Var är lärkan?

Vi fick för oss att vi gärna ville höra lärkan, vilket blev ursäkt för en tur till Mörkö, där den brukar gå att lyssna till så här års över fälten vid den lilla kyrkan. Solen sken så det blev en vacker tur. På vägen ner genom Grödinge fick jag se några små killingar. Tyvärr var vägen hopplöst smal just där, så jag vågade inte stanna och fota. Sedan var det dags för min favoritbåt: färjan över Skanssundet. Den ville tjänstvilligt nog gå precis när vi kommit fram. När färjan kommit över lyckades jag fota några ejdrar. (Klicka på bilden!)


Vi åkte stora vägen upp mot Hörningsholms imponerande gamla slott och fortsatte den raka vägen över fälten. Långt bort syntes ett rejält dammoln. Åkern harvades. I spåren av molnet samlades traktens måsar och plockade mask för glatta livet.


Jag tycker att det är tjusigt också att kunna se så långt över fälten. Sedan åkte vi ner till Mörkö kyrka - och blev riktigt besvikna. Lärkan hördes inte! Det är inte för tidigt, vi hörde den ju på Uppsalaslätten för 14 dagar sedan. Nå skam den som ger sig. Vi tuffade vidare genom åkerlandskap och stannade ibland och lyssnade. Men någon lärksång blev det inte igår. Men däremot hördes annat snatter vid nästa vy, som är tagen rätt nära Gnesta. Klicka och titta noga mitt i bilden. Det är en trana mitt bland alla de högljutt snattrande gässen!

Besök i blåsippslandet

Så här års brukar vi ta oss en tur till trakten öster om Uppsala. Många vägar finns kvar i de gamla sträckningarna med slätten på ena sidan och backsluttningar med lite skog, ofta ek och hassel på den andra. Där blomstrar blåsipporna.

Så här ser en lovande backe ut. Kolla runt fötterna på den blommande hasseln!


Stannar man och går närmre ser det ut så här. Det surrar också av bin och humlor. Citronfjärilar såg vi också. Det är vår! Igår var det ju också både varmt och vackert - en dag som gjorde humöret bättre.

En närbild: visst är de vackra!


Att bilen kan hjälpa oss till att få se såna här vackra syner känns fint. Med ryggen mot hasselbusken i förra bilden ser det ut så här. Slätten är åt andra hållet och lärkan hördes över fältet.

Påskfönster

Önskar alla en riktigt glad påsk med fotot av mitt köksfönster just nu. Härligt att solen kommit och att värmen nosar på oss! Det kanske är dags att börja vattna rabatter så det går att ta bort värsta ogräset. Oftast blir det väl mycket maskros och smörblomma!
Ha det i vårsolen!

Påskbröd med lat utbakning

Vi bakar numera ofta bröd efter ”Brödmartins” anvisningar. Kolla på http://paindemartin.blogspot.com/. Vårt vanligaste bröd är hans förträffliga
http://paindemartin.blogspot.com/2008/11/ljust-och-gott-med-lite-lite-rg.html.

Det blir jättebra bröd, men vi orkar inte baka ut så ambitiöst som han berättar i bloggen. Delvis beror på att jag har uschliga händer, men egentligen tror jag att min lättja är rätt rationell. Det blir jättegott trots att den tjusiga, hårda skorpan, som min gom inte tål, saknas. Jag får en mjukseg som jag tycker god yta på brödet.


Så här gör jag
1 Deg efter Marins idé. Lägger den sedan i oljad jäslåda. (Min är köpt på Claes Ohlson och rymmer 7,5 l)

2. När degen jäst klart häller jag ut den på oljat bakbord. Det är inga mängder olja:

3. Sedan gäller upp-och-ner på jäslådan. Först lägger man den rätt upp-och-ner och sedan vinklar man den efter behov. Då kommer degen ta sig ut alldeles själv.


4. Sedan tar jag tag i min degskrapa, som då ska var väl inoljad och skär isär degen till fyra i bästa fall lika stora högar.


5. Sedan gäller det att ta tag i degstyckena och spänna det gamla toppskiktet runt det blivande brödet.

6. Då de ser ut ungefär så här på väg mot plåten:

7. Sedan ner på plåten och skjuts in i den då 275grader varma ugnen. Efter 10 min brukar det vara dags att dra ner ugnen till 225 grader. och att peta in termometern ställd på att pipa vid 98 grader.



8. Det blev ett bra bröd till soppan idag med, trots att det de facto bara jästes en gång!

Glad påsk!

