I natt hade vi fint besök utanför vårt hus. När jag var uppe och drällde strax efter klockan tre såg jag en räv gå och nosa utanför. Han kollade jättenoga allt, ja varje pinne han passerade. Kanske var det något viktigt just där. Ett extra sniff var den värd!
Han såg nästan ut som den rädda räven i Sven Nordqvists ”Rävjakten” så jag har lånat den bilden. Det gick ju tyvärr inte att fota så dags.
Räven tassade långsamt fram och nosade som sagt på allt han passerade. Öronen stod upp piggt och han hade en väldigt fin och yvig svans. Jag såg honom jättebra eftersom det just då var alldeles klart: gott om stjärnor och fullmåne. Jag är ledsen att det inte gick att fota: det var så fin scen att jag gärna velat ha bilden själv och då hade jag också kunnat visa dig den!
På morgonen var jag ute och letade efter spåren av räven. Det var nog så kallt i natt att han kunde gå på skaren. Det fanns nämligen inga rävspår, men däremot gick det att se att där jag såg honom kolla extra noga fanns det gamla harspår.
Visst är det häftigt att såna vilda djur går att se mitt i ett villaområde!
1 kommentar:
Ååå, vad jag tyckte och tycker om den boken! Jag högläste den ofta för sonen när han var liten .., och jag tyckte alltid så synd om räven som skulle vara så rädd för grannen med sitt gevär.
Skicka en kommentar