Idag ansåg vi att vår lilla röda bil behövde motion. Vår son ställde upp på idén och det blev en god tur trots den gråa dagen. Det går alltid så bra att prata under en biltur. Man måste inte säga något, men vi tre sitter då så nära varann att det som sägs kan verkligen också blir hört.
Det var en mycket vackrare dag än vi hade trott. Vi tog skogsvägarna bort mot Skanssundet. Vi åkte förbi stora mycket gröna fält. De såg ut som välskötta gräsmattor, men var troligen var det höstsådden av korn, råg eller vete som gav oss den uppmuntrande varma färgen. Vid Snäckstavik såg vi en rejäl grupp sångsvanar som också gillade de gröna fälten. Troligen är de inte populära hos fältens ägare. De betade säkert brodden. Men de kändes nästan som en våraning fast jag verkligen vet att de borde vara på väg bort om de ska klara vintern.
Inne i skogsområdet höll mossa och blåbärsris fast vid den gröna färgen.
Sonen var ute och kollade av ett svampställe, men nu är det nog slut med dem för i år. Fem tilltryckta trattkantareller blev hans hela byte. De räcker inte ens till en varm macka..
Vi färjade över Skanssundet till Mörkö. Det var väldigt tomt över vattnet. Ibland kan det vara ejder här, nu fanns det inte ens en mås. Men fälten var gröna här med och en kråka singlade så värdigt över dem att hon nästan såg ut som en fin falk.
Sedan åkte vi hem via den lilla vägen som passerar Brandalssund. Där fick jag syn på några mossiga grangrenar, som fick bli dagens bild. Även en död grangren kan verkligen vara fin!
Sedan var det dags för kaffe och pepparkakor…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar