Sol över Sorunda

Igår tog vi en biltur i det vackra men rejält kalla vädret. Vår son följde med så vi fick chans till en god pratstund. Bilturer är bra till det. Man måste inte säga något utan kan bara vara tyst och titta på landskapet, som rinner förbi. Enkla kommentarer om det vi ser ger ändå ett samtal. Men rätt var det är brukar det också bli på riktigt och viktiga ord byts. Det var en sådan lyckad tur igår.

Det har ju fallit en hel del snö så vi vågade inte annat än att hålla oss till stora vägar. Det var skönt att se hur ljust det var över de öppna fälten. All snö prydde sin omgivning. Solen var oftast lite beslöjad, men tjusigt var det. Kameran var med, men fick inte störa samtalen. Men denna utsikt var vi tvungna att bromsa för. Genom björkdungen syns den stora dalen ner mot Sorunda kyrka. Hoppas att den syns bra om du klickar på bilden!

Det känns hoppfullt att få en sådan dag. Jag har saknat ljuset så länge. Idag fick jag en uppmuntrande erfarenhet till. Jag satt vid mitt favoritfönster och hörde plötsligt att det droppade, troligen vattendroppar. Kollade noga elementet, men nej det läckte inte. Tittade ut. Då såg jag en droppe falla utanför fönstret. Solen hade värmt upp snön på taket så pass att det blev dropp trots att det då var 12 grader kallt i luften! Det blir nog vår i år med.

Solig biltur

Idag på årets sista dag sken äntligen solen så vi tog oss en biltur. Det blev en liten tur på Södertörn. Som synes har vi en röd bil…


Det fanns verkligen färg i naturen nu efter den långa gråa perioden. Alldeles rött i topparna på lövträden här.



Och vi blev alldeles glada av att se solbelysta träd nästan se ut som om det snart kan vara vår.


Frosten ger också tydligar>e linjer i landskapet och till och med ett dike är vackert med blankis på.

Här kom hela bilen med – om än i skuggform.
Hoppas på mer sol och färre grådagar på det nya året!

Biltur på luciadagen

Idag ansåg vi att vår lilla röda bil behövde motion. Vår son ställde upp på idén och det blev en god tur trots den gråa dagen. Det går alltid så bra att prata under en biltur. Man måste inte säga något, men vi tre sitter då så nära varann att det som sägs kan verkligen också blir hört.

Det var en mycket vackrare dag än vi hade trott. Vi tog skogsvägarna bort mot Skanssundet. Vi åkte förbi stora mycket gröna fält. De såg ut som välskötta gräsmattor, men var troligen var det höstsådden av korn, råg eller vete som gav oss den uppmuntrande varma färgen. Vid Snäckstavik såg vi en rejäl grupp sångsvanar som också gillade de gröna fälten. Troligen är de inte populära hos fältens ägare. De betade säkert brodden. Men de kändes nästan som en våraning fast jag verkligen vet att de borde vara på väg bort om de ska klara vintern.
Inne i skogsområdet höll mossa och blåbärsris fast vid den gröna färgen.
Sonen var ute och kollade av ett svampställe, men nu är det nog slut med dem för i år. Fem tilltryckta trattkantareller blev hans hela byte. De räcker inte ens till en varm macka..

Vi färjade över Skanssundet till Mörkö. Det var väldigt tomt över vattnet. Ibland kan det vara ejder här, nu fanns det inte ens en mås. Men fälten var gröna här med och en kråka singlade så värdigt över dem att hon nästan såg ut som en fin falk.

Sedan åkte vi hem via den lilla vägen som passerar Brandalssund. Där fick jag syn på några mossiga grangrenar, som fick bli dagens bild. Även en död grangren kan verkligen vara fin!

Sedan var det dags för kaffe och pepparkakor…