Jag har nyligen läst en bra bok på norska av Bjørn Westlie: Fars krig. Nu har min Nisse nästan läst den också. Det är en bok man behöver prata om.så det är skönt att få den chansen. Författarens pappa lät sig värvas som tysk soldat under andra världskriget. Han tillhörde ett av SS-förband och var i det med i anfallet Barbarossa mot Sovjet. Bjørn Westlie är en norsk journalist som arbetat mycket med att ta reda på vad som egentligen hände i Holocaust under kriget. Nu har han med hjälp av intervjuer och band som hans åldrige far pratat in försökt få klarhet i om pappan var medskyldig till de oerhörda övergrepp som SS-förbanden då gjorde sig skyldiga till. Arbetet med att ta fram detta gjorde att far och son äntligen kunde få någon ordning på den relation dem emellan som bland annat sonens medvetande om pappans landsförräderi hade skapat.
Boken är för mig mest givande genom att jag ser hur små och ganska oskyldiga steg pappan tar. Han har ingen överblick alls. Det märks att han inte kan tänka sig hur andra omkring honom ser hans handlingar. Han kommer stolt tillbaka till sin norska hemort i SS-uniform, när han på grund av skada hemförlovats från Ostfronten. Han har inte en tanke på hur otäck den uniformen är i t ex hans föräldrars ögon. Jag funderar över hur många andra det var som var lika naiva dessa hemska år. Tanken att vi idag har samma naivitet och säkert gör lika fula handlingar om vi frestas till dem ligger nära till.
En annan tanke den ger mig är faran för att tro att någon har rätt i allt för att vi håller med på en enskild punkt. Westlies pappa anser att kommunisterna är superfarliga. Det hade han säkerligen rätt i. Men att han håller med nazisterna i den frågan ger inte den ringaste ursäkt till att han så kan förlåta nazisterna att de ockuperar Norge att han i uniform ställer sig i deras sold. Det är inte ens en förklaring till hans naivitet. Men denna form av naivitet är än idag lätt att upptäcka varje gång rasismen sticker upp sitt fula tryne.
I somras läste jag en annan bra bok om denna vidriga tid. Jens Orback: Medan segern firades. Han har där tagit reda på vad hans mamma fick genomlida, när de sovjetiska soldaterna i slutskedet passerade där hon bodde i då ostligaste Tyskland, numera Polen. De sovjetiska soldaternas sätt mot de civila var en snarast beordrad hämnd för det bland annat SS-förbanden gjorde i Ukraina några år tidigare. Det var där Bjørn Westlies pappa var. Tillsammans ger de båda böckerna en tydlig bild av krigets vidrighet mot alla människor som behövde uppleva det.
Men båda böckerna är positiv läsning. I dem följer läsaren hur sonen genom sökandet av det gamla både kommer närmre sin gamla förälder och själv mognar som människa. Det är berikande att som läsare få dela den vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar