torsdag 31 december 2009

Rimfrost till nyår



Idag har det varit vackert ute: rimfrost på alla grenar och kvistar här hemma. Tyvärr har solen mest lyst med sin frånvaro. Blåa bitar syntes ett tag på himlen, men sedan kom den vanliga grå färgen tillbaka. Jag lyckades fota en blå gnutta himmel här ihop med grenar på mitt gamla vackra körsbärsträd.



Med kameran nedåt mot en tillfrusen rabatt syns växtväven tydligt nu.



Här är en fröställning från krollilja. Det blir nästan en skulptur av den i frostklädseln.

Senare idag tog vår son oss på ett bilvarv runt Södertälje. Spännande att se hur olika rimfrosten tagit. Det fanns platser där det inte fanns någon frost alls, men även ställen där smågrenar vuxit ut till rena konstverk. Vi hamnade efter en plogbil på Glömstavägen och fick därigenom god tid att beundra de verkligt tjusiga grenarna där.

måndag 21 december 2009

Den kortaste dagen



Idag är det årets kortaste dag, men redan i morgon kommer det vara några minuter mer dagsljus. Samtidigt ser det inte så dystert ut, som för en vecka sedan. Snön gör det hela lite ljusare. Men snö är jobbigt. Så här såg vår bil ut igår innan maken skyfflade fram den. Sedan var det äventyr att ta sig fram till affären mitt i snöhalkan. Än for hon hit och än for hon dit, men gudskelov inte ner i diket.



Bredvil bilens plats har vi en gammal syrenberså, som är planterad runt den gamla brunnen. Där ställde vi en gång en konstig lysningspresent, en betong-buddha, som vi fick av en kompis. Den målades sedan med ”guldfärg". Det syns nu att den borde ha målats om under året. Färgen flagnar betänkligt, men lilla buddhan har i alla fall fått en fina vinterkläder av snön.



På vår fina nya ingång har årets julgran hamnat. Den har också fått en fin snöklädsel. En bra plats för en julgran: det blir inte barr på vardagsrumsgolvet fram mot midsommar nu.
Lite roligt ändå att en vit jul är på väg. Så här trist såg det ut på julafton i fjol.

tisdag 15 december 2009

Julstämning på väg



Nu har den första snön fallit ner i god takt hela dagen. Det här fotot togs före lunch, nu har det kommit bra mycket mer. Snöandet har också gjort att fåglarna käkar solrosfrö för glatta livet. Talgoxarna bokstavligen proppar i sig och grönfinkar, som jag knappt sett tidigare i vinter tumlar ikring och jagar varandra.
Min nya fina ingång, som jag skrev om i augusti under rubriken ”En händig semester” har nu både fått julbelysning och en julgran. Nu slipper vi barren inne och har ändå en riktig gran.



Inifrån ser det också fint ut. Grannarna har gjort en tjusig trädgård, som vi kan beskåda och det går till och med att glutta ut mot vägen på deras sida. Hoppas nu att mina små buskar överlever vintern!
Bilden är tagen i skymningsljus. Solen går ner 14.30 nu. Men snart blir det vändning till ljusare tider!

måndag 7 december 2009

Gråvädersdepp



Det har nu alltför länge varit grått och solen har inte synts här söder om Stockholm. Visst det har heller inte varit kallt eller halt, och det borde jag som har svårt att gå uppskatta. Men det hjälper ändå inte mitt humör. Det gråa påverkar mig ända in i själen. Tillsist känner jag mig som en grå surluktande skurtrasa. Vet att jag rakt inte är ensam om att reagera så. Det är nog många som upplevt det tungt den här tiden. Det är normalt att sakna ljuset. Gudskelov är det nu inte långt tills det vänder och börjar bli ljusare.

Idag tog vi oss en utflykt för att hjälpa upp mitt usla humör, trots att det verkligen inte var utflyktsväder. Den här bilden är tagen nära Grödinge kyrka, där vi kunde njuta av riktigt gröna fält. Inte bara grått! Vi blev genast gladare.



Sedan körde maken bilen ner till Skanssundet. Där var det väldigt många vigg-fåglar som låg och fiskade mitt i sundet. Säkert flera hundra. Viggar är söta med svartklädda damer och herrar med snygg vit spegel på sidan samtidigt som de har busiga tofsar i nacken. Men det var lättare att se än fota. De var både rätt långt ut och de och vattnet rörde på sig, så bilden är på vassen, som stod stilla.



Hemåt åkte vi över Nynäsvägen. Bilden är tagen uppe på Fitunaåsen. Även en tallskog i det ljus som finns då solen håller på att gå ner är fin.
Vadå gråvädersdepp? Jag har ju fått se vacker natur!

söndag 29 november 2009

Sista svampturen för i höst?



