Margaretas fundror

Sol på snön

2012-02-03T14:43:00.004+01:00

I natt kom det en hel del snö. Nu har det lugnat sig och solen tittar fram. Ännu står inte solen så högt på himlen utan det lilla äppelträdet får en lång skugga. Det är bra långt tills trädet blommar igen. Det är rejält kallt ute, men nu välsignar vi att vi bytte fönster. Det är mycket varmare inne nu i kylan än det var förra vintern.

Bakom Emmas hus finns en hotande molnvägg. Det är inte orimligt att maken åker på mer skottning fast SMHI spår att det ska hålla sig kallt och klart nu.

Det är inte direkt spårsnö, men visst verkar det vara många som har ärende över min gräsmatta.-

Onödigt med snö

2012-01-26T14:35:00.003+01:00

Det har snöat en del här. På sitsen till min rollator syns den senaste givan. Jag är inte entusiastisk. Jag har svårt nog att gå på barmark. Nu ska jag vara rädd för halka och dra rollatorn i modden. Maken jobbar ambitiöst med snöröjning. Som synes är betongplattorna fint framsopade.

Så här ser det ut ute just nu. Man blir inte direkt uppmuntrad av det.

Annat var det tjugondag-Knut. Då sken solen så här fint på nästan snöfria gräsmattor. Jag vill ha vår meddetsamma!

Innan snön kom

2012-01-07T15:12:00.003+01:00

I tisdags, när det ännu inte kommit snö tog vi ett varv med bilen. Jag var nyfiken på hur det såg ut efter stormen Dagmar, men trodde att åtminstone större vägar var röjda. Det fanns gott om nerblåsta träd efter vägen och det syntes att motorsågar hade behövts för att komma fram. Vi tog vägen genom Årsta havsbad. Där hade åtskilliga träd fallit ner men efter stora vägen såg vi inga som ställt till det alltför illa. Nere vid bryggan var det vågor på vattnet.

Det var trevligt att vara ute så vi fortsatte Dalarövägen och tog av till Gålö. Vi åkte bussvägen runt för att inte överraskas av nedblåsta träd. Solen kom fram och gjorde det vackrare. Här är utsikten över stora badstranden. Inte så inbjudande nu men vackert.

Här har maken lyckats fotografera sin skugga. Visst ser det ut som tidig vår. Idag ser det mer vintrigt ut här hemma och temperaturen är under noll. Men jag hoppas fortfarande på en vinter utan halka..

Gott nytt år!

2011-12-31T14:18:00.005+01:00

I natt var det rejäl frost och när vi väl vaknade var det -9 grader. De här bladen av vintergröna hade fått en fin yta. Hoppas väderprognosen, som lovar tö efter två dagar står sig. Jag vill helst slippa halka så länge som möjligt.

Det är frost i syrenhäcken runt den gamla brunnen, där nu en buddhastaty står över resten av brunnslocket. Fåglarna har suttit rätt mycket i bersån idag i väntan på sin tur på pinnarna i fågelmataren, men naturligtvis flyger de undan när någon med kamera kommer. Jag hade gärna haft med ett kort på de söta steglitserna, men en så fin kamera har jag inte.

Frosten har också gjort ett fint mönster på grannens lilla stugas fönster. Det ser väldigt kallt ut!

Julhälsning

2011-12-23T13:53:00.003+01:00

Den här lille fyren tittar upp i en hyacintkruka. Jag har vattnat en del, men jag betvilar att han kan växa sig lagom stor till morgondagens julklappsutdelning så det får vi nog lösa på något annat sätt.

Däremot har mitt citrusträd fattat att det är nu det ska ha frukt. Bladen är det sämre med, men den klarar sig nog till ljusare tider.

God jul och Gott nytt år!

Byta fönster del 2

2011-12-06T15:29:00.007+01:00

Som jag berättat tidigare ska vi byta fönster. De nya fönsterna har tre hopbyggda rutor, vilket gör att de ska behålla innevärmen bättre. Dessutom blir de mer lättskötta. Man behöver bara tvätta in och utsidan. Inget tvätta mellan längre. De öppnas inåt så ingen behöver längre hänga i krokig arm för att tvätta utanpå.
Killarna kom i onsdags eftermiddag och startade i god takt. Visst ser det redan tomt ut i övervåningen.

På torsdagen fortsatte de med nedervåningen. Utan fönster ser mitt favorithörn rätt konstigt ut.

Här är ett kort av husväggen. Flera trälager och längst ut putsen. Inte en skymt av isolering. Vi bestämde oss för ett tag sedan att be lämpliga hantverkare att riva putsen, isolera och sedan sätta brädor utanpå. Vi har till och med sökt och fått bygglov för att ändra fasad. Nu blev vi alldeles säkra på att det var rätt beslut.

Samma dag kom den byggkille som vi tänker anlita i vår på besök. Här står han och pratar med fönsterkillarna. Tillsammans kom de på hur fönsterkillarna skulle kunna låta bli att spika lister runt fönsterna, vilket då skulle behöva tas bort i vår. Tack vare det mötet slapp vi en onödig utgift.
Under torsdagen blev resten av fönstren bytta och på fredagen gjorde de iordning inifrån. De fina vita bräderna sågades till och kom på plats.

Det var mycket jobb för maken med förarbete. Plocka bort blommor, skruva ner fönsterbänkar, ta bort gardiner och dra möbler ur vägen. Sedan skulle precis lika mycket återställas och sågspån och vanlig skit städas bort. Vår son ställde snällt upp på lördag och söndag med att hjälpa pappa skruva. Här diskar han den fönsterbänk som suttit under elementet i vardagsrummet en massa år. Skitig!

Här är en bild från idag. Den första snön kom i natt och inte medan killarna jobbade. Se så fina de nya fönsterna är! Dessutom störs vi inte längre av Storängsleden, som går väl nära oss. Fönsterna gör att det blir tystare inne.

Novembersol

2011-11-25T13:57:00.005+01:00

Häromdagen kom solen plötsligt fram ordentligt och det såg riktigt trevligt ut. Det mesta samlar sig nu under utetaket. De fina utemöblerna är undanplockade men den gamla stolen och de skruttiga plaststolarna får vara kvar ute. Krattan och vattenkannan är inte undanplockade men snöspade och sandningsgrejer är ute. Krattan har nog gjort sitt för i år liksom renspallen och kannan. Jag får be maken att peta in dem i boden.

En bit därifrån finns det fortfarande blad på björnbärsbusken. Hoppas de klarar vintern bra så det blir bär nästa höst! Eklöven på gräsmattan i bakgrunden är välklippta så de ska försvinna snabbast möjligt.

Solen står lågt. Kortet är taget vid 12tiden och ändå är uterummets skugga så här lång på gräsmattan.

Även den lilla syrenhäcken som kantar den gamla brunnen är nyfriserad. Pumpen är ersatt med en buddhabild som vi fick i försenad bröllopspresent för många år sedan.
Nästa vecka kommer snickaren som ska byta våra fönster. Spännande!

Byta fönster del 1

2011-11-10T16:15:00.003+01:00

I går hände en del. Först var bilen i Sätra på den årliga besiktningen, vilken den klarade fint. Samtidigt kom våra nya fönster med en så stor lastbil att den omöjligt kunde köra in på vår uppfart. Föraren hotade med att leverera dem på gatan men det accepterade inte jag. Han köpte argumentet att det bor friska barn här i trakten och ringde sin chef. Sedan åkte han iväg med stora lastbilen och kom tillbaka med en mindre samtidigt som maken kom tillbaka med vår röda. Med hjälp av maken anvisningar lyckades chauffören backa in och lägga pallarna på en lämplig plats. Här får de nu bo ett par veckor i väntan på snickaren. Och ju vi har lagt pressening över så det inte syns vad som är i högen nu.

De brädor som ska kanta fönsterna på insidan får bo torrare och varmare. Här ligger de på vardagsrumsgolvet på en plats där de inte är såå ivägen.
Men varför ska ni hitta på något så dyrt och konstigt som byta fönster, undrar du kanske. Jo som du minns var det redigt kallt långa tider förra vintern. Vi hade det kallt inne då, allra värst var det på min favoritplats med inte mindre än 6 fönsterblad i vardagsrummet. De drygt 70 år gamla fönsterna släppte ut väl mycket av den goda stugvärmen. De nya fönsterna är tillverkade efter våra mått och ska börja petas in månadsskiftet till december. Då återkommer jag med nästa berättelse om fönsterbyte.

Rangsta brygga

2011-11-01T15:18:00.005+01:00

Det var väldigt vackert väder i går så en biltur för att njuta av resterande höstfärger kändes rätt. Vi körde mot Sorunda och tog av till den vackra vägen mot Rangsta brygga. Från vändplanen ser man över Himmerfjärden. På andra sidan är Mörkö.

Mitt över den lilla viken eldade någon. Röken flöt med vinden och såg lite ut som ett mycket lågt moln.

Båtarna hade hamnat på land med täckning inför vintern. En liten försenad segelbåt låg kvar i vattnet. Den fick besök medan vi var där, så den kommer nog snart ur vattnet. Till höger i bilden syns hopptornet till den lilla badplats som finns utanför båtområdet.

Sedan satte vi oss i bilen och körde hem. Solen stod då redan så lågt att bilskuggan följde oss på andra sidan diket.

Höstvackert

2011-10-24T13:49:00.009+02:00

Asparna har varit fantastiska den här hösten. Överallt där vi varit och drällt med bilen har träden prydda med guldpengar prunkat. Klicka på bilden så den förstoras så ser du vilken drömväg det är. Hade jag jobbat kvar som svensklärare hade den här bilden blivit ett uppsatsämne. Fantasin kan göra mycket av den.

Alla utflykter har inte enbart varit att kolla på det vackra. Här pågår matinsamling och vår son hjälper pappa att plocka trattisarna. När mina herrar kommit hem gäller rensning och sedan går torkapparaten för fullt. Den här dagen var de lite försiktiga för att inte plocka mer än de orkade rensa, så det blev ”bara” 3 kg.

Här är en bild från gårdagens tur för att njuta av allt det vackra. Den är tagen alldeles vid Uppsa kulle i Södermanland. Den är också värd en förstorande klickning.

Sedan bjuder jag på en bild hemifrån. Så här ser vårt stora körsbärsträd ut just nu. Tyvärr brukar löven singla ner ganska snabbt om frosten tar i, så det gäller att njuta medan tider är.

Avslutningsvis tänkte jag bjuda på ett tips. Jag har plockat in den här kärleksörten för att få en ny planta till nästa vår. Om jag håller den med vatten i vasen så brukar de bilda rötter. När de ser färdiga ut sätter jag plantan i en stor kruka, sedan får den fungera som krukväxt. De brukar skjuta skott och vara fina hela tiden inne. När frostrisken är över nästa vår planterar jag den ute. Sedan klarar den sig själv i rabatten.

Höststart

2011-10-06T17:59:00.006+02:00

Hösten håller sakta men säkert att komma. Det syns när jag tittar på den här tio dagar gamla bilden. Den är från vattnet upp mot Hölö och då var ännu inte träden på Mörkö mittöver gulnade. Det är säkert det nu.

Hemma har jag tänkt och sagt ovänliga saker om rådjuren. Min ena kärleksört var tydligen god för några veckor sedan. Den försöker ambitiöst få fram nya blommor men riktigt så fina som de avbetande tror jag inte att den hinner få fram. Såna dagar funderar jag på om inte rådjur gör sig bäst på tallrikar….

Det kan fortfarande vara varmt och skönt i solen. Här fotade jag min sittplats. Pallen är en renspall att ha i trädgården, men den är jättebra till att sätta upp fötterna på när jag sitter och läser. Ute-pelargonierna har blivit verkligt fina i sommar. Försiktigtvis har jag sparat några i köksfönstret så det kan bli en bra sommar nästa år med.

Idag är det mulet och regnigt inneväder så maken har tagit itu med att byta vattenkran i köksbänken. Här ligger han rätt obekvämt i sopskåpet och försöker få loss den gamla kranen, som verkade ovillig att lämna sin plats. Jag vet att korten är rysligt oskarpt men tycker att det är rätt kul.

Här har den nya kranen kommit på plats. Det borde vara lättare att fylla en rejäl trädgårdsvattenkanna under den. Och jag som brukar tvätta håret där eftersom det är mindre balanskrävande än att hänga över badkaret har fått en standardhöjning.

Höstaning

2011-09-23T13:44:00.006+02:00

Det har varit bloggtorka här ett tag för jag har varit väldigt upptagen med att jaga svamp. Så här har det sett ut utanför rätt många dagar. Sedan har maken rensat och torkapparaten gått och vi har fått stora burkar torkad svamp att ha i vinter.

Jag har ju svårt att gå men vi har hittat ett bra sätt. Maken kör bilen i lusfart på en liten skogsväg, jag hänger i fönstret och ropar stopp, när jag ser svamp. Sedan går han ut ock plockar. Men det finns annat än svamp efter vägarna. De här små söta blåklockorn är rätt vanliga nu.

Det är vackert nu också. Här har slätten täckts av stora trådrullar av halm.

Träden börjar skifta färg nu. Här syns en ambitiös början Bilden är tagen för ungefär en vecka sedan. Förra helgen insåg vi att det var slut på soppar för i år. Nu gäller det trattkantareller och de lämpar sig inte för bilsvampplockning. Då går min make och vår son på svampjakt och jag får sitta i bilen och läsa medan de motionerar.

Slutligen tänkte jag berätta att det nya huset i mitt kvarter verkar vara inflyttningsklart. Ett stiligt balkonräcke är på plats liksom andra behövliga räcken.

Ett snabbt kylskåp

2011-09-03T11:22:00.003+02:00

Det här kortet tog jag för en vecka sedan. Då på lördageftermiddagen kom mitt nya kylskåp. Här plockar killarna det från bilen och plockar bort skyddsplast. Det här med att byta kylskåp kom lite plötsligt. På fredagmorgonen tyckte jag att morgonyoghurten smakade illa, men tänkte att det var nog jag som var yrvaken. Vid lunch insåg vi att det var varmt i kylskåpet och att det inte gick att få det att börja låta. För att pigga på mitt humör då hade maken ett sammanträde strax efter lunch. Jag tyckte nog att det fanns viktigare problem att lösa.. Nå han kom hem med tiden och vid halv sex var vi inne hos STIMA på Häradsvägen. Det är dit vi brukar åka när något går fel hemma.

Det nya kylskåpet kom hem strax efter lunch på lördagen! Här håller killarna på att skruva för att skåpet ska bli vänsterhängt. Handtaget behöver sitta på andra sidan. Många skruvar var det.

Här är det nya kylskåpet sedan vi varit och handlat. Tack vare att vi fick hjälp så snabbt var det bara mjölk och grädde som vi behövde slänga. Efteråt kan jag nog tycka att vi bort ha bytt skåp lite mer övertänkt. Jag räknade ut att det gamla skåpet stått i 17 år.

Moln

2011-08-20T15:43:00.006+02:00

I onsdags drällde vi omkring med bilen igen. Det syntes att säden var mogen på åkrarna även här i Sörmland. Men turens behållning blev pampiga moln. Här började det arta sig.

Ovanför det här skogsbrynet seglar flera lager moln. Det syns att de arbetar på att växa till åskmoln.

Men det blev inget av med regn den dagen.

Däremot gick det att se tjusiga moln på kvällen.
Idag har det dock regnat ordentligt. Vi hade fått 30mm i morse och det skvätter fortfarande. Den torra trädgården har fått vatten.

Det nya huset håller på att få sin uppvärmning ordnad. Bilden är från i tisdags då en gigantisk borr lät. Man kunde se hur den sjönk ner i marken. Bergvärme!

En uppländsk bilutflykt

2011-08-05T12:15:00.004+02:00

I förrgår var vår son rar och bjöd oss på en bilutflykt. Han hade ärende till Vallentuna, där han skulle hämta tunga saker. Först tog vi ett rejält varv i det vackra jordbrukslandskapet i Arlandas närhet. Det visade sig att även åkrarna var tidiga i år. Skördetröskorna hade börjat surra. Vi hade matsäck med oss, men det verkade omöjligt att hitta en bra plats att stanna och äta den. Till sist hittade vi denna vackra slänt utanför Närtuna kyrka. Visst går det att tänka sig att det för länge sedan var vatten nere i dalgången.

Med kameran vänd in mot kyrkogården kunde jag få en ännu tydligare bild av landskapet. Visst är det en ovanligt vacker plats.
Utanför runt parkeringen står höga askar som ser ut som om de alltid funnits här och en fin allé leder hit från vägen.

Ja så småningom kom vi hem igen. Jag tänkte visa hur fin gardin min porslinsblomma i datarumsfönstret är just nu. Som synes håller de första äpplena på att rodna.

Det nya grannhuset artar sig men ser ännu ofärdigt ut. Nog tycker jag att en familj med småbarn behöver både räcke på balkongen och galler för det franska fönstret. Men det artar sig.

Nytt utetak

2011-07-15T11:34:00.006+02:00

Vår son brukar ha ett byggprojekt ihop med pappa varje sommarsemester. Oftast bygger de här men ett år la de kakelgolv på hans balkong. Årets projekt har genomförts i veckan. Det var ett byta vårt hopplöst nedmossade utetak mot ett nytt och genomskinligt. Det vitare partiet på det gamla taket var resultat av ett ambitöst tvättförsök som utföll så illa att taket utdömdes. Här har sonen med hjälp av släggan fått loss ett hörn.

Taket är avlyft och den gamla pilen pekar upp mot tomheten. Som synes på marken var det gamla taket rätt sunkigt.

Här har ny läkt kommit på och dessutom har det blivit förstärkning i hörnen. Det visade sig att det fanns en del betänkliga lutningar så hörnförstärkningen som borde varit från början kom till nu.

Plastplattorna som ska täcka är hela 4 meter långa och en meter breda. Här hivas den andra plattan upp på läkten.

De hann precis klart innan det började regna. Så här såg det ut i morse – torrt under taket! Och ljust och fint blev det. Nere vid hallonbuskarna ligger det gamla taket. Det blir nog en tur till återvinningscentralen med det idag. Då kan en del annat skräp som synts på bilderna få följa med.

