Vi fick för oss att vi gärna ville höra lärkan, vilket blev ursäkt för en tur till Mörkö, där den brukar gå att lyssna till så här års över fälten vid den lilla kyrkan. Solen sken så det blev en vacker tur. På vägen ner genom Grödinge fick jag se några små killingar. Tyvärr var vägen hopplöst smal just där, så jag vågade inte stanna och fota. Sedan var det dags för min favoritbåt: färjan över Skanssundet. Den ville tjänstvilligt nog gå precis när vi kommit fram. När färjan kommit över lyckades jag fota några ejdrar. (Klicka på bilden!)
Vi åkte stora vägen upp mot Hörningsholms imponerande gamla slott och fortsatte den raka vägen över fälten. Långt bort syntes ett rejält dammoln. Åkern harvades. I spåren av molnet samlades traktens måsar och plockade mask för glatta livet.
Jag tycker att det är tjusigt också att kunna se så långt över fälten. Sedan åkte vi ner till Mörkö kyrka - och blev riktigt besvikna. Lärkan hördes inte! Det är inte för tidigt, vi hörde den ju på Uppsalaslätten för 14 dagar sedan. Nå skam den som ger sig. Vi tuffade vidare genom åkerlandskap och stannade ibland och lyssnade. Men någon lärksång blev det inte igår. Men däremot hördes annat snatter vid nästa vy, som är tagen rätt nära Gnesta. Klicka och titta noga mitt i bilden. Det är en trana mitt bland alla de högljutt snattrande gässen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lärka är VÅR ..., liksom Tofsvipan.
Och staren. Och koltrasten.
Summa summarum: fåglar betyder mycket för vårkänslorna .-)
Skicka en kommentar