Den här milda och blöta hösten har varit bra för svamp. Jag klarar inte att gå i skog nu. Det är inte så rollatorvänligt, men mina killar, maken och sonen, har träget varit ute i skogen och kommit hem med en hel del. Särskilt har det varit gott om trattkantarell. Ovan är gårdagens skörd, det gula i mitten är en vanlig kantarell. Det här är mycket svamp: torkapparaten blev full och ändå fick vi en hel del i middagens köttfärssås. Vi har nu rätt gott om torkad svamp att förgylla vintern med.



Hackning pågår, sedan är det dags för stekpanna. Svampen får sällskap av lök, morötter, selleri och en annorlunda köttfärs.



Jag hade köpt en spännande färsblandning på Konsum: vildsvinsfärs med hjortfärs i. Det borde ju vara hyfsat ekologiskt nu när man drar sig lite för att köpa vanligt griskött. På bilden har pastan hamnat i den färdiga såsen.
Undrar om detta blir sista svampplockningen för i år. När väl snön kommer är det av goda skäl färdigletat.

söndag 22 november 2009

När björken föll



I morse hörde jag ljud från ambitiös motorsåg och blev nyfiken och började kolla genom fönsterna. Nu tog en skyddsklädd sågförare tag i att kapa björken som våra grannar berättat av de ville bli av med. Titta noga på bilden så syns ett urtag alldeles ovanför stegen.



Han stod och grejade med linor och fick småningom upp en skapligt högt. Sedan kopplade han den till det här spelet, som sitter runt ett av våra äppelträd. Linorna spändes med spelet och grannen blev satt att sköta det.



Här ryker trädtoppen. Motorsågen gör sitt jobb och grannen vevade på spelet så toppen gick åt rätt hall – in i vår trädgård, där det fanns god plats.



Mycket träd blev det när den kom ner. Kolla den vita pinnen åt höger. Det är ställningen till vår regnmätare. Själva måttet var inplockat för säsongen.
Jo sedan kapades resten av stammen av och kom ner snyggt, men då hade duggregnet tagit i så det blev inget bra kort. Röjningen vidtog. Alla kvistar blev mindre bitar och hamnade i en stor hög inför resan till återvinningscentralen och trädbitarna kapades till vedlängd för framtida behov. De lär ge många brasor.

lördag 14 november 2009

Novemberstrand



Nu är det bra grått och tråkigt. Jag har alldeles för lätt att tappa humöret och tänka just grått. Men egentligen är det vackert här och var även i det grå.
Vi tog en tur ner mot Skanssundet häromdagen. Nästan den enda starka färgen kom från de rönnbär, som ännu satt kvar på sina träd.



Men sjön är tjusig nu med, fast nu är lätt att avstå från bad. Just då var det 1,5 grad varmt och det kändes just inte varmt. Men när jag såg det från den varma bilens fönster var det fint.
Tänk positivt: snart vänder året och det blir mindre grått. Eller hur?

lördag 31 oktober 2009

Litet Sörmlandsvarv



Jag kände mig instängd i går igen och ville ut med bilen för att se på de ännu vackra höstfärgerna. Vi tog oss via småvägar ner mot Studsvik och vände hemåt via andra mindre vägar.
Jag tycker om att se de olika gröna nyanserna det blir när höstsådden kommer upp på ett inte helt platt fält. Vi såg på flera ställen flockar av sångsvanar som betade såna här fält, men kom aldrig så nära dem att de kunde fotas. Detsamma gällde rådjur, som tydligen också tycker att den färska grönskan är smaskig. Jag räknade hela 24 stycken från bilen, men det var högst tre stycken på varje ställe.
Här syns det björkarna i stort sett tappat löven nu.



Ekar och de sällsyntare men praktfulla bokarna hade däremot kvar sina finkläder. Vi noterade också att det var väldigt gott om får ute fortfarande. Det kryllade på somliga ängar.



Efter Studsvik vände vi uppåt mot Tystberga igen. Bilden är tagen över den ”instängda” Sibbofjärden nära säteriet Björksund.
När vi sedan började tuffa hemåt kom solen fri ett tag, men då hade vi tappat foto-orken och bara njöt av färgerna. En lyckad biltur!

fredag 23 oktober 2009

Stilla höstsjö



Ännu har inte höstfärgerna försvunnit. Vi var ute och njöt av dem häromdagen. Här är två foton från sjön vid Länna söder om Strängnäs. Åt detta håll var det som synes vindstilla. Tjusig spegling!



Men egentligen blev det ännu finare när kameran tog åt motsatta sidan Se hur de små vågorna leker med talltopparna åt höger. En vacker dag fast solen dolde sig bakom moln.

fredag 16 oktober 2009

Hösttur över Mälarbroar



Idag regnar det ihärdigt och det verkar visst hälla på i morgon också. Jag tänkte muntra upp mig med att berätta om den rejäla biltur vi gjorde i förrgår. Då sken solen förtroendegivande och ännu en tur för att beundra höstfärgerna lockade. Vi kom på att åka över Mälaren via bron vid Kvicksund, hitta en lunch i Västerås och sedan ta oss tillbaka över nästa bro vid Hjulsta till Tosterön och Strängnäs. Just jordbrukslandskapet är extra tjusigt nu då den höstsådda grönskan kontrasterar mot åkerholmarnas lövfärger. Det blev ”gamla vägen” ända till Eskilstuna, är vi fick ta en kort bit på E20. Bitvis var det nästan som att åka i Elsa Beskows månadsbild till oktober, den med asparnas guldpengar, som jag minns från barndomens läsebok. Ofta går det att se långt bort i landskapet och tjusigt är det hela tiden.

