Lunch i Nynäs

Förra onsdagen då det var prima väder och vi inte hade någon skyldighet i almanackan tog vi oss en tur till Nynäshamn. Den fina resturanten i hamnen var inte öppen, men det var Nynäs rökeri. Maken gick och köpte lunch där och sedan satt vi i bilen och åt. Fin utsikt över hamnen!


När vi ätit klart åkte vi Strandvägen, som blir 100 år i sommar. Det var just inga fåglar i närheten, fast vi såg ejdrar en bit ut.


Här försökte jag fota solglittret.


Vid Strandvägens slut blommade de här alarna. Vi såg också blommande hassel, men de blev inte fotade. Både på fram och tillbakaresan såg vi rejäla flockar sångsvan, som betade på fälten, men de gick inte att fota: alldeles för långt borta.


Och hemma hade grannarnas snödroppar slagit ut.

Litet Sörmlandsvarv

Jag kände mig instängd i går igen och ville ut med bilen för att se på de ännu vackra höstfärgerna. Vi tog oss via småvägar ner mot Studsvik och vände hemåt via andra mindre vägar.
Jag tycker om att se de olika gröna nyanserna det blir när höstsådden kommer upp på ett inte helt platt fält. Vi såg på flera ställen flockar av sångsvanar som betade såna här fält, men kom aldrig så nära dem att de kunde fotas. Detsamma gällde rådjur, som tydligen också tycker att den färska grönskan är smaskig. Jag räknade hela 24 stycken från bilen, men det var högst tre stycken på varje ställe.
Här syns det björkarna i stort sett tappat löven nu.



Ekar och de sällsyntare men praktfulla bokarna hade däremot kvar sina finkläder. Vi noterade också att det var väldigt gott om får ute fortfarande. Det kryllade på somliga ängar.



Efter Studsvik vände vi uppåt mot Tystberga igen. Bilden är tagen över den ”instängda” Sibbofjärden nära säteriet Björksund.
När vi sedan började tuffa hemåt kom solen fri ett tag, men då hade vi tappat foto-orken och bara njöt av färgerna. En lyckad biltur!

På jakt efter våren

Häromdagen tog vi ett bilvarv till det vackra området söder om Strängnäs. Solen sken och vi hade lite förhoppningar om att få se några vårfåglar. De slog verkligen in, men däremot var det sämre med att få någon så stilla och nära bilen att kameran kunde få en chans. Redan när vi åkte ur Södertälje såg vi fyra rovfåglar snurra runt varandra ovanför en träddunge. Troligen var det sparvhökar om jag tolkade fågelbokens teckningar rätt. En stund senare när vi åkte jäms med en öppen å landade en fiskgjuse elegant i en vassrugge rätt nära oss. Ett par sångsvanar syntes en bit bort. Sedan kom vi fram till Lännasjön. Isen låg men nog är det våraning ändå! (Klicka på bilderna så ser du mer!)


När vi skulle fotografera fick vi syn på ett tilltygat träd. Det syns att en bäver jobbat med att skaffa mer mat här. Vilket jobb det måste vara att tugga av ett rejält träd! Troligen har den väl störts av biltrafiken eftersom trädet fortfarande står upprätt.


På nästa sjö, nere vid Dunker, såg isen mer ut som om den tänkte ge upp snart. Början till sprickor gick att se och som synes var den på väg att lossa från stranden. Men det fanns flera grupper med som vi tyckte dumdristiga pimplare ute på isen. Antar att de hade god fiskelycka eftersom de satt där ute. De hade det säkert skönt i solen, men hoppas bara att de slapp bli blöta när de skulle ta sig i land.

Det var gott om kajflockar över åkrarna, men när jag tittade noga på en av dem, så var det en liten grupp tofsvipor. En riktig vårfågel!
Nästa lilla bäck bjöd på några knipor.


När vi passerat Ånhammar såg vi några sångsvanar så nära att de fastnade på kameran. Längre bort på samma åker fanns också några sädgäss.

Vi började genast undra om det är dags att åka till Tysslingen, där sångsvanar brukar mötas i mängder varje vår. Vi får se hur vädret blir nästa vecka. Det är en mäktig utflykt.

Biltur på luciadagen

Idag ansåg vi att vår lilla röda bil behövde motion. Vår son ställde upp på idén och det blev en god tur trots den gråa dagen. Det går alltid så bra att prata under en biltur. Man måste inte säga något, men vi tre sitter då så nära varann att det som sägs kan verkligen också blir hört.

Det var en mycket vackrare dag än vi hade trott. Vi tog skogsvägarna bort mot Skanssundet. Vi åkte förbi stora mycket gröna fält. De såg ut som välskötta gräsmattor, men var troligen var det höstsådden av korn, råg eller vete som gav oss den uppmuntrande varma färgen. Vid Snäckstavik såg vi en rejäl grupp sångsvanar som också gillade de gröna fälten. Troligen är de inte populära hos fältens ägare. De betade säkert brodden. Men de kändes nästan som en våraning fast jag verkligen vet att de borde vara på väg bort om de ska klara vintern.
Inne i skogsområdet höll mossa och blåbärsris fast vid den gröna färgen.
Sonen var ute och kollade av ett svampställe, men nu är det nog slut med dem för i år. Fem tilltryckta trattkantareller blev hans hela byte. De räcker inte ens till en varm macka..

Vi färjade över Skanssundet till Mörkö. Det var väldigt tomt över vattnet. Ibland kan det vara ejder här, nu fanns det inte ens en mås. Men fälten var gröna här med och en kråka singlade så värdigt över dem att hon nästan såg ut som en fin falk.

Sedan åkte vi hem via den lilla vägen som passerar Brandalssund. Där fick jag syn på några mossiga grangrenar, som fick bli dagens bild. Även en död grangren kan verkligen vara fin!

Sedan var det dags för kaffe och pepparkakor…