Januarisol

Igår sken äntligen solen och vi tog oss en biltur i det vackra men kalla vädret. Vi hamnade på gamla Nynäsvägen, som nu är behagligt lugn eftersom en stor bit ny väg 73 invigdes i höstas. Snön gjorde det mesta tjusigt och det gick att se många spår efter de djur som tagit sig fram bredvid vägen.



Vid Jursta stannade vi bilen eftersom jag fått för mig att jag ville ha ett kort på runstenen där. Undrar hur det såg ut härikring då den restes på vikingatiden. En väg måste ju gått förbi stenen då med. Det lär stå ”Gynna reste denna sten efter Saxe, Halvdans son.” på den. Jag antar att de för 100 år sedan måste ha bott i den gård, som då hade det här området.



På andra sedan vägen stod de här hästarna och åt ur en höbal, en sådan “sockerbit” som idag ersätter höstackar. Det fanns säkert hästar här på vikingatiden också, men sockerbitshö är en nutida uppfinning. Klicka på bilden så du kan kolla på skylten! En ännu nyare företeelse!



Visst ligger den lilla röda stugan lockande i skogsbrynet, när solen skiner på den.



Sedan vände vi hemåt. Redan här i höjd med Kagghamra på Sorundavägen började det märkas att solen funderade på att gå ner. Dagarna är fortfarande bra korta även solen nu går ner nästan 45 minuter senare än den gjorde den 21 december.

Solig biltur

Idag på årets sista dag sken äntligen solen så vi tog oss en biltur. Det blev en liten tur på Södertörn. Som synes har vi en röd bil…


Det fanns verkligen färg i naturen nu efter den långa gråa perioden. Alldeles rött i topparna på lövträden här.



Och vi blev alldeles glada av att se solbelysta träd nästan se ut som om det snart kan vara vår.


Frosten ger också tydligar>e linjer i landskapet och till och med ett dike är vackert med blankis på.

Här kom hela bilen med – om än i skuggform.
Hoppas på mer sol och färre grådagar på det nya året!

Leta fram solen

De här dagarna då det verkligen är svårt att tro att det är just dag i all gråheten letar jag efter solen. Internet är då ett trevligt hjälpmedel – nånstans borde ju solen lysa även om den inte gör det över just mig. Det finns bra svenska samlings-siter med webbkameror och det finns ännu bättre norska. Det verkar som varje tidning och annat bolag i Norge åtminstone har en sådan kamera. Sedan har ju Norge verkligen utsikter av helt annan dimension än de svenska.
Bilden är av min favorit ”Storvågan” i Lofoten. Visst har de det mörkare där nu än vad vi har här: det ligger ju verkligen norrut, men det kan komma en sån här härlig solnedgångsbild.
Visst blir man alldeles glad av att se den?!