Midsommarminnen

Midsommarafton var en särskild och annorlunda dag, när jag var liten. Jag och mina föräldrar tillbringade alltid den helgen i mormor och morfars sommarstuga, som låg med utsikt över Tullingesjön. (Idag är det området en av många villaförorter runt Stockholm.) Mormor brukade ha vattnat och uppmuntrat sina bondpioner att komma igång med blomning lagom till den helgen. Morfar brukade starta dagen med att klippa hasselgrenar och löva inne i glasverandan. Och så småsjöng han hela tiden om ”mesommarsnatta ho är int lång, men ho sätter många vaggor igång”. Mormor trätte på honom för sången och kramade honom om vartannat. Det var en särskild stämning och som barn begrep jag bara att den här dagen var annorlunda.
Senare har jag fått veta att mormor och morfar gick i skolan tillsammans och förälskade sig redan där. Mamma var född exakt 9 månader efter midsommarafton flera år innan morföräldrarna hade möjlighet att gifta sig. Nog var det en alldeles särskild midsommarafton de firade minnet av!



Pappa och mamma brukade också vara rätt konstiga. De skulle nödvändigt ut och gå tillsammans utan att jag fick följa med. Efter ett bra tag kom de tillbaka och verkade nöjda. Ofta hade mamma en vit ros med sig då. Jag lyckades spionera fram att det var en rosbuske vid Tullinge gård, som de knyckte rosen från. Sedan brukade de sätta sig och prata uppe på berget och njuta av utsikten över Tullingessjön. Många år senare berättade mamma om en mycket lyckad midsommar på Åland året efter det att de gifte sig. Ålandsros kallade hon de här vita rosorna. Jag har fotat våra grannars vackra buske.



Det viktiga för mig med midsommar var att få gå till midsommarfirande med små grodorna och det väldigt spännande tombolahjulet. Det hände flera gånger att jag vann en egen chokladask på de få lotter jag fick köpa. Men det var rätt långt att gå och det fanns regn även då så alla gånger var det inte så roligt.
Den dagen fick vi alltid supergod middag: inkokt lax med hemrörd majonnäs. Lax var ju en dyr delikatess på den tiden så det var ingen vanlig maträtt. Det var också en särskild start på helgen då laxen kokades in. Utanför det oftast öppna köksförstret brukade grannens katt stå och nästan gråta av den härliga lukten från fiskkoket. Hon brukade få det som rensades bort med tiden. Jag undrade alltid över hur hon kunde tugga så stadiga benknotor.

Från syren till kaprifol

Nu har snart sista syrenen blommat ut för i år. De ser inte så snygga ut men dofter går ännu att känna. Tror att de här är de sista blommorna. De kommer på en buske som inte har blommat på många år, men nu har grannarna tagit bort en hög stora träd, syrenen får sol igen och har tackat med blomprakt.


Det är ju inte bara vi som gläds över blommorna, men de andra verkar mer se den som ett strålande smörgåsbord. Om ni tittar uppåt vänster på den här bollvivan syns en redig humla. Den verkade gilla just den här restaurangen.



Men härligast just nu är doften av kaprifol. I måndags kväll, när jag kom hem efter ett långt, segt kommunfullmäktigesammanträde mötte den mig med ett härligt parfymmoln. Nu har det regnat ett tag, så dofter låter vänta på sig, men någon mer kväll hoppas jag på. Helst ska det vara ljumt ute då så det går att sitta och sippa moselvin medan jag njuter av doften.

Och sedan börjar snart den doftande schersminen blomma!

Gullvivetid på Gålö

För nu ett tag sedan på Kristi himmelfärdsdagen var vi på Gålö och njöt av den då fräscha vårgrönskan. Bilen står och vilar sig bredvid en liten slånbuske. Det är tyvärr en så kort tid det finns så här många färger på bladen: nu är det redan samma färg nästan överallt.



Det är så vackert efter ständerna där. Så här såg det ut ner mot sjön från bilen, när den stod som på förra bilden. En gammal hagmark, som fortfarande betas av kossor, behövs för att det ska bli så här fint.



Mycket gullvivor var det där. Det luktade också verkligen gott från dem.
Det är synd att det här fina går över så fort.
Vi var där igen bara för ett par dagar sedan. Nu är blommorna nästan överblommade. Det fina i det besöket hann vi inte fota. Rätt vad det var stod älg alldeles stilla precis bredvid vägbanan och bara tittade ner på oss. Det här med skogens konung kändes som ett adekvat namn då.