Sommarlördag

2011-07-09T13:09:00.006+02:00

Lördagar är bra dagar. Man kan både ta det lugnt och ta itu med saker. Jag börjar med att visa dig en bild. Det blåa bakåt, klicka så ser du bättre, är en linåker. På plats såg det ut som en böljande sjö mitt bland åkrarna. Den vackra åkern ligger efter vägen mittemellan Vagnhärad och Gnesta. Den är värd en omväg, som det brukar stå i turistbroschyrer. Vi passerade den på en nöjestripp häromdagen.

Men vi gör annat än åker bil och latar oss. Här står våra gamla köksstolar på tork. Maken har slipat och fernissat så de blir nyfräscha.

Titta så fina blommor jag har nu utanför min baktrappa. Hässleklockorna har planterat sig där alldeles själva och krolliljorna är duktiga. De fanns när vi flyttade hit och de jobbar fortfarande ambitiöst.

De här blommorna syns också från min baktrapp. De är en hälsning från mitt barndomshem. Pappa gillade dem skarpt. De fixar fröplantor så de tenderar att finnas på många ställen. Det är två år sedan jag satte en pluttplanta här.

Slutligen vill jag visa dig vår grannes fina schersmin. Den brukar slå ut lagom till min namnsdag, men i år började den blomma redan till midsommar. Vår bondsyren står framför och skymmer en del blommor. Fåglarna älskar detta buskage vintertid. Alla utblommade blommor är då fina frön att äta upp och bland alla grenar går det att gömma sig för dumma rovfåglar.

Ett glas

2011-06-21T15:59:00.004+02:00

Häromdagen kom min make in med den här lilla kvisten schersmin för att jag skulle få sniffa doften utan att behöva gå den knaggliga biten till busken. Jag sträckte upp handen i köksskåpet och tog ett glas, hällde i vatten och petade ner kvisten. Då såg jag att jag hade tagit min barndoms finglas. Om du tittar noga på glaset ser du att det är inslipade blommor i det. I det här glaset fick jag dricka när det var något extra på landet. Jag kunde få fin saft när vi hade gäster eller ibland på söndagarna fick jag lite pilsner i glaset. Jag tyckte pilsner var jättegott och den tidens pilsner var verkligen inte stark så ibland kunde jag få. Nu när jag såg glaset kom jag ihåg en födelsedag, då jag enligt familjesed fick bestämma vad vi skulle äta och också då bett att få pilsner i finglaset.

Men tji fick jag. Ingen pilsner. En bild av en tvärsur femåring. Inte kunde jag förstå att man inte vågade visa min ytterst nyktra faster Edit, som sitter till höger om mig, att lilltjejen gillade pilsner. På bilden syns också min mormor Beda och morfar Lars. Mamma tog säkert kortet. Pappa saknas, men jag misstänker att gått åt sidan med sin pipa så han skulle slippa klagomål på röklukten.

Försommar

2011-05-29T15:26:00.006+02:00

Det har varit alldeles för vackert för att sätta sig och greja med datorn nu ett bra tag. Jag menar körsbärsblom, äppelblom, häggarna och nu kommer syrenerna. Jag har mest velat njuta av det vackra för att fylla sinnet inför kommande mörkare tider. Det har ju också gått oerhört fort. Idag är det Mors dag, men äppelträden är sedan länge utblommade. Samtidigt har det vanliga sommarvädret kommit: i natt regnade det ordentligt, idag blåser det men imorgon ska det bli sol i blåsten.

I veckan tog vi en sväng för att titta på det vackra. Här är en äng nära Taxinge där de gula maskrosorna och nyutslagna ekarna prydde upp den överblivna skräphögen. Klicka gärna på bilderna så ser du bättre!

Så här fint var blåbärsriset en bit längre bort. Nog borde det finnas bär att plocka där senare i sommar. Det är en sådan bild jag gillar: i fantasin kan man gå vidare in i bildens skog.

Den här fina gamla ladan ligger en bit från Dunkers kyrka. Visst är fönsterna fina! Rapsen börjar blomma, men det syntes att det var väldigt torrt i marken. Hopps de senaste regnen kommit till nytta! Och maskrosor är snyggt på vägrenen.

Det nya huset här bredvid börjar nog arta sig. Det kommer ambitiösa ljud därifrån, men som nyfiken granne ser jag inte så mycket. Utsidan är snart klar. De rev en del av ställningarna i fredags.

Vår på Mörkö

2011-05-11T12:15:00.005+02:00

Häromdagen tog vi oss en tur för att njuta av våren. Vi körde ner över Grödinge och färjade över Skanssundet till Mörkö. När vi kommit ur färjan såg vi 2 ejderpar. Det gladde oss eftersom det tydligen är en nedgång blad ejdrarna nu. Några små ejderbarn finns det nog hopp om. Sedan tog vi av mot Engsholms slott. Den här fina blommattan var vid deras parkering. Efter att ha kollat på gamla färjeläget vid Ulvsundet, som jag minns från en spännande biltur när jag var barn vände vi tillbaka till stora vägen. Uppe på fälten såg vi meddetsamma mer fåglar: två tofsvipor, sex sångsvanar och en rovfågel seglade över fälten. Sedan ropade maken: ”Titta! Vad är det som rör sig där på fältet?” Först såg jag bara som en stor brun matta som rörde sig fort, men sedan gick det att se skarpt. Det var ett gäng vildsvinskultingar i full galopp! De var små, bruna med längsgående gråa ränder. Och långt innan jag fått upp kameran var de borta.

Vi fortsatte och åkte upp till Mörkö kyrka. Vid åkrarna här brukar det gå att höra lärka så här års. Vi blev inte besvikna. Det var flera lärkor som svirrade omkring.

Här på kullen står den lilla kyrkans klockstapel. Jag började fantisera om hur det kunde sett ut här för tusen år sedan. Nog hälsade man väl våren välkommen från detta lilla berg då också. Och säkert fanns även då åker och sjungande lärkor.

Bredvid vägen står en runsten. Den är som synes hoplappad, men berättar ju att detta var en viktig plats på den tiden.

I diket bredvid runstenen stod denna fina gullviva. De är verkligen på gång nu!

Det har gått för fort!

2011-05-02T14:17:00.007+02:00

Våren har bara stormat på nu ett tag eftersom det har varit påtagligt varmt för årstiden. Samtidigt har det varit så skönt att sitta i solen och njuta av värmen att jag inte orkat gå in och leka med datorn: det blev stopp i bloggandet av den anledningen. Men nu är det bara åtta grader varmt så det är inte dags att sola på baktrappan. Kortet av harsyran som gömmer sig vid husknuten är taget i påskveckan.

Från påskveckan kommer också detta kort av nunneörten. Nu är den överblommad, men jag hoppas få återse den nästa år.

Scillan i hallonlandet har också blommat över nu. Det är bara enstaka blå blommor kvar. Jag tror att dom trivs ibland hallonen eftersom dom är fredade för gräsklipparen där.

I februari skrev jag om en spännande skyltsamling vid ett avtag från Gamla Nynäsvägen. Förra veckan åkte vi in på den återvändsvägen. Längst ner var en hamn, där det låg otroliga mängder rör och grov slang. Vi antog att någon ö utanför skulle få vatten och avlopp. När vi åkte tillbaka stannade vi bilen vid den här ängen och fotade. Det var fin gul svalört överallt och det riktigt vibrerade av fågelsång.

Sedan stannande vi vid den här åkern, drog ner fönsterna och stängde av motorn. Jo det fanns en lärka där! Nu blir det några svalare dagar så våren kanske kan lugna ner sig lite. Det finns mer att ha förväntningar på: körsbärsträdet har vita knoppar.

I vårsolen syns skavankerna

2011-04-13T15:05:00.006+02:00

Här är den första blomman som slog ut på vår tomt. Premiär förra torsdagen. Sedan dess har fler kommit igång.

Det har varit lite bloggpaus här för vårsolen har gjort att jag sett allt damm och annat elände här hemma väl tydligt. Egentligen är det naturligt att det ser sunkigt ut. Jag kan inte dra en dammsugare med min usla balans och maken har nog inte så stora städambitioner. Han har ju allt det andra hushållsarbetet också. Nu tog jag mod till mig och ringde en städfirma. Nästa tisdag ska det bli storstädning och sedan kommer en städerska varannan vecka. Det kostar en del trots RUT, men jag anlitar en schysst firma med kollektivavtal och sånt. Då slipper Nisse den bördan och har tid att greja med trädgården som är roligare.

Förra lördagen satt jag i mitt soliga kök och funderade över hur fint det skulle bli efter städningen. Jag suckade över min gamla rostiga köksfläkt. Då kom jag på att fläktar går att byta. Hemmablind var bara förnamnet. Den gamla fläkten fungerade så uselt att brandlarmet ofta drog igång om man stekte biff!
Måndag morgon var vi och handlade en ny fläkt. Den stiliga bilden är tagen då maken höll på att skruva bort gamla fläkten. Skruvar som suttit i trettio år tenderar att bita sig fast. Skruvarna var fästa uppåt i skåpet ovanför. Vår kokbok kom till nytta med att vara sista stötta under arbetet. Den nya fläkten når någon centimeter längre ner. Det blev en tunnare bok på backen vid den monteringen.

Med den första värmen kom de här blommorna fram.

Det har varit en helt del plockarbete nu i veckan. Vi har haft ovanan att slänga undan saker ”så länge”. Igår var vi med 12 kassar med sådana saker till återvinningscentralen. Skönt att bli av med dem!

Det här kortet är sedan i lördags. Då fotade jag de allra första scillablommorna. Nu håller scillan på att slå ut överallt och de första vitsipporna syns idag, men vill inte slå ut eftersom det är mulet.

Husbygget går framåt. Bilden är från i torsdags. Jag tyckte att det var fint solsken då. Tegelpannorna ligger i stora buntar på taket. Igår och idag har en kille lagt ut teglet. Banden runt blev ordentligt hopsamlade när han slutade för dagen. Idag är en bit av ställningen bortplockad och jobb pågår på det som jag tror ska bli balkonggolv.

Jakt efter våren

2011-03-29T16:20:00.006+02:00

Förra söndagen var vi på biltur med vår son som ressällskap. Solen sken ju lovande och vi hade förhoppningar att kunna få se några vårfåglar. Men inte ens en fjäder såg vi. Det var en trevlig utflykt: vi pratar så bra i bilen, men lite besvikna var vi. Inte ens här vid Skanssundet fanns det någon fast rännan erbjöd fritt vatten.

Nu i söndags tog vi en tur till. De här rufsiga kalvarna bor strax utanför Gnesta. De var lite blyga och drog sig undan en del när en karl med kamera stod vid deras grind.
Den dagen fick vi också se fåglar, men det är svårt att kunna stanna och fota efter vägen och direkt i farten blir alla fåglar små. Vi kan rapportera ett helt fält fyllt med tofsvipor! Vi såg också en hel del grågäss och här och var seglade två rovfåglar tillsammans och kollade av matläget. Våren är på gång!

Söndagen blev så lyckad att vi, när solen sken från blå himmel på måndagen, gjorde en lyxtur till. Först fixade vi matsäck och sedan tog vi oss till Nynäshamn via nu tinade småvägar. Vi åt upp vår matsäck med den här utsikten på deras fantastiska Strandväg. Öppet, glittrande vatten! Det fanns en hel del fåglar men de låg en bit ut och fiskade så vi såg dem bara som mörka siluetter.
Det är en speciell äventyrsstämning i bilutflykter denna vårvinter: det gäller att se tjälskadorna i tid. Jag sitter och spanar efter det också och ropar varningar när jag ser ett spontangupp närma sig. Särskilt äldre vägar, som legat på samma ställe i hundratals år verkar utsatta. Hoppas att de lägger sig snällt tillrätta då tjälen släppt annars bir det rejält dyrt.

Husbygget går framåt men det mesta hammarslagen tycks komma inifrån nu, så det är mindre att spana på för en nyfiken granne. Vindbräderna på taket sitter uppe, men taket över entrén behöver lite mer bräder.

Vårdagjämning

2011-03-21T16:02:00.006+01:00

Idag är det vårdagjämning och det syns faktiskt att det börjar grönska nu. Den onödiga snön, som kom i fredags smälte snabbt bort. Så här långt har snödropparna kommit nu.

Och grannens vintergäck syntes som en liten fin gul matta så den behövde också fotograferas.

Här har jag tagit chansen att njuta av solen på min baktrappa. Lite svala vindar så jag hukar bakom den uppsatta dörren och en filt på benen är inte fel. Med ute är som vanligt radion och en bok.

Det nya huset såg ut så här i fredags, innan snön kom. Det ser likadant ut idag och ingen rör sig där. Jag antar att dom väntar på taktegelleverans. Det syns inte en så stor förändring sedan förra veckan, men hamrarna har hörts hela tiden.

Emmas hus

2011-03-13T16:27:00.010+01:00

När vi vaknade i måndags höll det på att hända ordentligt med det nya huset i vårt kvarter. En rejäl lyftkran lyfte huselement från långtradare och jobbare kämpade med att få dem på rätt plats.

Här ligger takstolarna redo. Tillfällig lagerplats på andra våningens golv. Så såg huset ut när de slutade jobba måndag kväll.

På tisdagen hade huset vuxit ordentligt. Här går det att se in på andra våningen. Det blir tydligen balkong där: bra läge i västersol.

Här har takstolarna lyfts på plats och fått några stöttande brädor.

Fortfarande tisdag och huset har redan fått tak.

Så här såg huset ut fredag eftermiddag. Takpappen är färdiglagd och en pressenning skyddar något på den blivande balkongen.

Lördag förmiddag tog min make ett kort nerifrån vår väg. Det ser ut att bli ett riktigt snyggt hus, som kommer pryda kvarteret!

En gammal fin lada

2011-03-04T16:11:00.003+01:00

När vi var ute med bilen häromdagen kom vi att titta noga på den här fina gamla ladan. Vi hittade nämligen en bra P-plats där vi kunde sitta och äta våra matlådor mitt emot den. Visst är den fin med sina vita detaljer. Till höger om där gången upp till den är finns det en liten tigerfärgad katt. Klicka på bilden så ser du. Den satt stilla och hoppades på att en tanklös mus skulle komma förbi medan vi åt. Jag såg den hoppa två gånger med tror att den fick vara utan lunch.

Hemma har det hänt saker med bygget. I måndags var en stor lyftkran där och lassade av en hel del virke. Kranen var väldigt stor mot omgivningen så bara kroken syns på kortet. Det börjar låta riktigt bygge därifrån nu.

Idag ser det ut så här. En del byggställningar har kommit upp och det finns skydd så inte det ska bli så vått i grunden. Spännande att se det växa så här!

Från gamla Nynäsvägen

2011-02-25T14:24:00.006+01:00

Vi var ute och drällde på den gamla Nynäsvägen häromdagen. Det är trevligt att åka den vackra vägen nu när trafiken flyttat sig till den nya 73:an. De här vackert snöklädda ekarna står innanför stängslet till Häringe. I Häringe finns både en slottspark och utanför parken ett stort fritt strövområde som är extra vackert på våren.

Lite längre söderut på vägen ligger Justa. Där tyckte jag att ”sockerbitarna” såg kul ut i sin nya vita inramning. Lite som om de låg och flöt på snön.

Närmre Hammersta finns denna skylt. Jag har aldrig åkt in på vägen, eftersom jag har en del fantasier om hur kombinationen av fornminne, gummiverkstad och naturreservat kan te sig. Synd att förstöra såna tankar med att se efter!

Avslutningsvis återvänder jag till husbygget. Grunden verkar ha fått sin isolering så jorden kan läggas tillbaka nu. Grunden ser ganska färdig ut. Kanske dags för vanliga väggar snart?

Till Dalarö med en väska

2011-02-20T16:49:00.006+01:00

Igår fick vi en biltur till Dalarö. För en gångs skull var vi inte ute på ren nöjestripp utan hade ett ärende. Vår son skulle vara med kamrater på Ornö över helgen. De anlände på fredagkvällen men på lördag morgon upptäckte han att han glömt en hel del av sin packning. Han ringde oss och tyckte att vi kunde ta en bilutflykt. Så vi åkte till hans lägenhet i Stuvsta, plockade ihop det glömda i en väska och tuffade iväg. Vi skulle lämna väskan till någon i besättningen på halvett-färjan, sedan kunde han hämta den på andra sidan. Här är vi på kajen alldeles bredvid färjeläget i Dalarö. Klicka på bilden så ser du stranden på Jutholmen tvärs emot bättre.

Vi var i god tid så vi hann sitta ett bra tag och titta på de många fåglar som var på det isfria området. Mest var det vanliga änder som susade runt. Men det var några småfåglar som jag inte var riktigt säker på. När jag kom hem slog jag i fågelboken och tyckte nog att de mest påminde om småskrake med den tydliga punkfrisyren, men de borde vara bortflyttade så här års. Är det någon som vet vilken pippi jag fotade?

På vägen hem stannade vi och åt vår medhavda lunch vid Sandemar. Medge att vi hade fin utsikt från ”fönsterbordet”. Sedan tuffade vi hemåt och sonen ringde snart och tackade. Väskan hade kommit fram.

Bygget i vårt kvarter går framåt trots vintervädret. Nu syns en början till husets form. De ska troligen lägga isolering runt grunden nu. En stor hög gröna balar som det står ”pordrän” på ligger och väntar på insats. En liten grön fläck ner åt höger är en som kommit närmre sin plats. Det har verkligen hänt mycket på 10 dagar!

Onödigt snöfall

2011-02-11T13:17:00.008+01:00

Titta ut genom mitt köksfönster! Det har snöat intensivt sedan i går kväll. Utetaket var i stort sett snöfritt innan eländet singlade ner. Nu är det rätt mycket igen. Det har tydligen även ”snöat vågrätt”. Det har lämnat ett spetsmönster på fönsterrutan. Om jag tittar mot min baktrappa ser det också snöigt ut. Jag tror att du förstår varför jag tog korten genom fönsterrutor idag.

Så här ser utsikten ut från fönstret mot bygget. Om du klickar på bilden ser du att det röda huset tvärs över också åkt på vågrätt snöfall. Grunden de göt i onsdags lär ha ett bra snötäcke
nu.

Men nu syns det verkligen hur mycket snö som kommit. Bilen var ute och rullade igår. Det var barmark där den står och inne i syrénbersån var den lilla buddhabilden snöfri. Det bilen riktar sig mot var en snöfri om än lätt isig gång i går.

Titta! Det har kommit nästan 4 dm snö. Skönt att vi köpte en snöslunga, men den har svårt att tugga i sig så mycket snö och maken blir bra snöig då han kör den.

En god grund?

2011-02-08T15:43:00.006+01:00

Så här såg det ut vid huset som håller på att byggas nära oss i fredags. Frigolit och stora gröna plastsjok. Grävandet har resulterat i att vårt hus nästan inte syns härifrån: bara skorstenen sticker upp.

Tidigt i morse började de gjuta grund. En betongbil stod med snurrande blandare medan en röd pump pumpade över betong till gropen. Vi försökte fotografen men det var lite för mörkt för skarpa bilder. Bilden är tagen när betongbilen avvecklat sig: pumpen håller på att vika ihop sig. När vi kort efter detta kort körde förbi höll en kille på att spruta vatten på pumpen. Säkert viktigt att ”diska” den ren från betong innan det torkar.

Någon timme senare tog vi detta kort. Killarna jobbar med att få ytan jämn och fin.

I söndags var vi ute en sväng med bilen. Jag gillar att åka vägen genom Årsta havsbad. Det är en rolig blandning av olika hus både åldrade sommarstugor och små välhållna året-runtbostäder. Vi brukar alltid åka ner mot färjeläget och ta en titt över vattnet. Jag tyckte att himlen speglade snyggt i råken i rännan. Jag länkar till bilder från samma ställe förra vintern och förförra. Nog är det skillnad mellan olika vintrar! Det märks också på vägarna. Det är gott om av vintern tillverkade fartgupp nu.

Bilmotion och grundgrävning

2011-01-28T15:45:00.010+01:00

Häromdagen var vi ute och motionerade bilen igen. Det kändes mycket ljusare och soligare än på länge – våraning. Bilden här är den fina å som går från Berga gård ner mot Lännasjön mitt i Sörmland. Vi fotade fåglar där i våras, men nu såg det alldeles tomt ut fast vi hörde kvitter. Tjusigt med det öppna vattnet mitt i vinterlandskapet, tyckte jag och när jag väl fått upp ögonen på det såg jag sedan mer öppet vatten vartefter.

Här har vi åkt runt sjön och är vid Merlänna. Titta på den gamla vällingklockan. Det var nog inte alla som uppskattade den klangen på den gamla tiden. Vi tyckte att det var så vackert att vi fixade varsin pastasallad på närmsta affär och fortsatte vår lusttur nu med matsäck.

Här är en vik av Båven. Innan har vi åkt genom Malmköping, en söt äldre ort, och är på väg mot Gnesta. På en åker vid Sparreholm stod en fin räv. Han var röd och grann i solskenet och tydlig mot den vita bakgrunden, men innan jag fick upp kameran hann han slinka iväg.

Den här bilden är från i morse. En snygg soluppgång gjorde att maken tog till kameran. Som synes jobbar grävskopan redan. Den har fungerat som väckarklocka den här veckan.

Den här bilden är tagen på förmiddagen. Gropen för grunden till det nya huset verkar klar nu och rören känns som att nu ska det börja byggas. En stor grushög och en hög krossand har tillkommit. Antar det ska ligga i botten av grunden.

Det fyrkantiga huset längst bak är vårt. Det mörka under fönsterna beror på att vi sågade ner en hopplös balkong och bytte balkongdörrarna mot vanliga fönster för många år sedan. Då spikade vi upp impregnerade brädor i väntan på att huset skulle få ny puts. Huset väntar fortfarande..

Det nya huset är på G

2011-01-21T15:46:00.004+01:00

Jag har ju tidigare lagt upp en del bilder av hur ett skröpligt hus här i kvarteret revs. Tidigt denna vecka var bjärt klädda killar igång och satte upp pinnar. Jag antar att de visar det kommande husets ytterform. De syns inte på fotot. Dagen efter kom en grävskopa till den tomma snöiga och satte igång. Den gröna boden står på närmsta grannens tomt. Bakom den ska det nya huset komma. Jag ska försöka komma ihåg att ta en bild och lägga ut varje vecka så fler kan se det växa fram. Spännande. Undrar hur det kommer se ut.

Det är bara mulet, halt och eländigt nu så jag piggar upp mig med att använda några solbilder. De är från samma biltur som förra bloggen, men nu har jag lärt mig att beskära bilderna. Ny dator med nya program ger utrymme för att lära sig nya saker!

Bilden är tagen nära Salems kyrka. Jag tyckte att ladutaket såg kul ut, när snön tog sig ner därifrån.

Här är en vacker backe några kilometer senare. Alldeles bredvid är en hage med ekar och slån och utanför den finns en fin runsten Här har människor bott i mer än tusen år. Hoppas det snart blir dags för sippor här!

En bilfototur

2011-01-12T14:07:00.004+01:00

I min förra blogg klagade jag över att det var så svårt att stanna och fota, när vi är ute och åker. Helst vill vi bara köra på och njuta av att det är vackert. Jag fick som kommentar det goda rådet av Beppan att försöka. Så i måndags satt jag med kameran beredd när vi tog en sväng runt Södertälje. Här har vi just passerat Hågelby och gläder oss åt det soliga berget som nu syns bra eftersom kransen av aspar inte har löv så här års. Närmast vägen blir det suddigt på fotot eftersom bilen rör sig.

Vi åkte vidare förbi Alby, passerade Botkyrkas gamla kyrka och sedan kom med tiden Salems också gamla fina kyrka. Konstigt att tänka sig att de här kyrkorna har legat här i tusen år. Undrar hur det såg ut bredvid kyrkan då. Här kom skuggan av vår bil med på bilden!

Här är vi på hemväg. Bilen är vid Tullinges gamla station, där man har utsikt över Tullingesjön. Maken körde men jag försökte fota förbi honom. Kolla på yttre backspegeln! Där kom några fler av björkarna med. Beppan har rätt. Det går att fota trots att bilen rullar.

Det kom surt efter den vackra turen. Vi måste ha kört på något vasst under bilturen för morgonen därpå var vänster framdäck platt. Däckkillen sa att vi behövde nytt däck så nu har bilen drivande framhjul nya däck och vi blev en aning fattigare.

Nyårshelg

2011-01-01T12:12:00.004+01:00

I går sken solen äntligen och ny snö väntades inte förrän till kvällen. Då kändes det alldeles rätt att ta en tur. Vi insåg att snöröjningen kunde vara otillräcklig så vi höll oss till den stora vägen. Det blev Sorundavägen ner till Ösmo och sedan motorvägen tillbaka. Efter att ha njutit av den solgnistrande snön ett tag insåg jag att det blev inget kort till minne utan att vi stannade bilen och plåtade. Det här vackra berget ligger vid avtaget in mot Kagghamra. Det var snyggare på riktigt än vad fotot visar!

Sedan tog en liten molnbank solen och gav tjusiga färger. Vi fick åka en riktigt bra bit innan det gick att stanna och fota så färgen hade hunnit mattas av. Men trädens siluetter mot himmel och snö är fina och som du ser har haren passat på att gå över fältet. Solen kom fram klart igen, när vi vänt hemåt. Mycket snyggare med sol!

Ja sedan blev det kväll och vi satt och firade med sparade svenska signalkräftor och undrade över hur 17 man kan ha råd att skjuta så många raketer en nyårskväll. Det var ett skapligt smattrande från 17 tiden till midnatt, då den rejäla åskan tog vid. Men inte tog det slut så tidigt inte! Jag vaknade 5.30 och undrade varför. Sedan smällde de fler salvor till klockan med råge hade passerat 6. Samtidigt var det en vacker natt med snön som singlade ner och bildade istappar på gatlyktorna.

Nu har maken kört snöslungan. Det blev ungefär 10 cm nysnö att ta bort. En liten glögg till slungföraren till belöning gives just nu.

God fortsättning på det nya året!

Julstämning

2010-12-27T14:29:00.004+01:00

Ja nu är ju själva juldagarna över fast vi har fortfarande trevliga helgdagar att se fram mot. Julafton blev fin och lugn - som vi brukar ha den. Vår nu 35årige son kom hit och vi brände ljus, åt lite julmat, lyssnade på fin musik och pratade en hel del viktigt. Han sov över och kunde sedan på juldagen hjälpa oss med matlagning. Vi hade bjudit en vänfamilj med fyra barn på middag då och på matsedeln stod kalkon, som jag aldrig lagat förr. Sonen som kan mer om matlagning än jag hade dock den erfarenheten. Vi kom på att lågtemperaturstekning under lång tid säkert var bra. Kalkonen fick en ordentlig fyllning, kryddades även utanpå, hamnade i en ugnspåse och stoppades in i en ugn ställd på 75 grader. På juldagsmorgonen kylde vi pippin och sedan skar sonen upp den och la upp den på en långpanna. Inför servering gräddades den med mer kryddor och ströbröd på ytan. Servering med sås och potatisklyftor. Rekommenderar detta tillagningssätt! Att få till middag för 9 personer i lugn och ro var jätteskönt!

När vi hade ätit färdigt åkte resterna ner i plastburkar, som hamnade på baktrappan. Sedan åt vi efterrätt, drack te och kaffe och pratade. De två små barnen lekte och deras tonårssyskon höll koll på dem i turer så vi vuxna kunde tala allvar också. En lyckad julmiddag! På annandagens morgon såg baktrappan ut så här. Skatorna hade uppenbarligen varit mycket intresserade av de förargligt slutna burkarna! Det var nästan så jag tyckte lite synd om dem.

Idag har julamaryllisen slagit ut ännu mer. Visst är den bra fin!
Tack för alla rara julhälsningar jag fått på olika vägar över nätet!

Vit jul

2010-12-23T14:05:00.006+01:00

Det är i kallaste laget nu. Kylan kryper in i huset så det blir nästan otrevligt. Så här såg det ut när vi tittade ut från sovrumsfönstret i går morse. Då var det 22grader kallt! Visst är det ett vackert spetsmönster som isen gjort på fönstret, men det känns som onödig utsmyckning om jag så säger.

Men med julen som kommer nu finns också färger. Min fina amaryllis kommer snart slå ut. Bredvid den står förra sommarens pelargon och väntar på bättre tider. Den ser ut att trivas i köksfönstret så jag kan ta skott av den till våren. Genom fönstret syns det hur mycket snö som redan kommit. Det lär bli rejält mycket mer före våren. Men nu är det dags att ta det lugnt i helgerna. Och nog blir julen alldeles tillräckligt vit!

God Jul och Gott Nytt År!!!

En fantastisk bok

2010-12-18T14:54:00.006+01:00

Jag har köpt en verkligt bra bok till mig. Du ser framsidan här ovanför. Det är en biografi över konstnären Roland Svensson, som föddes före drygt hundra år sedan. Texten ger en bild av en ovanlig och spännande människa och berättar även om de andra som tillhörde vad jag vill kalla kultureliten på den tiden.

Men trots att texten är jättebra är det ändå bilderna som är det bästa. Boken är mycket rikt illustrerad med Roland Svenssons härliga bilder. Det flesta är från Stockholms skärgård men han var en resande man så det finns bilder från öar långt bort också. Jag har skannat två bilder från boken för att ge aning om hur vackert det är. Klicka på dem så ser du bättre!

Köp den här boken som julklapp till dig själv. Jag tror att den kommer hålla dig på gott humör hela nästa år: du behöver ju bara slå upp en sida på måfå för att se ljusare på världen.
Köp den gärna över nätet så den inte blir så dyr. Den är i stort format, har många sidor och är tryckt på tjockt fint papper så ett rätt högt pris är motiverat. Den enda nackdelen jag hittat med boken är att den är så tung att man måste ha den liggande på ett bord, när man läser den

Vinterfåglar

2010-12-10T13:11:00.003+01:00

Igår kom domherrarna för första gången denna vinter så nu vet vi att julen närmar sig. Både grönsiskan och den sötagråsiskan kom också första gången i går. Men vi har länge haft gott om fåglar som gillar solrosfrö. Det är ju både kallt och snöigt nu så vi matar småfåglar för fullt. Det är både fler fåglar och olika sorters fåglar nu är förr. I år har vi sett både gulsparv och hämpling och de är för oss nya gäster. Talgoxar och blåmesar är alltid med runt fröna. De små fåglarna har rätt dåligt bordsskick och sprätter ner en hel del frön på marken. Det gillar koltrasten.

Här bråkar några grönfinkar om vems tur det är medan de andra tar reda på fröna på marken.

Det var svårt att fota fåglarna. På bilden blir de mest svarta former, där inte färgerna syns. Ögonen ser bra mycket bättre än kameralinsen. En grupp steglitser gillar att snurra runt i äppelträdet, men deras verkligen påtagliga färgprakt syns inte på mina foton. Jag har kämpat för att få bild av stenknäcken i profil. Tji! Annars borde den jättenäbben ha synts. Men det är roligt att titta på fåglarna och verkligen roligt att hitta nya besökare.

Det gamla huset, som revs nära oss har nu skattat åt förgängelsen. Nu är det gamla huset ersatt med en lovande grop. Det ska bli spännande att följa hur ett nytt hus växer fram!

Frostvackert

2010-12-03T16:41:00.004+01:00

Igår var det riktigt kallt och verkligt vackert utanför. Det hade varit dimma under natten så alla grenar hade fått små ishår utanpå. Så här snygga var några ekgrenar mot grannens mörka hus. Träden längre bort visar också sin vackraste sida.

Jag fick en fin biltur till Tullinge, och kunde titta på de snygga träden efter vägen och se de spännande dimmor som låg på olika höjd och till och med ett halofenomen. Jag åkte för att jag fick erbjudande om att träffa en tandhygienist, som fått ett återbud. Kanske inte så kul hela tiden där, men nu känner jag mig nystädad i munnen.

Åt andra hållet hade frosten förädlat en omgång sly, som vi inte hade orkat kapa innan snön kom.

Idag har det snöat på rätt friskt. Maken lär få öva sig med snöslungan innan vi kan ta oss ut i morgon. De finare grenarna har tappat ishåren medan de tjockare nu är rejält snöklädda.

Jag har annars ägnat dagen åt att försöka få ordning på bokföringen i en av de föreningar jag är kassör för. Ett av problemen var hur jag skulle ta bort en numera ogiltig 50öring från kassan! Dubbel italiensk bokföring har sina sidor.

Det rivna huset börjar bli bortplockat. Så här såg det ut 1 december: nästan allt trä är borta, en hög metall ligger för sig och sedan är det dags för tegel. Det är ordentliga killar som jobbar med det där.

Snöslungepremiär

2010-11-28T13:18:00.003+01:00

Idag har maken premiärkört den snöslunga vi beställde i somras och fick hem i oktober. Vi har byggt ut vår friggebod så vi har en bra p-plats för den. Det har sina sidor att köra en sådan för första gången. Ett tag fick han nästan allt över sig. Men den lokala stormen gick snart att rikta åt vettigare håll. Det känns bra att vi nu har lättare att få bort det vita så han inte behöver slita för att jag ska kunna ta mig ut. Det var lite väl tufft förra vintern.

Huset som de började riva förra veckan är nu bara en hög bråte. Kortet är från i fredags. Nu är det ett rejält snölager ovanpå alltihop. Vi kunde av dammolnen förstå att huset hade torv som isolering, vilket var vanligt förr. Vi har ett par minnesvärda erfarenheter av sådan isolering.

När vi bodde här första vintern insåg vi att vinden, som det inte fanns någon lucka till var uselt isolerad. Mot sommaren satte vi igång operation vindsisolering. Mormor tillkallades för att passa vår babyson så vi kunde arbeta båda två. Maken satte en sticksåg på en, som vi tyckte, lämplig plats i halltaket för att kunna få till en lucka. Sedan kom ett tjockt torvmoln. Hallen fylldes nästan och trappan mot nedervåningen behövde bokstavligen skottas. Säkert mer än en kubik torv kom på en gång. När vi väl tagit reda på all nerfallen torv och givit den en lämpligare placering i hallonlandet tog vi stegen och tittade försiktigt in på vindsutrymmet. Det var i stort sett torvfritt. De som byggde den gången struntade i att sprida torven! Sedan öste jag glasfiberull i plastkassar och hissade upp på vinden. Det var verkligt lågt i tak så maken fick åla på vindsgolvet för att skjuta ut ett behövligt lager isolering.

Det andra torvminnet är från vår sons sexårsdag. Fika ute med mormor och farmor närvarande. Jag hade precis satt fram tårtan då det brakade till. Grannen åt det hållet satte då i med spettet för att riva sin gamla bod. Vinden låg på mot oss så tårtan fick en riklig och synnerligen oväntad torvdekoration. Ett kul minne, men inte så skojigt just då!

Novembermörker

2010-11-21T13:37:00.004+01:00

Idag är det verkligt blä-väder det småregnar och är riktigt mörkt. Vi behöver ha lamporna på nu mitt på dagen. Jag ser att grannarna mittöver har hängt upp julbelysning för att besvärja mörkret. Det är en bra idé men jag vill inte skicka ut maken i regnet för att sätta upp lampor så det få vänta till torrare tider. Så här ser utsikten ut från min länstol. Du ser nog att huset en bit bort ser konstigt ut. De började riva det i torsdags. Fönsterna har försvunnit och stora delar av tegelstenarna, som var ytbeklädning har bänts bort. Det är rätt skönt att det rivs: vi har länge sett att huset förfallit. Nu ska det med tiden bli ett nytt hus där en ung barnfamilj kommer att flytta in. Jag kommer kolla på vad som händer och lär nog lägga upp fler bilder.

Här är ett lite roligare foto. Det är taget en dag då vi färjade över Skanssundet till Mörkö. Det här är ju båtleden till Mälaren. Jag undrar lite var fartyget hämtade sina containrar och vad de innehåller. Kan det vara något spännande från ASEA i Västerås?

Här är ett annat uppmuntringsfoto. Jag vet faktiskt inte var det är taget längre, men vanlig vass kan ju verkligen vara snygg även i november. Hoppas på bättre väder, men gärna utan halka!