Pratsamma grågäss

Vi har motionerat bilen idag igen. Vår son ställde upp på ett pratvarv, men ville då gärna få se lite fåglar. Vi testade att åka varvet söder om Strängnäs, som jag skrev om i förra bloggen, men de ofina fåglarna duckade mest i vassen. En liten kniphanne var allt vi såg på vägen mot Lännasjön. Nere vid Lännasjön beundrade sonen vederbörligen den bävergnagda aspen.
Sedan gick det bättre. Bara vi svängde bort på den stora vägen stod 4 fina tranor så vi kunde se dem. Tranor är häftiga: så stora och ändå fåglar.
Vi körde vidare. Mycket kajor och kråkor i det vackra jordbrukslandskapet. Bra samtal om både elcyklar (jo de finns) och allvarligare ting. Rätt som det var flög en stor ormvråk nästan rätt mot oss. Tjusig!

Sedan tog vi vanliga vägen från Gnesta mot Södertälje, men tog av ner mot Hölö för att slippa den påtagliga trafiken.Vi belönades riktigt. Där var det nämligen släktträff med grågäss. Vi stannade och fotade ett gäng som var rätt nära vägen. Oj vad mycket de hade att säga varandra. Kolla på den fågeln längst åt vänster som verkligen höjer näbben för att höras!

Vårfåglar är verkligen uppmuntrande.

På jakt efter våren

Häromdagen tog vi ett bilvarv till det vackra området söder om Strängnäs. Solen sken och vi hade lite förhoppningar om att få se några vårfåglar. De slog verkligen in, men däremot var det sämre med att få någon så stilla och nära bilen att kameran kunde få en chans. Redan när vi åkte ur Södertälje såg vi fyra rovfåglar snurra runt varandra ovanför en träddunge. Troligen var det sparvhökar om jag tolkade fågelbokens teckningar rätt. En stund senare när vi åkte jäms med en öppen å landade en fiskgjuse elegant i en vassrugge rätt nära oss. Ett par sångsvanar syntes en bit bort. Sedan kom vi fram till Lännasjön. Isen låg men nog är det våraning ändå! (Klicka på bilderna så ser du mer!)


När vi skulle fotografera fick vi syn på ett tilltygat träd. Det syns att en bäver jobbat med att skaffa mer mat här. Vilket jobb det måste vara att tugga av ett rejält träd! Troligen har den väl störts av biltrafiken eftersom trädet fortfarande står upprätt.


På nästa sjö, nere vid Dunker, såg isen mer ut som om den tänkte ge upp snart. Början till sprickor gick att se och som synes var den på väg att lossa från stranden. Men det fanns flera grupper med som vi tyckte dumdristiga pimplare ute på isen. Antar att de hade god fiskelycka eftersom de satt där ute. De hade det säkert skönt i solen, men hoppas bara att de slapp bli blöta när de skulle ta sig i land.

Det var gott om kajflockar över åkrarna, men när jag tittade noga på en av dem, så var det en liten grupp tofsvipor. En riktig vårfågel!
Nästa lilla bäck bjöd på några knipor.


När vi passerat Ånhammar såg vi några sångsvanar så nära att de fastnade på kameran. Längre bort på samma åker fanns också några sädgäss.

Vi började genast undra om det är dags att åka till Tysslingen, där sångsvanar brukar mötas i mängder varje vår. Vi får se hur vädret blir nästa vecka. Det är en mäktig utflykt.

En pratutflykt

I går kväll hämtade vi vår son vid Arlanda. Han och några arbetskompisar hade varit på skidsemester i Alperna. Flyget väntades 00.15 så njutningen att småningom ta pendeln hem till Stuvsta var rätt ringa: skidpackning ihop med helgonyktra vanliga åkande är inte skoj. Och visst hämtar vi gärna. Det blev till att vänta. Såklart var planet försenat. De andra som väntade där i liknande hämtärenden var också pensionärer. Stämningen blev rätt gemytlig oss emellan med tiden.

Sedan kom äntligen han och de andra. Vi stuvade in oss och all packning i bilen och körde hemåt. Då var vi så trötta allihop så det blev bara småprat. En bra bit efter 02 kom vi två hem till Huddinge och då var allt lugnt. Allt tjo efter schlagerfestivalen hade bedarrat.

Idag kände vi alla tre att ett riktigt samtal nog vore trevligt och eftersom vi alltid pratar så bra när vi sitter nära varann i bilen så blev det en nöjestur. Vi var nere vid det öppna vattnet vid Årsta Havsbad och njöt lite. Stilla och vackert! Det syntes fåglar långt ur och det gick att höra att de småpratade med varann. De behövde nog också det.


Grabben tog en bild av mig med bilparkeringen i bakgrunden. Jag trodde att det var igenmulet men döma av mina ljuskänsliga glasögon fanns det även sol i luften.

Sedan rullade vi hemåt och har nu fått veta mycket om glädjen med att få åka på alldeles nyfallen snö just i gränsen mellan Frankrike och Schweiz.