Mina minnen i hennes bok

Jag håller på och läser en sprillans ny bok: ”Fru Blomqvists matbok” skriven av Agneta Blomqvist och Lars Gustafsson. Det är trots titeln ingen kokbok utan en varm bok om alla de minnen och historier vår mat också för med sig. Berättelserna ger små scener ur livet. En ytterst dramatisk är om risken med att plocka den sista höstsvampen i en skog, där en björn nyss har setts. Vilken fasa att i det läget möta en stor hög ångande djurspillning! Men jag har svårt att förhålla mig till boken som en vanlig läsare eftersom många berättelser relaterar till det jag minns från barndomen. Fru Blomqvist bodde nämligen två hus från mig. Vi var lekkamrater och jag tillbringade mycket tid i hennes föräldrahem som liten.


Jag gräver i mina gamla foton och hittar den här bilden. Den är nog tagen för 60 år sedan. Min pappa bör ha hållit i kameran. Agneta sitter längst till vänster och jag nästan ligger mitt i bilden. Bilden är tagen nånstans på Lovön, under en bilutflykt med deras rymliga De Soto. Troligen plockades nässlor som sedan gemensamt blev soppa och utflykten fortsatte som fin kväll. Jag plockade fram bilden efter att ha läst om just nässelsoppa i boken. Jag brukar tänka på de utflykterna, när nässlorna tittar fram i mina orensade rabatter.

Det känns väldigt speciellt att läsa det som nästan är mina minnen i en bok. Samtidigt gör läsningen att jag får en ren flod av nya minnen, små trevliga episoder, som känns bra att möta igen. Det är ju oftast inte de goda händelserna som sitter starkast och lättast tar sig fram.