Lunch i Nynäs

Förra onsdagen då det var prima väder och vi inte hade någon skyldighet i almanackan tog vi oss en tur till Nynäshamn. Den fina resturanten i hamnen var inte öppen, men det var Nynäs rökeri. Maken gick och köpte lunch där och sedan satt vi i bilen och åt. Fin utsikt över hamnen!


När vi ätit klart åkte vi Strandvägen, som blir 100 år i sommar. Det var just inga fåglar i närheten, fast vi såg ejdrar en bit ut.


Här försökte jag fota solglittret.


Vid Strandvägens slut blommade de här alarna. Vi såg också blommande hassel, men de blev inte fotade. Både på fram och tillbakaresan såg vi rejäla flockar sångsvan, som betade på fälten, men de gick inte att fota: alldeles för långt borta.


Och hemma hade grannarnas snödroppar slagit ut.

Vår på Mörkö

Häromdagen tog vi oss en tur för att njuta av våren. Vi körde ner över Grödinge och färjade över Skanssundet till Mörkö. När vi kommit ur färjan såg vi 2 ejderpar. Det gladde oss eftersom det tydligen är en nedgång blad ejdrarna nu. Några små ejderbarn finns det nog hopp om. Sedan tog vi av mot Engsholms slott. Den här fina blommattan var vid deras parkering. Efter att ha kollat på gamla färjeläget vid Ulvsundet, som jag minns från en spännande biltur när jag var barn vände vi tillbaka till stora vägen. Uppe på fälten såg vi meddetsamma mer fåglar: två tofsvipor, sex sångsvanar och en rovfågel seglade över fälten. Sedan ropade maken: ”Titta! Vad är det som rör sig där på fältet?” Först såg jag bara som en stor brun matta som rörde sig fort, men sedan gick det att se skarpt. Det var ett gäng vildsvinskultingar i full galopp! De var små, bruna med längsgående gråa ränder. Och långt innan jag fått upp kameran var de borta.


Vi fortsatte och åkte upp till Mörkö kyrka. Vid åkrarna här brukar det gå att höra lärka så här års. Vi blev inte besvikna. Det var flera lärkor som svirrade omkring.


Här på kullen står den lilla kyrkans klockstapel. Jag började fantisera om hur det kunde sett ut här för tusen år sedan. Nog hälsade man väl våren välkommen från detta lilla berg då också. Och säkert fanns även då åker och sjungande lärkor.


Bredvid vägen står en runsten. Den är som synes hoplappad, men berättar ju att detta var en viktig plats på den tiden.

I diket bredvid runstenen stod denna fina gullviva. De är verkligen på gång nu!

Var är lärkan?

Vi fick för oss att vi gärna ville höra lärkan, vilket blev ursäkt för en tur till Mörkö, där den brukar gå att lyssna till så här års över fälten vid den lilla kyrkan. Solen sken så det blev en vacker tur. På vägen ner genom Grödinge fick jag se några små killingar. Tyvärr var vägen hopplöst smal just där, så jag vågade inte stanna och fota. Sedan var det dags för min favoritbåt: färjan över Skanssundet. Den ville tjänstvilligt nog gå precis när vi kommit fram. När färjan kommit över lyckades jag fota några ejdrar. (Klicka på bilden!)


Vi åkte stora vägen upp mot Hörningsholms imponerande gamla slott och fortsatte den raka vägen över fälten. Långt bort syntes ett rejält dammoln. Åkern harvades. I spåren av molnet samlades traktens måsar och plockade mask för glatta livet.


Jag tycker att det är tjusigt också att kunna se så långt över fälten. Sedan åkte vi ner till Mörkö kyrka - och blev riktigt besvikna. Lärkan hördes inte! Det är inte för tidigt, vi hörde den ju på Uppsalaslätten för 14 dagar sedan. Nå skam den som ger sig. Vi tuffade vidare genom åkerlandskap och stannade ibland och lyssnade. Men någon lärksång blev det inte igår. Men däremot hördes annat snatter vid nästa vy, som är tagen rätt nära Gnesta. Klicka och titta noga mitt i bilden. Det är en trana mitt bland alla de högljutt snattrande gässen!

Vårejdrar

Vi tog oss en bilutflykt till Nynäshamn idag. Efter ett varv in på det förträffliga Nynäs rökeri var vi försedda med en ståndsmässig lunch. Sedan tog vi sikte på Strandvägen. Det är en enkelriktad parkväg som går alldeles efter vattnet. Vi har en p-plats där, som är vår favoritplats för lunch. Härligt med utsikt över solglittrande vatten till den goda maten. Ingen lyxrestaurang kunde varit bättre.

Den här häftiga vägen kom till i samband med Stockholmsolympiaden 1912. Man lär ha byggt denna väg för att publiken skulle kunna se seglingstävlingarna. För mig som inte är överens med mina ben ger vägen en fantastisk möjlighet till havsutsikt.

Det var väldigt mycket fåglar ute i vattnet. Längst in i viken var det mest vanliga änder. Medan vi åt undrade jag över vilka fåglar jag såg. De var ju en bra bit ut och dessutom motljus. Även jag som är långsynt hade svårt att se. Men så började några av dem lyfta och flyga ett varv inåt mot oss. Det var ejderhannar, gudingar!

Vi såg den stora Polenfärjan vända sig för att ta in mot hamnen. Den gick in bakom Bedarön, som är på andra sidan om det vatten vi ser. Den låg prydligt vid kaj när vi sedan åkte hemåt.

Vid utsikten mot slutet av vägen kom vi så pass nära ejdrarna att min make försökte fota. Klicka på bilden så syns de bättre. Visst är det ett härligt vårtecken!