Flyttande sångsvanar

2010-11-15T15:26:00.004+01:00

I lördags var vi ute ett varv med bilen trots det lätt droppiga vädret. Vi åkte en av våra favoritvägar över Grödinge och ut på Näslandet och färjade sedan över Skanssundet till Mörkö. Det var lite konstigt att åka över ett fullständigt spegelblankt sund. Det var verkligen vindstilla. Hörningsholms slott ligger pampigt: ett verkligt borgläge. Därifrån hade man säkert kontroll över vattenvägarna förr i tiden. När vi åkt en bit ner över ön fick vi se svanarna. Det var sångsvanar som samlats och passade på ett beta lite på rapsfältet. Jag visste inte att även sångsvanar är grå första året, men det var gott om gråa fåglar så jag antar att de haft en bra sommar. När vi stannade kunde vi höra att de verkligen pratade med varandra. De snattrade påtagligt och alla var inte helt sams med de andra. Det kändes långt till våren då. Nu skulle de flyga iväg och först mot april kommer de tillbaka. Fotot är dåligt. Det var helt enkelt för mörkt.

Sedan åkte vi hemåt. Vår son ringde och hade fått nog av den stora matmässan och ville komma hem till oss och greja mer med att få ihop min nya dator. Till sist kunde vi få ihop att plocka upp honom i Tumba. Praktiskt med mobiltelefon! Igår satt jag stora delen av dagen och kopierade texter och bilder från den gamla datorn till den nya. Nu funkar det nästan... Skrivaren trivs inte ihop med det nya utan måste ersättas. Men det kavar sig framåt i novembermörkret.

Inneväder

2010-11-09T13:55:00.003+01:00

Ute faller snöblandat regn på snedden i den hårda vinden. Jag sitter inne i stugvärmen och hör hur vindbyarna tar i . Skönt att slippa gå ut just nu! Jo jag har varit ute för några timmar sedan, men det var kort biltur till sjukgymnasterna för träning. Det gick att bli förvånansvärt blöt av att gå från en bildörr tvärs över en trottoar till ytterdörren. Inne i träningsgruppen pratade alla om just vädret. En av damerna där var djupt besviken på vädret. Hon hade skyndat sig iväg och inte dragit upp persiennerna och tittat ut och trott att vädret skulle vara som igår: kallt och soligt. Tala om att bli besviken!

Bilden ovan tog jag för en månad sedan, då jag flyttade in mina pelargonier från baktrappan på grund av frostrisk. De är pigga nu med men blommar mer sparsamt. Jag hoppas kunna klara dem över vintern, särskilt den högra har varit en ovanligt fin planta och jag hoppas ju att det blir sommar även nästa år. Jag kan inte garnera bloggen med nya foton eftersom jag håller på och byta dator. Vår son gör det praktiska jobbet, men övergången tar sin tid. Han har både sitt jobb och roligare fritidsgrejer att sköta.

Eken som syns som gröna blad i bakgrunden har tappat alla blad nu. Maken hann köra gräsklipparen över löven så de kan inte virvla runt utan kommer ha multnat rätt tidigt nästa vår. Skönt att slippa kratta och det lär vara miljövänligare så här!

Jag tror jag håller mig inne och kollar på busvädret genom de droppfyllda fönstren resten av dagen. Vädret säger nog att det är dags för en god bok och fötterna högt.

Det är praktiskt att få stå i kö

2010-10-31T15:08:00.003+01:00

Jag har en god vän som är född mycket långt härifrån och som fick sin utbildning i gamla Sovjet. Han berättade hur konstigt han då tyckte det var att man stod i kö överallt där i Moskva. För honom var det självklart då att en persons sociala ställning avgjorde i vilken ordning man till exempel fick handla. Så var det i hans hemland. Småningom kom han hit som kvotflykting via FN och nu är han lika svensk som jag. Han brukar ofta prata om kön som ett demokratiskt redskap som ger alla lika möjligheter oberoende av social ställning. Vi låter ju också ofta någon gå före i en kassakö, kanske för att den har ett trött barn med sig eller bara handlat få saker. Sådant hade varit omöjligt i hans gamla hemland eftersom man då själv skulle ha skadat sitt anseende. Här är det en självklarhet som i bästa fall belönas med ett leende tack. Jag börjar inse att jag var med om den här positiva övergången till ett kösamhälle i min barndom.

Jag är uppvuxen i Stockholmsförorten Bromma, där vi bodde på Thaliavägen nära Nockebytorg. Jag fick överta ansvaret för bland annat matinköp och matlagning redan då jag var tio år. Då handlade jag i de små affärerna nere runt torget. Det var långt före snabbköpens tid. 1952 fanns det en mjölkbutik, en charkuteributik och en specerihandel där. När jag skulle ha fisk var det dags att promenera till Olovslund, där fiskaffären fanns. Jag handlade ”på bok” så jag behövde inte ha med mig pengar. Sedan betalade mamma. Jag minns inte men tror att hon betalade varje månad. Handlarna försökte hjälpa mig och gav mig ofta goda råd om vad jag skulle ha till middag den dagen. De försökte absolut inte lura mig att köpa något dyrt, snarare tvärtom! Goda råd om hur jag skulle tillaga det jag köpt var de inte snåla på.

En av de här affärerna finns på sätt och vis kvar idag: Engströms livs som vuxit från charkuteributik till ett stort snabbköp som nu är kunglig hovleverantör. Jag minns mycket tydligt en gång då innehavaren stod och hjälpte mig att handla och en dam forsade in och hällde över honom vad han borde göra åt henne. Han sa att hon skulle vara vänlig och vänta och fick svaret att jag ju bara var en unge. Han svarade damen lugnt att flickan handlar för en familj. Damen stegade ut och smällde dörren. Jag blev förskräkt att det skulle skada honom, men fick svaret att han bara ville ha kunder som kunde vänta på sin tur. De andra som ville gå före kostade honom goda kunder. Jag tror inte att det var en tillfällighet att han lyckades så väl med sin affär.

I speceriaffären var köproblemet ofta akut. Dit gick nämligen även herrar och handlade och de framgångsrika herrarna hade svårt för att tåla sig att stå i kö för en god ostbit och att beställa hem lite pilsner och groggvirke. Jag minns en gång två karlar trätte i frågan. Den ene var Herbert Tingsten, som då blivit rejält röd i ansiktet. Innehavaren Sam Larsson brukade diplomatiskt försöka se till att de kitsligaste kunderna fick service så snabbt som möjligt. Där fick jag ofta markera att jag gott kunde vänta medan de mer brådskande kunderna fick hjälp. Ofta fick jag tack för hjälpen. Ibland fick jag gratis en frukt, andra dagar så körde de hem det jag handlat till oss.

Det här med kölappar är alltså rätt skönt att ha. Tänk så jobbigt det vore att behöva försvara sin sociala ställning bara för att man behövde köpa en bit ost. Bilden överst är tagen i den Coop-affär jag brukar handla i numera.

Första snön

2010-10-22T16:55:00.003+02:00

I morse när vi vaknade var det alldeles vitt ute. Snön föll rätt påtagligt och hade hållit på sedan mitt på natten. Det kändes bra tidigt med snö redan i oktober. Träden hade inte hängt med än. Så här såg mitt tidiga äppelträd ut vis 10-tiden. Snyggt med de färgglada bladen mot snön, tycker jag.

Grannen har ett sent äppelträd med röda äpplen. Klicka på bilden så ser du de röda mot de gröna bladen och snön. Det trädet verkar inte ens ha hunnit tänka höst!

Men sedan bröt solen igenom och det blev en mycket vacker dag med lite vårkänsla i att det töade så från tak och träd. Så här vackert var det vid 16-tiden. Det vackert färgade trädet ovanför de röda grannhusen är en bok. Med sol på är den väldigt tjusig nu med sina många gula och bruna nyanser.

Två bryggor samma dag

2010-10-15T16:57:00.007+02:00

Vi har varit ute och motionerat bilen igen i det vackra höstvädret. Jag ville se hur det ser ut på hösten vid Söderby brygga där jag tidigare fotat och lagt ut i bloggen 28 mars och 11 juni i år. Snygga färger, tycker jag. Klicka på bilden så ser du öarna på andra sidan av fjärden.

Det var svårt att vända hem, när det var så vackert överallt så vi fortsatte ner mor Sorunda och njöt av alla vackra trädfärger. Här syns några aspar sticka upp över de andra grönare träden.

Även de nybearbetade åkrarna är snygga. Ser du linjerna i den brunsvarta jorden? Bra kontrast mot trädfärgerna. Den lilla gröna biten i åkern, som troligen skvallrar om sten i jordytan blir även fin kontrast.

Sedan tog vi ner till Rangsta brygga där man har utsikt over inloppet mot Södertälje. Bilden ser idyllisk ut men så var det inte i verkligheten. För att komma fram krånglade vi oss förbi en nytt ilandlyft stor segelbåt och en kran skulle sätta en annan jättebåt på ett släp. Det blev en kort stund på utsikten, men sjödoften hann vi uppleva. Ser du hur molnen seglar fram? Lagom när vi kom hem samlade de sig till en pluttskur.

Höstträdgård

2010-10-09T17:20:00.005+02:00

Solen skiner just nu och färgerna bara lyser i trädgården. Visst är det mycket vi borde gjort, som vi struntat i. Men slarv kan också belönas. Det här är mitt sötaste ogräs. Jo visst är det en trädgårdsväxt, troligen en perenn, men den har alldeles självständigt valt att växa under min baktrappa. Är det någon som vet vad den heter?

Färgrikedomen är påtaglig nu. Ute efter vägarna har asparna blivit fulla av blad som ser ut som guldpengar och ibland förbättras vyn av röda asptoppar. I trädgården blir det också vackra färger. Den här lilla berberisen som är ljusgrön på sommaren har slagit till med en färgglädje värdigt en asp. Runt om fötterna har den de första bladen eken ovanför lämnat och ett otal ekollon.

Det är nu ett bra tag sedan vi åt upp de sista klara äpplena från gyllenkroksastrakanen. Nu håller bladen på att skifta färg. Snart ligger de på gräsmattan och behöver klippas så de inte virvlar omkring utan blir till nytta för daggmaskarna.

Även körsbärsträdet håller på att skifta färg. Det ger varje år fantastisk blomning och gott om bär, som vi inte kan nå, högt uppe i trädet. Björktrast och skator kivas om frukten och är ganska roliga att titta på. Nu är det snart dags för fröautomater för småfåglarna. .Jag tror att du kan se de höstfärgade träden längre bort om du klickar på bilden. Där finns en höstklädd lönn och en bok. Det är en vacker årstid just nu.

Höstskog

2010-09-21T14:28:00.005+02:00

Hösten har kommit i skogarna nu. I söndags åkte vi till samma lilla väg där vi plockat bra med svamp två helger i rad. Svamphösten hade kommit. Alla stora goda soppar hade fallit ihop till kletiga högar. Bara några få smörsoppar hade klarat veckans idoga regnande. På ett ställe såg vi en fallen stolt fjällskivling. Den låg på sidan i blötan och såg verkligt trött ut. Men skogen är vacker att se på. Visst lyser det fint in bland granarna här?

Men det fanns svamp om man tittade noga. Smörsopp, kantareller, gul taggsvamp, blodriskor, röksvamp och några pyttiga trattkantareller syns på bilden. Roligt att trattisarna kommer. Maken och sonen brukar plocka tills snön kommer och det har faktiskt hänt att de plockat med pannlampa. Det blir mörkt in bland träden på senhösten…

I går hade vi ärende till Strängnäs och tog oss sedan ett varv på de skogsvägarna. De enda svampar som såg fräscha ut var sådana vi inte vill äta. Men visst är flugsvamparna snygga!

På hemvägen kom vi ner mot Gnesta och njöt av att åka den vackra vägen bredvid sjön Klemmingen. En rodnande asp speglade sig i vattnet. Träden kan vara bra vackra nu i höstdagjämningen.

Sopp-lycka

2010-09-12T17:24:00.006+02:00

Det är svampplockningstider nu. De här små söta smörsopparna fotade vi för en vecka sedan, när vi var ute på bilsvampplockning. Jag har ju svårt att gå så att gå runt och leta svamp i terrängen med min rollator funkar inte. Vi har kommit på att vi kan köra långsamt på en stilla skogsväg; maken krypkör och jag hänger i fönstret. Sedan ropar jag stopp, när jag ser något intressant och Nisse stannar bilen och går ut och plockar det jag såg. Bilden är tagen i ett dike efter en sådan skogsväg.

Igår tog vi ett svampvarv igen. Nu hade vi förstärkning av vår son så herrarna parkerade bilen på intressanta ställen och sökte igenom området. Klicka på bilden så ser du tydligare hur vackert det var. Jag satt under tiden kvar i bilen och tittade på. Det var härligt att få känna skogsdofterna och höra ljuden. Jag insåg att det var länge sedan jag hade hört asplöv susa. På ett stopp hörde jag efter ett tag ljud av klippeti – klopp. Efter ett tag kom en vacker häst med en flicka på förbi. Ett fint möte: hästljud hör jag inte heller så ofta.

När det är gott om svamp är det svårt att sluta plocka. Habegäret vaknar till. Här står sonen med kassarna svamp som han och pappa plockat.

Sedan ska allt rensas. Det tog sin tid. Svampen var glädjande fri från inbyggare. Jag skalade hattar av smörsopp men resten av rensningen fick killarna ta. Så här vackra fingrar fick sonen av närkontakten med aspsopp och sandsopp. Som synes mörknar eller blånar de, när man skär i dem.

Det här kortet är taget idag. Vi har en torkapparat, som blev knökfull igår. Smörsoppen, som ser gul ut torkad, blir väldig hoptorkad, men kommer ge goda stuvningar i vinter. Det blev tre ollor karl-johan, varv två syns på bilden. De andra mindre fina sopparna har två ollor. Sedan hamnade resten av soppen alltefter i stekpannan. Lite blev gårdagens middag: köttfärssås med svamp. Resten ligger i burkar i frysen och blir nog svampsoppa framåt vintern. Vi gillar att använda svamp i maten så det känns bra att ha ett rejält lager. Torkad svamp håller sig flera år så blir det ett dåligt svampår nästa år så har vi ändå resurser.

Min pappa och första världskriget

2010-09-02T16:21:00.007+02:00

Jag berättade tidigare, se min blogg den 8 augusti, att min pappa Ragnar läste språk i Uppsala och småningom tog en magisterexamen i franska, tyska och engelska. Han blev färdig någon gång under 1912 och fick då ett lärarvikariat i Lundsbergs internatskola. Han brukade berätta att han gillade eleverna men inte den disciplin som var där då. När lärarvikariatet var slut fick han en bra chans att förbättra sin franska: han blev yngste tjänsteman på svenska ambassaden i Paris.

Han tillträdde i början av 1913 och fann sig väl till rätta. Han berättade att han ofta fick telegrafera rapporter från ambassaden hem till Sverige. Han kunde sådant eftersom han sommarjobbat med det i Linköping under sin studietid. Han lär ha träffat en trevlig tjej i Paris, som han funderade på att gifta sig med, men det kom en del ivägen – milt sagt.

Striderna i 1:a världskriget drog igång 1 september 1914. Då marscherade den tyska armén igenom Belgien och stod förvånansvärt snabbt hotande nära Paris. Vi har läst om detta som slaget vid Marne 5 till 12 september 1914. Striderna var som närmast bara 5 mil från Paris. Mullret från kriget hördes in till staden, berättade pappa. Den 7:e september rekvirerade militären samtliga taxibilar och bussar i Paris. De skulle transportera förstärkningar till franska armén vid Marne. Bilden visar en kolonn taxi/buss på väg till Marne.

Detta att all kommunikation försvann från gatorna blev rätt påtagligt inne i Paris och den svenska ambassadören började oroa sig. Han ville veta bättre hur läget var, fransmännen berättade nog inte alla detaljer för honom. Pappa blev som yngst i ambassaden beordrad att ta sig upp i Eiffeltornet och kolla. Hissarna var avstängda men trapporna fungerade. Han talade många gånger om denna sportprestation. Han kunde se hur det bokstavligen rök från slaget. Sedan ner och rapportera. Pappa fick order att ta sig till Sverige via båt omedelbart efter att han telegraferat den rapport ambassadören författat i ärendet. Dagen efter lyckades han trycka sig in i ett tåg till Bordeaux och kom så småningom till Stockholm med ett fraktfartyg. Han hann inte ens säga adjö till den intressanta flickan.Så var han tillbaka i Sverige utan jobb men med papper från ambassadören i Paris på att han var bra på både franska och telegrafering. Han gick upp till Telegrafverket vid Brunkebergstorg och hade sedan jobb. Bilden visar Brunkebergstorg då med telefontornet. Franska var telegrafispråket då och han kunde morse http://sv.wikipedia.org/wiki/Morsealfabetet så väl att han hörde vad knattret sa på franska.

Pappa fick ett spännande jobb eftersom all icke krypterad korrespondens mellan Ryssland och deras allierade Frankrike och Storbritannien skickades på franska skriven på morse över Stockholm. Han har berättat om hur han där hörde om första varvet av ryska revolutionen: att tsaren hade störtats. De andra på jobbet trodde inte på vad han berättade att han hört förrän det stod i tidningarna dagen efter!

Småningom var kriget över och behovet av telegrafi på franska torkade in. Samtidigt, enligt vad pappa berättade, uppdagades en rejäl bedrägeriskandal inom Telegrafverket. Behovet av bättre revision erkändes och några tjänster utlystes. Pappa fick en av dem och arbetade därefter som revisor. Hur han hade lärt sig bokföring har jag ingen aning om. Men allra först åkte han till Paris. Han har berättat om hur chockad han var när han så snart efter kriget åkte tåg genom de av kriget sargare områdena. Det såg förskräckligt ut. I Paris letade han efter sin gamla flickvän, men hon bodde inte på den gamla adressen och ingen visste vart hon tagit vägen.

Pappas revisorsjobb var lönsammast de första åren. Då fick han provision på de underslev han upptäckte! Han hade av två goda skäl råd med omfångsrika semesterresor under 20talet: skaplig lön och den svenska valutans stora värde särskilt mot den tyska. På kortet ovan står han som den andra från höger i en utflyktsbuss i Berlin oktober 1922.

Slutligen ett vardagskort av min pappa taget i mitten av 20talet. Mina tre fastrar, som då alla tre var utbildade lärare, hade då kommit överens om att bo tillsammans och ta hand om sin mamma som blivit änka. De hade låtit bygga sig en villa i Älvsjö, där två av dem arbetade. Pappa står framför villans veranda med sin näst yngsta syster Lydia bakom sig. Hon är andra från höger i bilden. Jag antar att ungdomarna är släktingar till dem.

Slut på sommaren?

2010-08-29T14:07:00.005+02:00

Den här sommaren har jag ofta känt mig sitta på en playa, men igår insåg jag att det var slut med paraplydrinkarna för i år: grannarna monterade ner sin badpool. Den ser ju ganska ledsen och avdankad ut när den saknar både vatten och metallstöd. Den har framför allt glatt mig då det varit små besökande barn som tjoat och plaskat. Att se och höra glada barn blir man själv glad av! Det syns också på fotot att mitt försök till blomsteräng blivit skäligen vildvuxet. Nu är det mest stora sjok av gul kärringtand. Nå det är snart dags att avverka den inför hösten.

Annars har jag det bra när jag sitter på min baktrapp. Jag brukar ta ut det jag behöver i den här fina korgen. Korgen är rejält gammal men handtaget på längden gör den lätt att bära. Jag fick den ursprungligen för att kunna hålla ordning på mina leksaker. Ordning var ju viktigare förr än nu. Med bok, radio och den batteriförsedda flugsmällan är jag väl rustad.

Idag har Nisse klippt gräsmattan. Man kan rakt inte tro att den var brun av torka för en månad sedan. Han hade nog väntat väl länge med den här insatsen för gräsklipparen hostade och stannade med jämna turer. Inte ens en ny klippare med drivning på hjulen klarar att ta vilka tuggor som helst.

Höstaning

2010-08-21T15:08:00.006+02:00

Nu har hallonen givit upp för i år. Det finns bara enstaka bär kvar. De gamla stänglarna som givit bär börjar få röda höstfärger. Årsskotten är däremot tydligt gröna än. Deras rödfärg kommer inte förrän om en månad och då har vi säkert orkat ta bort de gamla stänglarna. Den röda färgen på de gamla pinnarna är ett tydligt första tecken på höst.

Mina gamla flox blommar för fullt och luktar skoldags. Plantorna kommer från mormor och morfars sommarstuga och som barn visste jag väl att när de blommade ordentligt var sommarlovet snart slut. De här gamla floxen blommar fint och klarar när de dumma rådjuren toppar dem. Då satsar de på en ny omgång blommor. Bredvid syns det att kärleksörten är på väg att sköta den röda höstfärgen senare fast den än bara är i knopp.

De tidiga äpplena har röda strimmor. Än är de rätt sura fast goda men om de får vara ifred för getingar och björktrastar kan de bli söta och klara.

Björnbären går från röda toner till svart och gott nu. Det är inte så mycket bär som vanligt eftersom en hel planta frös ner i vintras. Björnbären har gillat denna sommar och har verkligen vuxit. Om vintern inte blir lika grym som den förra får vi bra med bär om ett år.

Idag öppnar valstugorna här och i morgon kommer affischerna upp. Jag hoppas att den röda höstfärgen även kommer prägla valet!

Pappa Ragnar

2010-08-08T12:00:00.008+02:00

Barnet i mitten är min pappa Ragnar. Hans äldre syskon Ernst och Gerda är också på kortet. Han fick senare två systrar till. Vi hade det här fotot på väggen i mitt föräldrahem. Jag funderade mycket över varför killarna fick ha så fina virkade kragar på fotot medan tjejen inte hade någon. Det kändes orättvist. Nu ser jag att kortet är taget i Visby. Barnen var troligen och hälsade på sina farföräldrar, som hade gården Stenstugu i Barlingbo socken på Gotland. Min farmor var äldst av, tror jag, tolv barn.

Pappa var född den 8 augusti 1886. Han sa alltid att 8 augusti var en extra fin dag eftersom man fick börja äta kräftor då. Jag kom inte förrän 1942, så jag växte upp med en förhållandevis gammal pappa. Det hade också sina fördelar. Pappa gick i pension då jag började realskolan; det motsvarar årskurs fem. Eftersom mamma var 15 år yngre än han jobbade hon fortfarande då. Han hade gott om tid att prata med mig när jag kommit hem från skolan. Han hjälpte mig inte direkt med läxorna, men kunde oftast berätta mycket runt det jag skulle plugga. Oftast satt han och höll mig sällskap med det pratet medan jag fixade dagens middag. Han var hopplöst tafatt i köket och kunde inte hjälpa mig med matlagningen. Så var karlar uppfostrade på den tiden.

Pappas stora förmåga att hjälpa mig att förstå det jag skulle lära mig i skolan berodde på att han hade en förhållandevis bred utbildning. Det här är hans studentkort. Han tog studenten på den då nya reallinjen, som nog närmast motsvarade dagens naturlinje. Sedan tänkte han studera matematik vid Uppsala universitet, men det fick han inte eftersom man då fortfarande krävde latinkunskaper (!) för matematikstudier. Han suckade och tryckte i sig latinet, fann att språk var skoj och tog en magisterexamen i franska, tyska och engelska. Hur han med den studiebakgrunden kom att arbeta större delen i sitt yrkesliv som revisor på Telegrafstyrelsen är en historia jag tänker blogga om en annan dag.

Jag tänker alltid extra mycket på honom på hans födelsedag. De sista åren han levde tappade han tyvärr minne och med det även kontakten med verkligheten. Han kunde då inte längre bo kvar hemma. När han fyllde 87 den 8 augusti 1973 tyckte mamma att vi skulle fira det. Vi brukade inte fira födelsedagar speciellt mycket så just den här gången, när han inte kunde vara med, ville jag inte riktigt fira. Pappa visste ju inte ens att han fyllde år den dagen. Så jag hittade på ett svepskäl och smet in till stan. På Sergels torg höll man då på att samlas för en Vietnamdemonstration, det var ju den tiden då. Jag anslöt mig till folksamlingen. Efter ett tag började det småregna så jag fick plats under ett paraply som en rödskäggig kille stod med. Det var ett bra beslut. Vi gifte oss sedan i oktober. Idag firar Nisse och jag att vi känt varandra i nu 37 år med att äta kräftor och genom att sända en vänlig tanke till min pappa.

Äntligen kom regnet

2010-07-30T14:04:00.005+02:00

I förrgår kom äntligen regn. Det var första gången det regnade påtagligt här sedan slutet av maj så det behövdes. Gräsmattan var tämligen brun frånsett i närheten av våra hallon, där vi vattnat för att få rimligt stora bär. När regnet väl kom så rann det knappast ner först utan blev liggande som en sjö på ytan. Det plaskade friskt när jag klev nedanför trappan. Klicka på bilden så ser du den lilla sjön!

Tidvis föll regnet rätt intensivt så blommorna blev rätt ledsna. Trots uppbindning lutade sig bolltistlarna påtagligt.

Klicka på bilden så ser du hur mycket regn det var i regnmätaren, då den omgången moln gav upp: hela 39 mm. Puh och pust, men nu är det i alla fall vattnat, sa vi. Trodde vi ja. Natten efter gav ett bättre åskväder 11 mm och sedan kom det ytterligare 37mm. Nu borde väl i alla fall trädgården inte vara torr längre! Undrar när nästa skyfall kommer! Det verkar ju som om regnperioden kommit igång.

Tur mot Ftuna

2010-07-26T15:40:00.004+02:00

I förrgår och i går kom det första riktiga regnet sedan mitten av maj, 39mm. Det var skönt att se hur växterna liksom sträckte på sig efter vattningen. Idag tog vi en sväng med bilen och passerade bland annat Fituna. Här är den långa fina allén. Träden är trevligt gröna och bildar valv men torkan syns på dikesrenen. Jag tycker om såna här gröna valv: det här är en bild att titta på deppiga novemberdagar.

Ute över fältet bredvid allén med mognande havre flög svalorna precis över frövipporna. Det var massor med svalor, men ack så svårt det var att fota dem med min vanliga kamera. Här fastnade i alla fall en fågel om än rätt suddigt. Det låter ju också fint om svalor så här. Långt flygande svalor lär spå mer regn och det behövs fortfarande!

I kanten av fältet hade tistlar börjar blomma. Vackra blommor fast de säkert har ställt sig där själva! Länge bort i diket stod utblommade lupiner med massor av fröskidor. Vi plockade en hel del av dem och hoppas att de vill växa på vår tomt. Vi har ett hopplöst stenigt och ogräsbemängt hörn. Lupinerna kan nog ta tag i de dumma ogräsen där om de bara kommer igång!

Namnet Margareta

2010-07-20T16:53:00.004+02:00

Idag är det min namnsdag, så jag tycker att det är lämpligt att fundera lite över varför jag fick det namnet. Ovan är ett kort av min mamma, när hon var två år gammal. Det togs för att hennes föräldrar åtminstone skulle ha ett kort på sin dotter, som de inte kunde ha hos sig eftersom de var tvungna att arbeta. Förskolan var inte uppfunnen på den tiden. Historien börjar midsommaren 1900. Min mamma var född prick 9 månader efter midsommar i mars 1901. Mormor och morfar var mycket unga då och det var det ännu lång tid tills de kunde gifta sig. Men de tänkte ändå ge sin dotter ett riktigt fint namn. Hon skulle heta Margareta efter arvprinsens hustru. Arvprinsen blev så småningom kung Gustaf VI Adolf och eftersom hans Margareta dog tidigt gifte han om sig med en Louise. Men min mamma fick inte heta Margareta. Det ansåg prästen vara för fint för en sån liten oäkting. Han döpte henne till Greta! Morföräldrarna var fortfarande på gamla dagar upprörda över det. De insåg mycket väl att prästen sett ner på deras fina flicka.

Morföräldrarna åkte till Stockholm för att jobba och mamma växte upp hos sina farföräldrar, som skämde bort henne ordentligt och oftast lät henne få som hon ville. Först när mamma skulle börja skolan hade morföräldrarna fått till ekonomin så att de kunde bilda ett hem och ta hand om sin flicka. För mamma blev det en hård chock att skiljas från sina farföräldrar och flytta till sina föräldrar. Hon kände dem egentligen inte eftersom de inte hade haft råd att besöka henne nere i Östergötland särskilt ofta. Samtidigt skulle hon börja i Matteus folkskola i Stockholm och bli utskrattad för att hon bara talade östgötska.

Mamma klarade skolan bra och fick sedan jobb på Telegrafverket. Där träffade hon min pappa och de gifte sig 1929. De ville ha barn, men det dröjde. Jag är född först 1942 och jag är deras enda barn. Då kunde mamma äntligen ge igen för sitt felaktiga namn. Jag döptes till Margareta. Det har aldrig riktigt känts som mitt namn eftersom jag visste att namnet egentligen var mammas, men visst jag lystrar till namnet.

Margareta är ju ett mycket vanligt namn i min generation eftersom nästa arvprins Gustaf Adolf och hans hustru Sibylla döpte sin förstfödda efter hennes farmor. Det var alltid minst tre Margaretor i min klass i skolan och de elaka klasskamraterna gav oss ofta nya mer särskiljande men föga smickrande namn. Jag funderade mycket över det här med Haga-prinsessornas namn, när kronprinsessan gifte sig. Jag fick som liten lära mig att de var finare och inte riktigt som vi andra människor. När jag tittade på bröllopet kunde jag konstatera att även prinsessor åldras. De är som vi andra, men ändå inte: vi andra slipper ha på oss galakläder och tiaror. Gudskelov!

Våra hallon har, som de brukar, lagom blivit klara till min namnsdag.

Krolliljorna i Linnés Hammarby

2010-07-08T15:34:00.007+02:00

Häromdagen var vi på bilutflykt till Linnés Hammarby nära Uppsala. Det är den sommarbostad Carl von Linné hade sent 1700tal, där husen är bevarade sedan den tiden och trädgården sköts så man kan se hur det var då. Gården ligger vackert lite högt med utsikt över Uppsalaslätten. Kortet är taget från den museibutik med bra café, där man betalar entré till det hela. Vår son hade trassel med sin bil, så vi hjälpte honom att få till ett nytt batteri. Mitt argument att vi borde ta en ordentlig utflykt så det nya batteriet blev fulladdat, fick vara ursäkt för turen.
Klicka gärna på bilderna i bloggen.

Vi har varit där förr så guidad visning inne i husen stod inte på vår lista. Den fina ordnade trädgården med skyltar som berättar noga vad växterna heter är bra som inspiration för förändringar i den egna trädgården. Men den fick också vara. Vi ville njuta av den ”engelska trädgården” bakom husen. Det var ju modernt på den tiden att anlägga en mer vild och lummig trädgård och denna är ett fantastiskt grönt rum. Vi åkte just nu i början av juli i förhoppning att krolliljorna skulle blomma.

Och det gjorde de! De luktar härligt med mycket honung i doften.

Killarna gick omkring och fotade liljor. Det var svårt för mig att gå där: rollator och tjockt grusade gångar är en dålig kombination. Jag satte mig på en bänk och bara njöt. Det var en fin konsert av olika fåglar att lyssna till under tiden.
Det är vackert här också tidigt i på våren. Då är det massor av blåsippor. I början av juni blommar körveln med vita blommor, som ser ut som hundkäx men doftar mycket gott. Deras blad syns bra på kortet.

Sedan var det till att tuffa hem. På hemvägen passerade vi denna vackra ”sjö”. Det är blåklint i den här åkern!

Midsommartur med historia

2010-07-01T13:51:00.009+02:00

På midsommarafton tog vi oss en längre biltur. Själva midsommarfirandet skulle vi nämligen ha dagen efter då även vår son kunde vara med. Det var en bra dag för bilkörning: kavlugnt på vägarna. Vi hade fått tips av en god vän att Helgesta nere i Flentrakten var värd ett besök. Kompisen var präst i kyrkan där, som du ser här ovan, för mycket länge sedan. Han minns de vackra omgivningar vid sjön Båven med glädje. Vi fotade bara i kyrktrakten, men hela bilturen var vacker. Allt blommade och strax före Björnlunda flög en trana över bilen på låg höjd. Mäktigt! Kyrkan har gamla anor. De äldsta delarna är från 1100talet.

Ovanför en av dörrarna sitter en inskrift av senare datum, där sockenborna stolt förkunnar att de minsann klarat av att bygga ut sin kyrka på egen hand. Klicka på bilden, så kan du läsa!

Här är en del av prästgården. Äkta Falu rödfärg ser det ut som. Snyggt mot grönskan.

Kyrkan ligger i en skapligt brant sluttning mot Båven. Säkerligen tog sig församlingsborna enklast dit per båt ända in i nutiden. Men läget och namnet Helgesta talar för en äldre tradition på denna plats än kyrkans 1100tal. Tidigast bevarade namnformen är Helhesthum, vilket kan betyda Helges gård, den heliga gården eller mer osannolikt det heliga tunet. Tun är ett gammalt ord för sluttning. Troligen var denna vackra backe en helig samlingsplats långt innan kristendomen kom till detta område. För detta talar bland annat att det finns en hel del gamla askar uppåt backen.

Här är en gammal fin lada som ligger i närheten av kyrkan. Troligen förvarades tiondet till kyrkan i den.

Men mitt viktigaste argument för vikingatida anor till kyrkområdet är den stora gård som ligger några hundra meter från kyrkan. Den heter Helgesta. Här är en utsikt över en del av dess ängar. På vikingatiden var det oftast så att en mäktig godsägare ansvarade för den religiösa verksamheten genom att han upplät mark för den och sedan såg till att den heliga verksamheten sköttes korrekt. Den traditionen upprätthölls ofta genom religionsbytet så att kristna kyrkor uppfördes på de gamla heliga platserna. Troligen är det vad som hänt i det vackra Helgesta.

Denna fina gård ägdes på 1930talet av den närbelägna gården Rockelstas ägare Eric von Rosen. Han sålde den och pengarna ägnades till att gynna nazismen i Sverige. Tala om att vanhelga ett område!

Sörmlandstur

2010-06-18T15:07:00.007+02:00

Häromdagen var vi ute ett varv runt i Sörmland och tittade på den vackra försommaren. Den här fina utsikten från bilen är över vattendraget vid Berga gård där vi brukar titta efter fåglar. Svärdsliljorna blommar för fullt men nu är det inte alls många fåglar som syns. De är säkert inne bland vattenväxterna. Klicka på bilden så du ser de vackra blommorna!

En bra bit senare fick jag syn på den här roliga väggen. Klicka så ser du hästhuvudet ovanför dörren. Det måste alltså vara ett gammalt fint stall. Maken blev skickad att fota och han försökte få hästen att vända nosen mot honom, men gräset var alldeles för gott. En liten söt spräcklig katt satt och kollade fotandet, men hoppade snabbt in i gräset så den slapp komma på bild. Ekensholm heter gården där detta fina stall finns.

Hundkäxen blommade fint överallt. Här ger de en blommande häck runt det nyslagna gärdet. Visst ser det ut som ett jättebarn tappat en påse mashmallows över marken!

Vi tog en liten smal väg ner, när vi hade passerat den pampiga gården Ånhammmar och dess maffiga allé. Det var tydligen inte kalvarna bredvid vägen vana vid så de gick mot stängslet och kollade. Fram med kameran! Efteråt tänkte jag att jag borde ha filmat i stället. De hade nämligen rätt påtagligt med kommentarer om oss och vår röda bil.

Slutligen en bonusbild. Den här tuvan tjärblomster växer alldeles utanför staketet till kalvhagen. Den hade vi aldrig lagt märke till om vi inte stannat och fotat kalvarna. En lyckad resa och maken kunde uppskjuta de otrevliga sysslorna ogräsrensning och gräsklippning en dag till!

Vacker försommar

2010-06-11T15:58:00.004+02:00

Det har varit ett par härliga veckor nu med sol och blomdoft varje dag. Jag har mest suttit på min fina baktrapp och läst eller bara njutit i solen. Syrendoften har kommit i härliga pustar från den skära syrenen. Ibland har jag klarat att applådera maken som haft fullt upp med att rensa ogräs. Igår körde vi 2 fullproppade säckar med ogräsrens till återvinningen och det finns tyvärr underlag till minst en till. Smörblommor är vackra, men de tar alltför gärna över hela området.
Idag är det regnigt. Hittills har det kommit 15mm regn och mer lär vara på G. Det gillar säkert trädgården för det har blivit påtagligt torrt. Idag är det alltså inte lika skönt att sitta ute så jag har lite tid för datorn.

Allt kom på en gång i värmen. Olvonet som brukar komma igång först till midsommar blommar redan. Det har också fina nya skott så snart kan vi klippa bort de risigaste gamla. Du kan se att jag sitter och har det bra om du klickar på bilden.

Bilen har också varit igång en del. Så fint hade två fiskande ungdomar det vid Söderby brygga förra veckan. Jämför med min blogg från 28 mars! Visst är det härligt att se sommarvärlden.

En gammal familjeskandal

2010-05-28T13:20:00.004+02:00

Så här såg min mormorsmor ut. Hon hette Carolina och gifte sig med den indelte soldaten Anders Bard 1880 och flyttade till hans soldattorp i Östra Skrukeby. Hon var ett av de yngre barnen i en storbondefamilj i Kaga. De här platserna ligger rätt nära Linköping. Carolina och Anders fick tre döttrar: min mormor Beda föddes 1882, hennes syster Hanna 1884 och Ellen 1886. Carolina avled redan 1888 av tuberkulos, vilket var rätt vanligt då. Anders stod då ensam med tre små döttrar. Flickorna hade inte blivit smittade av tuberkulosen. Mormor kom inte ihåg att deras mamma någonsin kramade eller pussade dem. Hon hade varit rädd att smitta döttrarna.

Carolinas släkt hade varit emot giftermålet eftersom hon ”gifte ner sig”. De var inte med på bröllopet. De hälsade aldrig på hos henne fast hon bodde knappt två mil från sitt föräldrahem. Mormor hade aldrig träffat sina morföräldrar. De var inte ens med på sin dotters begravning. Så onödigt grymt! Jag har många gånger berättat detta för elever. För 130 år sedan fanns sådan hederskultur här!

En av Carolinas äldre systrar brukade i smyg besöka familjen. Moster Tilda, sa mormor. Jag antar att hon hette Matilda. Vid ett tillfälle hade hon lyckats smyga med ett litet bord från det gamla hemmet till Carolina. Det satt inte ihop utan fick limmas, när de fick det. Jag antar att det gjorde bortförandet lättare för Tilda.

Det bordet var alltså det enda Carolina fick från sitt föräldrahem efter sitt giftermål. Mormor fick överta det som äldsta syster och nu står det i mitt hem. Så här set det ut.

Jag har alltid undrat över varför mormorsmors föräldrar tog i så omänskligt, men jag tror att fick förklaringen i går. Jag satt och slösurfade och läste artiklar om den upprördhet som kronprinsessans önskemål om att promenera in i kyrkan med sin pappa vållat och hamnade i en artikel av Ann-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja. Den är värd att läsa om så önskas: http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/veckansanalys.aspx?id=1691

I den stod det ” Sedan katolicismens tid har äktenskap, formellt sett, krävt samtycke från båda parter. Hur stor valfriheten var i realiteten kan man diskutera. Men framför allt kunde kvinnor inte, fram till 1878, gifta sig utan sin giftomans samtycke. Det räckte inte med att hon själv ville, hennes förmyndare måste också vilja.”

Nu förstår jag. Carolina var ett av de yngre syskonen. Hennes pappa hade troligen gift bort äldre döttrar efter sitt huvud och inte efter dotterns önskningar tidigare. Så gjorde säkert hans umgänge också. Så kom den här flickan två år efter reformens genomförande och krävde att få den hon var kär i! Skandal!

Trädgårdsstart

2010-05-25T13:17:00.007+02:00

Det är bra vackert nu. Så här fina grupper med gullvivor har vi lite varstans i trädgården. Det har varit ”mycket” ett tag så vi, dvs maken för jag har inte den rörligheten, har inte hunnit med att putsa på grönskan. Gullvivorna kommer snällt tillbaka nästa år om dom får blomma i fred och det blir ännu finare om dom får stå och fröa av sig.

Det här kortet har jag tagit från min stol under vårt gamla utetak. Lite stökigt men visst syns det att det är ett trivsamt stök. På pingstafton var det så här vackert.

Maken tog itu med gräsklippningen. Det var påtagligt dags. Gräset gick upp till magen på grannarnas katter, när de plöjde igenom det gröna. Jag kollade på klippningen och tjoade om att han skulle akta blommorna som placerat sig i det gröna. Blommande gräsmattor är snyggare än mer golfanpassade, tycker jag. På pingstdagen var det regn och åska; bra med vatten åt det nyklippta gräset.

På annandag pingst, som ju numera är en vanlig måndag, tog vi en tur till plantskolan och handlade. Det blev två stora skålar med tomatplantor, som så lovande ut och en planta riddarsporre. Undrar om den här lilla plutten verkligen kan bli 150cm hög, som det stod på anslaget där. I så fall kommer blomman bli lagom ovanför räcket i hörnet av min fina baktrappa. Jag får berätta hur det går.
Söndagens regn gjorde också att det gick att rensa ogräs. Maken drog upp förvånansvärda mängder kvickrot. Den hade verkligen tagit chansen då vi inte hunnit rensa. Det blev jättefint. Han fick också klippa bort hägg, lönn och askskott, som placerat sig i syrener och på andra dumma ställen.
Idag är det mulet igen och från körsbärsträdet snöar blombladen. Äppelträden håller på att slå ut. Det är en vacker tid just nu!

Barndomsminne av kall dag

2010-05-13T20:32:00.000+02:00

Det är Kristi himmelfärdsdag idag och så här vacker är grannarnas björk som håller på att slå ut. Våren är härlig, men det är ett barndomsminne jag vill berätta om.

Den här helgen var viktig när jag var liten. Det var första gången på året, som vi låg över på mormor och morfars sommarställe, som låg i Tullinge i sluttningen ner
mot sjön nedanför där kyrkan är nu. Vi hade oftast varit där åtskilliga söndagar tidigare under våren och krattat, men när det blev lite långhelg med torsdag till söndag ledigt tog de chansen. Morfar brukade vara ledig de dagarna så jag brukade få sova över i deras stuga.
Den helgen jag tänker på var det nog rätt svalt på torsdagen. Jag minns inte säkert vad vi gjorde, men troligen satt jag och morfar på bryggan och metade en hel del. Morfar metade alltid den dagen i alla fall om han inte kunde få någon att hjälpa honom att ro drag. Jag var då för liten för att ro långt. Han sa alltid att det var första metardagen och berättade om fisketurer han och hans ett år äldre bror gjort på Roxen i yngre dagar.
Morgonen därpå har jag ett tydligt synminne av: det är tjockt med tung snö överallt. Röda tulpaner, påskliljor och hyacinter böjs ner mot marken av tyngden. Jag kan fortfarande känna mig förskräckt av synen.
Mormor har berättat att jag bara grät den morgonen, det gick bara inte att lugna mig. Långt om länge fick hon ur mig varför jag blivit så förtvivlad. Jag trodde att det inte skulle bli någon sommar, att vintern kommit tillbaka. Det innebar för mig att den bästa tiden på året, sommaren med mormor, bara försvann.
Jag vet inte hur gammal jag var. Fyra eller fem år är rätt troligt. Jag var liten nog att tro att sommaren bara kunde rymma för vinter igen. Det var ju verkligen ett öde värt att begråta!
Jag tänker alltid på det här minnet den här helgen.

Lite fin förgätmigej som slog ut idag kan vara en avslutning. Konstigt så mycket man kan minnas väldigt många år!

Solig tur 2 maj

2010-05-03T14:36:00.006+02:00

Det var härligt vårväder igår så det kändes som om bilen verkligen behövde en motionstur. Vår son hängde på och snart satt vi och pratade om björkar, som höll på att slå ut och spanade efter fåglar. Men även blommor är fint nu. Här har svalörten garnerat stängslet.

Stängslet går runt en hage där stora härligt rufsiga kossor betar. Tjuren tittade upp på oss och man ser nog de maffiga hornen om man klickar på bilden. Längre bak finns små kalvar. De bor alldeles norr om Gnesta.

Vi åkte vidare och sjön glittrade mellan träden. Här fanns det grågäss, men de var så långt från kameran så de fastnade inte på bilden. Med tiden svängde vi hemåt och fick från nära håll se en jagande gammal ormvråk. Att han förföljde något gick att se med vad han ville ha till middag såg vi inte. När vi inte var långt från Södertälje kom tre älgar och promenerade lugnt över en åker. En av dem var mindre än de andra. Kan det ha varit en kalv från i fjol? Tyvärr var det för mycket träd emellan oss och älgarna, så det blev inget foto av dem heller.

Men allt är inte vackert ens en fin majdag. Så här hade slarvpellar skräpat ner vid en inofficiell p-plats efter 226:an nära Tullinge. Så himla onödigt!

När vi sedan kom hem grillade vi kycklingbitar på elgrillen som vi placerade på min fina baktrappa. Det luktade gott medan grillandet pågick och smakade sedan verkligt fin söndagsmiddag ihop med klyftpotatis och tsatsiki.

Idag är det visserligen molnigt men fler fina dagar står säkert på tur.

Vårtrappa

2010-04-24T16:16:00.004+02:00

Nu börjar det bli skönt varmt att sitta ute i solen på min nya fina bakingång, men än är det verkligen inte sommar än. Ibland får jag som idag sätta mig i lä av den öppna ytterdörren för att det ska kännas bra. Det luktade alldeles förträffligt där ute både från presentliljorna till höger om mig och utifrån vårblommorna.

Scillan är fantastisk just nu. Det kommer en pust honungsdoft från den då och då. En humla var nyss och kollade på liljorna, men de verkade hala och besvärliga så humlan återvände till scillan. Ett par fjärilar snurrade runt varandra ovanför allt det blåa nyss, så det finns väl hopp om fler fjärilar med tiden. Två sädesärlor vippade förbi och andra fåglar sjunger för fullt. Jag inser att jag måste lära mig mer om hur olika fåglar sjunger för de är svåra att få syn på nu.
Klicka på bilderna, så ser du blommorna bättre!

Vårfågeltur

2010-04-17T16:18:00.006+02:00

Det är inneväder idag så jag tar chansen att skriva om torsdagens biltur. Jag ville gärna se vårblommor och fåglar och maken ville få god ost så vi körde via Åkers styckebruk mot Strängnäsvägen. I Strängnäs finns det nämligen en fantastisk ostaffär, som verkligen är värd en omväg.
Det gick verkligen att se vårblommor, men precis alla stod så det var svårt att stanna och fota. Tussilago gav gula i dikeskanter. Blåsippor fanns i små lysande fläckar mot gamla löv och här och var började vitsipporna också komma fram. Ovanligare växter syntes också. Pestskåpet som blommar lila innan det stora rabarberliknande bladen kommer hade blivit ungefär decimeterhöga. När vi passerade förbi detta fält vid Berga tyckte jag mig se en lärka i luften. Vi stannade och drog ner bilrutorna. Härligt! Den sången är verkligen vår!

Så körde vi vidare. På andra sidan gården går vägen jäms med en liten å, som nu verkligen hade gott om vatten. Jag spanade efter fågel för här har jag sett häger förr.

Jo den var hemma, fast tyvärr på andra sedan vattnet. Klicka på bilden så syns den allra längst åt vänster. I högerkanten är ett par knipor, hanen är stor mot den mörkare honan. Man ser bra mycket mer med ögon än vad kameran ser! Det är en häger, men i fotot ser den ut som en långhalsad mås.
När vi kom hem efter en lyckad tur satt rödhaken och spanade på min yttertrapp.

Dalarötur

2010-04-08T20:04:00.003+02:00

Idag blev det en oplanerad biltur. När vi skulle åka till konsum och handla i förmiddags kändes bara vädret för bra för att missa chansen till en biltur. Det blev tur och retur Huddinge – Dalarö. Eftersom turen var oplanerad hade jag inte med mig kameran. Det visade sig vara alldeles fel.

Jag hade hoppats på att få se fåglar vid Sandemar, men där fanns bara två grågäss. Det stora fältet där fåglarna brukar vara såg nyplöjt ut. Inget bra att beta av för fåglar. Däremot stod ett par bilar alldeles efter avtaget mot Österhaninge kyrka. Inne i bilarna satt farbröder i min ålder med rejäla kikare. Det hade bildats en skaplig sjö på fälten vid korsningen och vad jag kunde förstå var det en massa vanlig mås där. Men inte satt gubbarna och kollade på bonn-mås. Det var väl någon från yttersta Kamtjatka som förvirrat sig hit, antar jag.

Det var härligt att se gula prickar av tussilago i alla vägrenar. Det är verkligen vår nu även om den inte har kommit igång för fullt. När vi vände nere i Dalarö såg jag en hel del fina viggar nere i hamnen. På vägen tillbaka hem kom vinstlotterna. Först en liten citronfjäril som snuffade runt. Sedan mitt i en kurva där vi inte hade kunnat fota ens om vi hade haft kameran med oss stod årets första blåsippor! Wow! Bilden ovan är från ifjol, men det såg ut ungefär så. På vägen hem såg jag en kärrhök som bara svävade över ett fält vid infarten till Västerhaninge.

Sedan kom vi hem och kunde se våra få men fina krokus med mer glada vårögon. Hararna har nog tagit en rejäl del av dem men några finns kvar. Även om det blir regn i natt är en roligare årstid på väg . Det är jag glad över!

Snösmältning

2010-03-28T14:25:00.002+02:00

Igår var vi ute en sväng med vår son i hans bil. Trevligt att sitta och småprata och kolla på världen som rinner förbi utanför. Snön hade verkligen fallit ihop rätt väl, fast det ännu är mycket kvar. Lätt regn tär bra på de gråsmutsiga rester som nu är kvar.
I förhoppning om att kunna få se eller höra några fåglar svängde vi ner till Söderby brygga. Inte en pippi och utsikten över den biten av Horsfjärden försvann bort i dimma. Maken knäppte ändå ett par kort. Nu inser jag att resterna mitt i bilden en gång har varit en duktalb. En gång har den troligen haft en stadig hatt av vitmålade bräder så att den skulle synas bra. Den visade säkert ihop med några till var man lämpligen skulle köra in mot bryggan. Det här är resterna av det gamla färjeläget till Muskö. Numera behövs det inte eftersom det nu finns en tunnel.
Duktalb är förresten ett spännande ord. Det kommer från den duc d’Albe, hertigen av Alba, som var spansk guvernör över Nederländerna i slutet av 1500talet. Han var en grym härskare över det protestantiska området och försökte med det tvinga dem tillbaka till katolicismen, men han var tydligen positivt intresserad av sjöfarten där. Jag kommer väl ihåg hur förvånad jag en gång blev, när jag fick reda på detta. Duktalber var för mig de sex välkända märken i Tullingssjön, som berättade var den muddrade rännan gick i den grunda sjön.

Idag har jag inte lust att gå ut. Det räcker bra att titta ut på allt grått genom fönstret. Samtidigt är den leriga garagegången uppmuntrande. Kolla på bilderna i min blogg från 21 februari, som jag kallade Väl mycket snö! Det har verkligen smält undan bra och koltrasten sjunger påtagligt tidigt varje morgon.

Grannarnas vintergäck

2010-03-22T15:27:00.001+01:00

Jag satt ute i solen och njöt alldeles nyss. Solen skiner så pass nu att det är trevligt att sitta och gona sig på min fina yttertrapp. Gårdagen lilla snötillskott rann ljudligt ner från plasttaket. Fortfarande är det mest snö att titta på även om den tunnat ut rätt påtagligt. Men när jag tittade mot grannarnas gula hus, fick jag se att det var gult också på marken. Det måste undersökas. Jag skickade maken att kolla om det var vintergäcken. Det var det. Och visst fick han fota! Titta en så härlig bild. Små fina solar som lyser hopp om vår.

Första våraningen

2010-03-16T14:25:00.002+01:00

Äntligen finns det lite hopp om vår med tiden. Titta hur påskliljeknopparna börjar synas, när det tjocka snötäcket drar sig tillbaka från söderväggen. Några lavendelplantor verkar ha klarat sig, men den till höger verkar ha gett upp. Några smultronblad syns också. Visst blir man glad av den synen!

Vi var ute ett varv neråt Nynäs med bilden idag. På flera ställen där såg jag sälg med fina videkissar. En hassel med långa hängen mötte vi också. Våren kommer i år med!

Spår i snö

2010-03-06T14:37:00.007+01:00

Snön berättar vilka djur som rört sig här hemma. Här kom haren för ett tag sedan och halkade lite i tjocksnön. Hare ger fina spår. De är inte så förtjusta i våra skottade gångar och deras spår är också väldigt lätta att särskilja från andra.

Här har den också varit. Det verkar som om även hararna tycker att våra snövallar nu är väl höga. Det blir många trampmärken uppe på vallen innan dom kan skutta mer fritt över snöytan.

Lustigt nog kan jag inte hitta kattspår i snön fast flera grannar har katter som allihop anser vår tomt ingå i just deras revir och ibland möts här och resonerar om gränsdragningen. Katterna gillar de skottade gångarna och där blir det inga spår.

Men snön ger mig möjlighet att få se mera. Ett gäng på fem skator brukar snurra runt här - och ofta reta de besökande kattorna. Här har en av dem landat och gått några steg utan att lyfta ordentligt på fötterna. Ett fint och lite skojigt mönster, tycker jag.

Titta här åt höger! Här syns ett vingslag då skatvingen slog i marken. Visst är det lite märkvärdigt att se det så tydligt i snön.

Men det hindrar inte att jag nu helst vill snabbt bli av med allt det vita. Det finns hopp. Idag har jag kunnat sitta ute på min fina baktrappa och njuta i solen. Fåglar sjöng och det droppade friskt från taket. Våren är på väg!

Väl mycket snö!

2010-02-21T13:42:00.006+01:00

Nyheterna är fulla med att det har snöat ovanligt påtagligt de senaste dagarna och det syns verkligen även kring oss. I morse öppnade jag ett fönster och fotograferade det här överhänget utanför mitt sovrumsfönster.

Kameran åt andra hållet! Den lilla fågelfröbehållaren syns i sin buske. Tänk att den syrenen ska blomma om några månader. Idag verkar det otroligt. Snön nära kameran är taket till min nya fina ingång. Hoppas killarna räknade rätt när de dimensionerade det. Väldigt svårt att komma åt att skotta det och det verkar dumt att ta risker för att göra det. Trilla gör ont!

Så här såg garagegången ut i morse sedan maken hämtat tidningarna, som faktiskt fanns i brevlådan.

Han fick senare rejält med motion. Det syns verkligen nu hur höga vallarna blivit.

Slutligen ett ganska kul, misslyckat foto. Vår son tog skidorna för att hjälpa oss med skottningen och äta middag med oss i går. Maken fotade honom när han skidade in på garagegången. Blixtfotot visar enbart snöfallet och att grabben hade reflexväst på sig. Det avsedda motivet, skidåkaren i rörelse, försvann.

Gråtrist

2010-02-15T14:12:00.007+01:00

Jag sitter och är besviken på vädret. Igår var det sol i väderprognosen för idag, men tyvärr är det lika grått nu som vanligt trots att det faktiskt är högtryck, vilket ju ofta ger bra väder. Det känns inte lönt att ta en biltur eftersom gråheten gör att landskapet inte är lika snyggt som annars. Så här såg det ut nära Järna för en dryg vecka sedan och det lär vara ungefär likadant idag med.

Det är i och för sig skönt att kunna se lite längre än som går från ett fönster inne i ett villakvarter och frågor kommer med vyerna. Undrar hur vassen kommit till diket här bredvid vägen. Det är en rejäl bit till sjö här. Men fröställningarna är dekorativa.

Så här ser det ut nu i vårt köksfönster. De gröna krukväxterna till höger kommer från en korg med julblommor. Murgrönan längst till höger växer väldigt flitigt. Den får stå allt högre för att inte trassla in sig i omgivningen. Planen är att planera den ute när vädret tillåter. Det lär ta en del tid som synes av snön utanför. Jag får väl hitta något ännu högre att ställa den på snart.
Men våren kommer så sakterliga. I går såg jag att nötväckan låg på ägg i en av våra fågelholkar.

Kallare vinter

2010-02-05T17:32:00.004+01:00

När solen kom fram idag efter föregående dagars ivriga snöande, tog vi oss en biltur. Vi höll oss på större vägar där bussarna går för att vara säkra på att plogbilarna varit där. Vi kom så småningom ner till Årsta havsbad och svängde ner för att njuta av utsikten över fjärden. Rännan som behövs för Utö-båten syns tydligt på den annars helt istäckta fjärden.

När vi kom hem påminde jag mig om att jag fotade ungefär samma motiv i fjol. Titta! För ett år sedan fanns det inte en isgnutta på vattnet.

Nu ligger Utöbåten där med isbitar runt sig vid bryggan.

I fjol gick jag ut på bryggan och fotade in mot land. Jag var också ute lite senare på dagen, som syns av den rodnande himlen.
Visst är det en ytterst påtagligt strängare vinter i år! Och det lär ta sin tid innan den är över. All denna snö och is måste ju smälta innan våren kan komma igång. Misstänker att den omsjungna lilla videungen får sova bra mycket längre i år.

Sol över Sorunda

2010-01-31T17:07:00.003+01:00

Igår tog vi en biltur i det vackra men rejält kalla vädret. Vår son följde med så vi fick chans till en god pratstund. Bilturer är bra till det. Man måste inte säga något utan kan bara vara tyst och titta på landskapet, som rinner förbi. Enkla kommentarer om det vi ser ger ändå ett samtal. Men rätt var det är brukar det också bli på riktigt och viktiga ord byts. Det var en sådan lyckad tur igår.

Det har ju fallit en hel del snö så vi vågade inte annat än att hålla oss till stora vägar. Det var skönt att se hur ljust det var över de öppna fälten. All snö prydde sin omgivning. Solen var oftast lite beslöjad, men tjusigt var det. Kameran var med, men fick inte störa samtalen. Men denna utsikt var vi tvungna att bromsa för. Genom björkdungen syns den stora dalen ner mot Sorunda kyrka. Hoppas att den syns bra om du klickar på bilden!

Det känns hoppfullt att få en sådan dag. Jag har saknat ljuset så länge. Idag fick jag en uppmuntrande erfarenhet till. Jag satt vid mitt favoritfönster och hörde plötsligt att det droppade, troligen vattendroppar. Kollade noga elementet, men nej det läckte inte. Tittade ut. Då såg jag en droppe falla utanför fönstret. Solen hade värmt upp snön på taket så pass att det blev dropp trots att det då var 12 grader kallt i luften! Det blir nog vår i år med.

En solglimt

2010-01-29T14:59:00.006+01:00

Jag satt i min favoritstol och tittade ut på fåglarna som käkade solrosfrö i god takt. En hög nu rätt runda talgoxar är stående matgäster. De är rätt slaviga, när de tar fröna, men inget går till spillo. Det ser koltrastarna till. Det är ju fågelräkningshelg nu, så jag tänkte skaffa mig en överblick över vilka fåglar som är här just nu.

Plötsligt blev jag nästan bländad: solen sken på mig. Det var länge sedan så jag hämtade kameran. På bilden går det inte så bra att se min utsikt eftersom det blir
solreflexer i glaset som speglar min röda cyklamen. Det är förresten en väldigt snäll blomma. Nu har den varit med om sin tredje jul med oss!

.

Här är ett foto taget på ingången utanför fönstret. Klicka på det för allt är så smått annars! Busken som är rakt bakom den kvarstående julgranen brukar fåglarna sitta i och längst åt höger syns fågelmataren. Det är ett litet avlångt trähus med sittpinnar lämpliga för småfåglar. Pinnarna är lite väl små. Jag har sett besökande grönfinkar vara redigt förbannade över att de var för stora för matplatsen. Det är mycket snö nu. Det blåa alldeles i mitten av bilden är en granne som skottar taket på sin veranda. Jag tycker att det ser lite osäkert ut när han balanserar på en stegen och skrapar snön mot sig.

Men visst kan det behöva skottas. Så här mycket snö har vi nu på vårt utetak.

Ja som synes har vi fått en hel del vitt, men det var ändå blå himmel en liten stund. Det soliga vädret blev kortvarigt. När jag skriver detta en timme senare är det lika jämngrått där uppe som vanligt. Det är mycket snö som ska smälta bort innan den vår jag längtar efter kan vara här.

Vacker vinterväg

2010-01-21T15:43:00.003+01:00

Idag är det verkligt gråväder. Gråa moln biter varandra i svansen och drar långsamt mot öster. Det är bara få grader kallt men riktigt halt eftersom gångbanor, vägar ja till och med vår garagegång täcks av ett obehagligt brunaktigt modd.
Jag vågar inte gå ut i halkan utan tröstar mig med några bilder från vår senaste bilutflykt. Den dagen var det flera köldgrader och rimfrosten prydde alla små och stora grenar. Bilderna är tagna i trakten av Blacksta i Gnesta-trakten.

Det var visserligen molnigt även den dagen, men solen trängde som synes ändå igenom och gav landskapet ett vackert skimmer. En bit bort syns en ryttare på en häst. De hade en glatt viftande hund i släptåg. Jag antog att hästen i förgrunden också gärna ville ha sällskap. Det var kanske hans/hennes tur om en stund?

Rimfrost lyfter verkligen fram det vackra. En vanlig tallgren blir ett konstverk. Träden i bakgrunden ligger rätt långt bort och försvinner nästan i diset.
Utsikt från en vintervacker väg!

Januarisol

2010-01-09T11:44:00.008+01:00

Igår sken äntligen solen och vi tog oss en biltur i det vackra men kalla vädret. Vi hamnade på gamla Nynäsvägen, som nu är behagligt lugn eftersom en stor bit ny väg 73 invigdes i höstas. Snön gjorde det mesta tjusigt och det gick att se många spår efter de djur som tagit sig fram bredvid vägen.

Vid Jursta stannade vi bilen eftersom jag fått för mig att jag ville ha ett kort på runstenen där. Undrar hur det såg ut härikring då den restes på vikingatiden. En väg måste ju gått förbi stenen då med. Det lär stå ”Gynna reste denna sten efter Saxe, Halvdans son.” på den. Jag antar att de för 100 år sedan måste ha bott i den gård, som då hade det här området.

På andra sedan vägen stod de här hästarna och åt ur en höbal, en sådan “sockerbit” som idag ersätter höstackar. Det fanns säkert hästar här på vikingatiden också, men sockerbitshö är en nutida uppfinning. Klicka på bilden så du kan kolla på skylten! En ännu nyare företeelse!

Visst ligger den lilla röda stugan lockande i skogsbrynet, när solen skiner på den.

Sedan vände vi hemåt. Redan här i höjd med Kagghamra på Sorundavägen började det märkas att solen funderade på att gå ner. Dagarna är fortfarande bra korta även solen nu går ner nästan 45 minuter senare än den gjorde den 21 december.

Rimfrost till nyår

2009-12-31T17:10:00.004+01:00

Idag har det varit vackert ute: rimfrost på alla grenar och kvistar här hemma. Tyvärr har solen mest lyst med sin frånvaro. Blåa bitar syntes ett tag på himlen, men sedan kom den vanliga grå färgen tillbaka. Jag lyckades fota en blå gnutta himmel här ihop med grenar på mitt gamla vackra körsbärsträd.

Med kameran nedåt mot en tillfrusen rabatt syns växtväven tydligt nu.

Här är en fröställning från krollilja. Det blir nästan en skulptur av den i frostklädseln.

Senare idag tog vår son oss på ett bilvarv runt Södertälje. Spännande att se hur olika rimfrosten tagit. Det fanns platser där det inte fanns någon frost alls, men även ställen där smågrenar vuxit ut till rena konstverk. Vi hamnade efter en plogbil på Glömstavägen och fick därigenom god tid att beundra de verkligt tjusiga grenarna där.

Den kortaste dagen

2009-12-21T15:33:00.005+01:00

Idag är det årets kortaste dag, men redan i morgon kommer det vara några minuter mer dagsljus. Samtidigt ser det inte så dystert ut, som för en vecka sedan. Snön gör det hela lite ljusare. Men snö är jobbigt. Så här såg vår bil ut igår innan maken skyfflade fram den. Sedan var det äventyr att ta sig fram till affären mitt i snöhalkan. Än for hon hit och än for hon dit, men gudskelov inte ner i diket.

Bredvil bilens plats har vi en gammal syrenberså, som är planterad runt den gamla brunnen. Där ställde vi en gång en konstig lysningspresent, en betong-buddha, som vi fick av en kompis. Den målades sedan med ”guldfärg". Det syns nu att den borde ha målats om under året. Färgen flagnar betänkligt, men lilla buddhan har i alla fall fått en fina vinterkläder av snön.

På vår fina nya ingång har årets julgran hamnat. Den har också fått en fin snöklädsel. En bra plats för en julgran: det blir inte barr på vardagsrumsgolvet fram mot midsommar nu.
Lite roligt ändå att en vit jul är på väg. Så här trist såg det ut på julafton i fjol.

Julstämning på väg

2009-12-15T17:19:00.004+01:00

Nu har den första snön fallit ner i god takt hela dagen. Det här fotot togs före lunch, nu har det kommit bra mycket mer. Snöandet har också gjort att fåglarna käkar solrosfrö för glatta livet. Talgoxarna bokstavligen proppar i sig och grönfinkar, som jag knappt sett tidigare i vinter tumlar ikring och jagar varandra.
Min nya fina ingång, som jag skrev om i augusti under rubriken ”En händig semester” har nu både fått julbelysning och en julgran. Nu slipper vi barren inne och har ändå en riktig gran.

Inifrån ser det också fint ut. Grannarna har gjort en tjusig trädgård, som vi kan beskåda och det går till och med att glutta ut mot vägen på deras sida. Hoppas nu att mina små buskar överlever vintern!
Bilden är tagen i skymningsljus. Solen går ner 14.30 nu. Men snart blir det vändning till ljusare tider!

Gråvädersdepp

2009-12-07T17:31:00.006+01:00

Det har nu alltför länge varit grått och solen har inte synts här söder om Stockholm. Visst det har heller inte varit kallt eller halt, och det borde jag som har svårt att gå uppskatta. Men det hjälper ändå inte mitt humör. Det gråa påverkar mig ända in i själen. Tillsist känner jag mig som en grå surluktande skurtrasa. Vet att jag rakt inte är ensam om att reagera så. Det är nog många som upplevt det tungt den här tiden. Det är normalt att sakna ljuset. Gudskelov är det nu inte långt tills det vänder och börjar bli ljusare.

Idag tog vi oss en utflykt för att hjälpa upp mitt usla humör, trots att det verkligen inte var utflyktsväder. Den här bilden är tagen nära Grödinge kyrka, där vi kunde njuta av riktigt gröna fält. Inte bara grått! Vi blev genast gladare.

Sedan körde maken bilen ner till Skanssundet. Där var det väldigt många vigg-fåglar som låg och fiskade mitt i sundet. Säkert flera hundra. Viggar är söta med svartklädda damer och herrar med snygg vit spegel på sidan samtidigt som de har busiga tofsar i nacken. Men det var lättare att se än fota. De var både rätt långt ut och de och vattnet rörde på sig, så bilden är på vassen, som stod stilla.

Hemåt åkte vi över Nynäsvägen. Bilden är tagen uppe på Fitunaåsen. Även en tallskog i det ljus som finns då solen håller på att gå ner är fin.
Vadå gråvädersdepp? Jag har ju fått se vacker natur!

Sista svampturen för i höst?

2009-11-29T14:03:00.006+01:00

Den här milda och blöta hösten har varit bra för svamp. Jag klarar inte att gå i skog nu. Det är inte så rollatorvänligt, men mina killar, maken och sonen, har träget varit ute i skogen och kommit hem med en hel del. Särskilt har det varit gott om trattkantarell. Ovan är gårdagens skörd, det gula i mitten är en vanlig kantarell. Det här är mycket svamp: torkapparaten blev full och ändå fick vi en hel del i middagens köttfärssås. Vi har nu rätt gott om torkad svamp att förgylla vintern med.

Hackning pågår, sedan är det dags för stekpanna. Svampen får sällskap av lök, morötter, selleri och en annorlunda köttfärs.

Jag hade köpt en spännande färsblandning på Konsum: vildsvinsfärs med hjortfärs i. Det borde ju vara hyfsat ekologiskt nu när man drar sig lite för att köpa vanligt griskött. På bilden har pastan hamnat i den färdiga såsen.
Undrar om detta blir sista svampplockningen för i år. När väl snön kommer är det av goda skäl färdigletat.

När björken föll

2009-11-22T13:43:00.005+01:00

I morse hörde jag ljud från ambitiös motorsåg och blev nyfiken och började kolla genom fönsterna. Nu tog en skyddsklädd sågförare tag i att kapa björken som våra grannar berättat av de ville bli av med. Titta noga på bilden så syns ett urtag alldeles ovanför stegen.

Han stod och grejade med linor och fick småningom upp en skapligt högt. Sedan kopplade han den till det här spelet, som sitter runt ett av våra äppelträd. Linorna spändes med spelet och grannen blev satt att sköta det.

Här ryker trädtoppen. Motorsågen gör sitt jobb och grannen vevade på spelet så toppen gick åt rätt hall – in i vår trädgård, där det fanns god plats.

Mycket träd blev det när den kom ner. Kolla den vita pinnen åt höger. Det är ställningen till vår regnmätare. Själva måttet var inplockat för säsongen.
Jo sedan kapades resten av stammen av och kom ner snyggt, men då hade duggregnet tagit i så det blev inget bra kort. Röjningen vidtog. Alla kvistar blev mindre bitar och hamnade i en stor hög inför resan till återvinningscentralen och trädbitarna kapades till vedlängd för framtida behov. De lär ge många brasor.

Novemberstrand

2009-11-14T15:20:00.003+01:00

Nu är det bra grått och tråkigt. Jag har alldeles för lätt att tappa humöret och tänka just grått. Men egentligen är det vackert här och var även i det grå.
Vi tog en tur ner mot Skanssundet häromdagen. Nästan den enda starka färgen kom från de rönnbär, som ännu satt kvar på sina träd.

Men sjön är tjusig nu med, fast nu är lätt att avstå från bad. Just då var det 1,5 grad varmt och det kändes just inte varmt. Men när jag såg det från den varma bilens fönster var det fint.
Tänk positivt: snart vänder året och det blir mindre grått. Eller hur?

Litet Sörmlandsvarv

2009-10-31T14:22:00.005+01:00

Jag kände mig instängd i går igen och ville ut med bilen för att se på de ännu vackra höstfärgerna. Vi tog oss via småvägar ner mot Studsvik och vände hemåt via andra mindre vägar.
Jag tycker om att se de olika gröna nyanserna det blir när höstsådden kommer upp på ett inte helt platt fält. Vi såg på flera ställen flockar av sångsvanar som betade såna här fält, men kom aldrig så nära dem att de kunde fotas. Detsamma gällde rådjur, som tydligen också tycker att den färska grönskan är smaskig. Jag räknade hela 24 stycken från bilen, men det var högst tre stycken på varje ställe.
Här syns det björkarna i stort sett tappat löven nu.

Ekar och de sällsyntare men praktfulla bokarna hade däremot kvar sina finkläder. Vi noterade också att det var väldigt gott om får ute fortfarande. Det kryllade på somliga ängar.

Efter Studsvik vände vi uppåt mot Tystberga igen. Bilden är tagen över den ”instängda” Sibbofjärden nära säteriet Björksund.
När vi sedan började tuffa hemåt kom solen fri ett tag, men då hade vi tappat foto-orken och bara njöt av färgerna. En lyckad biltur!

Stilla höstsjö

2009-10-23T14:43:00.003+02:00

Ännu har inte höstfärgerna försvunnit. Vi var ute och njöt av dem häromdagen. Här är två foton från sjön vid Länna söder om Strängnäs. Åt detta håll var det som synes vindstilla. Tjusig spegling!

Men egentligen blev det ännu finare när kameran tog åt motsatta sidan Se hur de små vågorna leker med talltopparna åt höger. En vacker dag fast solen dolde sig bakom moln.

Hösttur över Mälarbroar

2009-10-16T14:12:00.008+02:00

Idag regnar det ihärdigt och det verkar visst hälla på i morgon också. Jag tänkte muntra upp mig med att berätta om den rejäla biltur vi gjorde i förrgår. Då sken solen förtroendegivande och ännu en tur för att beundra höstfärgerna lockade. Vi kom på att åka över Mälaren via bron vid Kvicksund, hitta en lunch i Västerås och sedan ta oss tillbaka över nästa bro vid Hjulsta till Tosterön och Strängnäs. Just jordbrukslandskapet är extra tjusigt nu då den höstsådda grönskan kontrasterar mot åkerholmarnas lövfärger. Det blev ”gamla vägen” ända till Eskilstuna, är vi fick ta en kort bit på E20. Bitvis var det nästan som att åka i Elsa Beskows månadsbild till oktober, den med asparnas guldpengar, som jag minns från barndomens läsebok. Ofta går det att se långt bort i landskapet och tjusigt är det hela tiden.

Småningom kom vi till Västerås och hittade en god ”dagens” på en servering bredvid vägen. Vi siktade mot öster och lyckades köra så vi fick se Anunds hög. Större och mäktigare än jag trott!
Wikipedia

Vi trasslade vi oss ner mot Mälaren igen via den första landsvägen på Upplandssidan. Flera tjusiga backar att se! Vi hade sett vad vi trodde var älgjägare på håll flera gånger, men mötte nu varningsskyltar att älgjakt pågick. Vi såg oss om och tuffade vidare.

Efter några kilometer mötte vi den här älgen. Vi enades om att den nog kunnat läsa varningsskyltarna och förståndigt nog gått åt andra hållet. Den tog ingen större notis om oss utan fortsatte att äta raps, när vi drog ner vindrutan för att fota. Nu ser jag att den hade lite långt ner till marken: det blev till att stå bredbent för att nå maten.

Sedan kom vi ut på mer trafikerade vägar och utrymmet för att kolla på naturen minskade rejält.

Söta rönnbär

2009-10-12T17:05:00.003+02:00

Vi har varit ute och motionerat vår bil rätt flitigt nu på sistone lockade av de vackra höstfärgerna. En stor tillgång i den färglyxen är rönnbärsträden med härliga färger på de fina små löven och de glödande bären. Och visst har den bekante räven rätt i att rönnbären är sura, men en välkokt rönnbärssylt kan bli ett förträffligt sött tillbehör till en stek i vinter. Vi stannade bilen bredvid denna rönntäta lilla ås nära Åkers styckebruk och maken rykte ut och storplockade. En konsumkasse blev halvfull med avklippta klasar, med det syntes knappt på de bärrika träden.

Sedan tog vi en vacker väg hemåt: den fina vägen efter sjön Klämmingen nära Gnesta. Visst gör sig bären där, som vi inte plockade, fint mot sjöutsikten!
När vi kom hem hade vi ett tufft jobb med att plocka av alla bär från klasarna och kassera de som inte längre var fina. Sedan åkte bärburkarna in i frysen. Frostnupna rönnbär blir som bekant mindre kärva.

Igår regnade det hela dagen, vilket gav utrymme för hushållsambitioner. Rönnbären tinades och kokades med syltsocker. Här står det stolta resultatet på en bricka i väntan på transport till matkällaren. Se sån härlig färg sylten fick! Den blir en fin hösthälsning till festmat i vinter.

Härliga höstfärger

2009-10-01T16:07:00.006+02:00

Igår tog vi ett bilvarv för att njuta av de fina höstfärgerna. Det gick inte att passera en lönn eller asp utan att vi sa varandra att ”Åh, så vackert det är!”

Men det är underligt så svårt det är att ta sig samman och stanna bilen och hala fram kameran. De enda bilderna tog maken strax före avtaget till Farstanäs nära Järna. Titta på den röda aspen i backen bakom busshållplatsen.

Vänder man sig åt alldeles andra hållet blir det en fin sjöutsikt. Och en fin backe till alldeles intill är också värd att beskåda.

Det syntes att fåglarna börjat avveckla sig. Det var mest skator och kråkor som letade på fälten, men vi fick se tre maffiga korpar. De är verkligen imponerande stora när de flyger upp så man får se dem på nära håll.
Annars var det en hel del rådjur som höll på och beta på åkerstubben. Oftast var de i grupper om tre. Mamma med årets kalvar?

Höstaning

2009-09-13T16:54:00.001+02:00

Jag har just kommit hem från en fin biltur, där vi tittat på hur vackert det är nu när det sakta går över mot höst. Eftersom jag har ovanligt svårt att röra mig nu sedan jag stod på näsan för 14 dagar sedan känns det ännu bättre att kunna få använda bilen. Det var ovanligt tjusiga moln idag, men inte kom jag på att stanna och använda kameran. Men detta höstfält fick stopp på oss; även för att jag tycker att de stora ”trådrullarna” ser så festliga ut. Husen i bakgrunden är stallen som hör till Fituna gård. Det har stått en del om den i tidningarna eftersom Stockholm, som äger den, var på väg att sälja den med en manöver så den nuvarande arrendatorn inte fick lämna bud. Tror att den frågan lugnat sig lite.. Men bra vackert är det alltid där.

Att stå på näsan

2009-09-08T15:39:00.004+02:00

Att stå på näsan är ett av de uttryck vi använder för att berätta att någon tappat balansen och trillat omkull. Oftast har den fallande alls inte landat på näsan utan det är bara ett talesätt.

Jag prövade talesättet alltför bokstavligt förra söndagen. Jag snubblade, troligen på tröskeln till köksdörren och sedan låg jag och tittade från mycket nära håll ner på plastmattan på hallgolvet. Det var rött och konstigt på golvet. Om man står på näsan får man rejält med näsblod, kan jag berätta.

Guschelov fick min stackars näsa hjälp att ta hand om min landning av både högra armen och högra knäet. Jag fick anledning att vara tacksam för att jag valt starka glasögonbågar, när jag köpte nya i våras. De höll trots att de klämdes in mot ansiktet. Men jag fick stiliga blåtiror av smällen.

Nu först en vecka senare börjar jag förstå vilken tur jag hade. Högerarmen värker fortfarande; smällen var tydligen rejäl ända upp i skulderbladet. Men jag höll! Inget brutet! Sakta men säkert blir jag bättre. Nu är det nästan läkt i näsan och armen börjar lite smått gå att använda – det går att köra datamusen med den igen fast skriva går ännu bara med vänsterhanden. Benen är fortfarande mycket ostadiga men de bär i alla fall en liten bit.

Mina vackra blåtiror börjar gå med mot gult och ”rinna” neråt kinderna. Men så kokett är jag att det blir inget foto av mig till den här bloggen. Jag visar istället mina vackra blommor och min nya säkrare ingång.

Äntligen lite svamp

2009-08-23T12:17:00.002+02:00

Det har varit en väldigt vacker sommar så här långt, men även det har sina sidor. Lite för varmt många dagar för att jag ska orka röra mig ordentligt och svampen har inte alls kommit igång som vanligt. Vi har kollat av vanligen säkra ställen och inte ens hittat en flugsvamp: bara för torrt. I går natt fick vi dock ett rejält regn så en bit in i veckan kan det vara hopp.

Tankarna på den kommande svampen gjorde ändå mig sugen på att kolla igår. Och titta! En liten karljohan, några pluttiga kantareller och tre enklare soppar. Inga odjur i dem heller. Det räckte till en riktigt bra svampstuvning till resten av kycklingen vi stekte i fredags. Nu hoppas jag på mer svamp nästa helg!

En händig semester

2009-08-11T17:30:00.016+02:00

Bilden ovan visar hur baktrappen, ja faktiskt huvudingången till vårt hus såg ut i mitten av juni. Om man klickar på bilden går det att se på väggen höger om trappen hur den gamla betongtrappan in till huset gick, den som byggdes när huset blev fyrkantigt 1939. Det var en helt vanlig gjuten trapp med svart järnräcke, men den var inte så proffsigt gjord. Vi tog bort den för drygt 20 år sedan eftersom det visade sig att den var lite sned så det vatten som kom på den blötte ner ytterdörren. Då för 20 år sedan var den rutten nertill och dörrbyte akut. Vi gjorde då en enkel trätrapp på en köpt metallställning. Nu dög inte den trappen längre åt mig eftersom den både var ostadig och saknade ledstång: jag kunde inte gå in huvudingången till vår bostad.
Vår son kom med den ljusa idén att om man utnyttjade hela det utrymme som gamla trappen haft, kunde vi få ett litet trädäck bakom ytterdörren, där det numera är sol. Våra grannar har nyligen varit så rara att de tagit ned de träd som tidigare skuggat södersidan, så där borde det gå att gosa även i vintersolstrålar.

Trätrappen var lätt att ta bort eftersom den inte var fäst i huset. Den fick vara snickarbänk under ombyggnaden. Här syns mina karlar blanda betong, men det tog en veckas byggjobb innan de kom så långt! Först skulle de riva gamla trapptaket, som vi lämnat kvar från betongtrappan.

Det var ett segt tak. Plåt ytterst, sedan tjärpapp och trä. Grabben slet ner en kapskiva fullständigt på att få det i rimliga bitar, värmen av det jobbet gjorde tjärpappen övervarm så vattenslangen behövdes. Sedan blev det till att använda kofoten! Guschelov fick vi låna en stadig stege av en annan granne!

Sedan var det äntligen dags att börja med att bygga en ny ingång. Här syns det att de sex nya stolpar som det hela vilar på är gjutna precis på den gamla trappans fundament – egentligen reparerar de den gamla betongtrappen fast resultatet blir så annorlunda!

Det blir väldigt många varv till byggmarknaderna på en sån här trappreparation. Först räknade killarna på vad som behövdes, fixade släp och kom hem med det mesta. Sedan visade det sig att några vinklar saknades, att en bräda var fel och så var det dags för ett varv till. Rekordet slog vi igår med fyra varv. En fellagd bräda på byggmarknaden gjorde att vi kom hem med en oanvändbar och det vara bara att ta returen. Sedan fick vi meddelande att plasttaket hade kommit och vi åkte efter det, men lånekärran var ledig om först 1½ timme… Ibland tror jag att de varven tagit lika mycket tid som själva arbetet.
Mycket sågande blev det på alla bräder. Tacksam över att en av sonens kompisar lånat ut en förträfflig cirkelsåg. Den har underlätta påtagligt.

Här har killarna kommit så långt att de spikar de bräder, som plasttaket sedan ska ligga på. Det går att se att taket är fritt från väggen: gamla reveterade väggar ska man inte röra i onödan.

Så här såg det ut på morgonen den 8 augusti. Den kvällen slog vi till och invigde med kräftor och firade både min nya fina ingång och att jag och maken träffades just den 8 augusti 1973. En verklig turdag!
Senare har de spikat på bräder så det blivit en fin reling på bron och jag har fått en ledstång till. Nu kan jag lätt gå in genom den ingången, men för säkerhets skull är den så gjord att den går att handikappanpassa om så behövs. Plasttaket har som sagt kommit och blir säkert uppspikat endera regnfria dagen – troligen med hjälp av en annan av sonens rara kompisar. Och idag hittade jag några bra nya stolar att sitta på.
Nu han sonens semester tagit slut och han är tillbaka på jobbet. Men på twitter såg jag att han ändå fått förbättrad kondition av den givmilda insats han gjorde för sin mamma.

Sommartur till Östergörland

2009-07-24T17:39:00.007+02:00

Häromdagen tog vi oss en utflykt till Östergötland. Vi brukar göra det varje sommar både för att vi gillar att göra bilutflykter och för att jag har så fina barndomsminnen av turer dit. Mamma hade två mostrar som bodde i Linköping. Jag tyckte mycket om dem. Min make och son håller på att göra en ny förstukvist på baksidan av vårt hus eftersom våra grannar åt det hållet varit så gulliga att de tagit ner de stora träd som alltid skuggat där. Nu är det läge för att kunna sitta och njuta i södersolen bredvid dörren. De hade gjutit plintar till balkarna dagen innan så bygget behövde få vila. Bilden är från en liten sjö nära Simonstorp i Kolmården, där vi satte oss för att få vår medförda pastasallad.

Sedan kringlade vi oss ner mot slätten. Tvärs över Boren syns Linköpings domkyrka. Bilden är tagen under färd genom bilfönstret, vilket förklarar den bristfälliga skärpan. Jag kommer ihåg den förväntan jag kände när jag som barn kunde se den siluetten genom tågfönstret.

Mina herrar önskade besöka Rundradiomuseet I Motala. Den ene är elingenjör och den andra dataingenjör så de har ibland lite udda intressen. Jag satt lugnt i den sköna bilstolen med en god gammal Agatha Christie under tiden. Medge att museet ser ut som ett tempel till radions ära! Det var härifrån sändningarna ”Stockholm-Motala” sköttes.

Småningom kom de tillbaka och vi kunde fortsätta turen. Jag gjorde av med en del pengar i Brunneby, men har nu saft och sylt så vi reder oss ett bra tag. Vi åkte förbi en hel del linfält, som ännu inte slagit ut. Synd! Blommande linfält är så otroligt tjusiga: som små hav inne på slätten. Jag vet inte riktigt var denna backe är. Vi stannade bara bilen för att man kunde se långt där.

Avslutningsvis fick vi en god middag med utsikt över Bråviken. Restaurangen låg en halvmil från Kolmårdens djurpark så det var väldigt många små söta barn där. Jag har aldrig varit på ett matställe som så väl kunde hantera trötta och hungriga små. Dessutom var de bra på hungriga stora. Och med denna utsikt kunde man väl inte begära mer! Sedan tuffade vi stillsamt hem mot Huddinge igen. Medge att det var ett ståndsmässigt sätt att fira min namnsdag!

Schersmin-dagen

2009-07-05T14:02:00.008+02:00

Det är min födelsedag idag. För mig hänger den intensivt ihop med vitblommande doftande schersminer. Pappa brukade varje år noggrant berätta hur han fyllt famnen med en jättebukett schersminer, när han åkte till BB för att få se mig första gången. Det var mycket långt från dagens läge där pappa är med och stöttar sin hustru och är med då barnet kommer. Pappa berättade alltid livfullt om hur varit rädd att lämna telefonen ur sikte för att inte riskera att missa SAMTALET. Han hade trampat kring telefonen länge innan det äntligen kom. Sedan bröt han av buketten och tog spårvagnen till Thorhildsplan och den nya familjen kunde börja ta form så sakterliga.

När vi sålde mitt föräldrahem tog vi plantor från schersminerna där så det är samma blomdoft jag kan njuta av idag så många år efteråt. Jag har tre plantor, men de är rätt olika stora beroende på hur de hamnat. Lustigt nog slår de ut samtidigt trots att några står påtagligt skuggigt. Jag hade hoppats kunna förläng blomningen och doften så, men tji fick jag. De under min stora ek skyddar också oss från att se det mindre snygga ”kompostområde” som nog finns på alla tomter. Någonstans ska ju det avklippta vila på sin väg mot återvinningen.

Bilderna är tagna för några dagar sedan när det var sol och extra varmt. Idag är det mulet och grannarna klipper gräsmatta eller häck. Kanske lika bra att min make följer exemplet. Kommer det mer regn blir nog gräsmattan lätt djungel.

Midsommarminnen

2009-06-18T13:37:00.005+02:00

Midsommarafton var en särskild och annorlunda dag, när jag var liten. Jag och mina föräldrar tillbringade alltid den helgen i mormor och morfars sommarstuga, som låg med utsikt över Tullingesjön. (Idag är det området en av många villaförorter runt Stockholm.) Mormor brukade ha vattnat och uppmuntrat sina bondpioner att komma igång med blomning lagom till den helgen. Morfar brukade starta dagen med att klippa hasselgrenar och löva inne i glasverandan. Och så småsjöng han hela tiden om ”mesommarsnatta ho är int lång, men ho sätter många vaggor igång”. Mormor trätte på honom för sången och kramade honom om vartannat. Det var en särskild stämning och som barn begrep jag bara att den här dagen var annorlunda.
Senare har jag fått veta att mormor och morfar gick i skolan tillsammans och förälskade sig redan där. Mamma var född exakt 9 månader efter midsommarafton flera år innan morföräldrarna hade möjlighet att gifta sig. Nog var det en alldeles särskild midsommarafton de firade minnet av!

Pappa och mamma brukade också vara rätt konstiga. De skulle nödvändigt ut och gå tillsammans utan att jag fick följa med. Efter ett bra tag kom de tillbaka och verkade nöjda. Ofta hade mamma en vit ros med sig då. Jag lyckades spionera fram att det var en rosbuske vid Tullinge gård, som de knyckte rosen från. Sedan brukade de sätta sig och prata uppe på berget och njuta av utsikten över Tullingessjön. Många år senare berättade mamma om en mycket lyckad midsommar på Åland året efter det att de gifte sig. Ålandsros kallade hon de här vita rosorna. Jag har fotat våra grannars vackra buske.

Det viktiga för mig med midsommar var att få gå till midsommarfirande med små grodorna och det väldigt spännande tombolahjulet. Det hände flera gånger att jag vann en egen chokladask på de få lotter jag fick köpa. Men det var rätt långt att gå och det fanns regn även då så alla gånger var det inte så roligt.
Den dagen fick vi alltid supergod middag: inkokt lax med hemrörd majonnäs. Lax var ju en dyr delikatess på den tiden så det var ingen vanlig maträtt. Det var också en särskild start på helgen då laxen kokades in. Utanför det oftast öppna köksförstret brukade grannens katt stå och nästan gråta av den härliga lukten från fiskkoket. Hon brukade få det som rensades bort med tiden. Jag undrade alltid över hur hon kunde tugga så stadiga benknotor.

Från syren till kaprifol

2009-06-13T13:48:00.004+02:00

Nu har snart sista syrenen blommat ut för i år. De ser inte så snygga ut men dofter går ännu att känna. Tror att de här är de sista blommorna. De kommer på en buske som inte har blommat på många år, men nu har grannarna tagit bort en hög stora träd, syrenen får sol igen och har tackat med blomprakt.

Det är ju inte bara vi som gläds över blommorna, men de andra verkar mer se den som ett strålande smörgåsbord. Om ni tittar uppåt vänster på den här bollvivan syns en redig humla. Den verkade gilla just den här restaurangen.

Men härligast just nu är doften av kaprifol. I måndags kväll, när jag kom hem efter ett långt, segt kommunfullmäktigesammanträde mötte den mig med ett härligt parfymmoln. Nu har det regnat ett tag, så dofter låter vänta på sig, men någon mer kväll hoppas jag på. Helst ska det vara ljumt ute då så det går att sitta och sippa moselvin medan jag njuter av doften.

Och sedan börjar snart den doftande schersminen blomma!