Småningom kom vi till Västerås och hittade en god ”dagens” på en servering bredvid vägen. Vi siktade mot öster och lyckades köra så vi fick se Anunds hög. Större och mäktigare än jag trott!
Wikipedia



Vi trasslade vi oss ner mot Mälaren igen via den första landsvägen på Upplandssidan. Flera tjusiga backar att se! Vi hade sett vad vi trodde var älgjägare på håll flera gånger, men mötte nu varningsskyltar att älgjakt pågick. Vi såg oss om och tuffade vidare.



Efter några kilometer mötte vi den här älgen. Vi enades om att den nog kunnat läsa varningsskyltarna och förståndigt nog gått åt andra hållet. Den tog ingen större notis om oss utan fortsatte att äta raps, när vi drog ner vindrutan för att fota. Nu ser jag att den hade lite långt ner till marken: det blev till att stå bredbent för att nå maten.

Sedan kom vi ut på mer trafikerade vägar och utrymmet för att kolla på naturen minskade rejält.

måndag 12 oktober 2009

Söta rönnbär



Vi har varit ute och motionerat vår bil rätt flitigt nu på sistone lockade av de vackra höstfärgerna. En stor tillgång i den färglyxen är rönnbärsträden med härliga färger på de fina små löven och de glödande bären. Och visst har den bekante räven rätt i att rönnbären är sura, men en välkokt rönnbärssylt kan bli ett förträffligt sött tillbehör till en stek i vinter. Vi stannade bilen bredvid denna rönntäta lilla ås nära Åkers styckebruk och maken rykte ut och storplockade. En konsumkasse blev halvfull med avklippta klasar, med det syntes knappt på de bärrika träden.



Sedan tog vi en vacker väg hemåt: den fina vägen efter sjön Klämmingen nära Gnesta. Visst gör sig bären där, som vi inte plockade, fint mot sjöutsikten!
När vi kom hem hade vi ett tufft jobb med att plocka av alla bär från klasarna och kassera de som inte längre var fina. Sedan åkte bärburkarna in i frysen. Frostnupna rönnbär blir som bekant mindre kärva.


Igår regnade det hela dagen, vilket gav utrymme för hushållsambitioner. Rönnbären tinades och kokades med syltsocker. Här står det stolta resultatet på en bricka i väntan på transport till matkällaren. Se sån härlig färg sylten fick! Den blir en fin hösthälsning till festmat i vinter.

torsdag 1 oktober 2009

Härliga höstfärger



Igår tog vi ett bilvarv för att njuta av de fina höstfärgerna. Det gick inte att passera en lönn eller asp utan att vi sa varandra att ”Åh, så vackert det är!”

Men det är underligt så svårt det är att ta sig samman och stanna bilen och hala fram kameran. De enda bilderna tog maken strax före avtaget till Farstanäs nära Järna. Titta på den röda aspen i backen bakom busshållplatsen.



Vänder man sig åt alldeles andra hållet blir det en fin sjöutsikt. Och en fin backe till alldeles intill är också värd att beskåda.



Det syntes att fåglarna börjat avveckla sig. Det var mest skator och kråkor som letade på fälten, men vi fick se tre maffiga korpar. De är verkligen imponerande stora när de flyger upp så man får se dem på nära håll.
Annars var det en hel del rådjur som höll på och beta på åkerstubben. Oftast var de i grupper om tre. Mamma med årets kalvar?

söndag 13 september 2009

Höstaning



Jag har just kommit hem från en fin biltur, där vi tittat på hur vackert det är nu när det sakta går över mot höst. Eftersom jag har ovanligt svårt att röra mig nu sedan jag stod på näsan för 14 dagar sedan känns det ännu bättre att kunna få använda bilen. Det var ovanligt tjusiga moln idag, men inte kom jag på att stanna och använda kameran. Men detta höstfält fick stopp på oss; även för att jag tycker att de stora ”trådrullarna” ser så festliga ut. Husen i bakgrunden är stallen som hör till Fituna gård. Det har stått en del om den i tidningarna eftersom Stockholm, som äger den, var på väg att sälja den med en manöver så den nuvarande arrendatorn inte fick lämna bud. Tror att den frågan lugnat sig lite.. Men bra vackert är det alltid där.

tisdag 8 september 2009

Att stå på näsan



Att stå på näsan är ett av de uttryck vi använder för att berätta att någon tappat balansen och trillat omkull. Oftast har den fallande alls inte landat på näsan utan det är bara ett talesätt.

Jag prövade talesättet alltför bokstavligt förra söndagen. Jag snubblade, troligen på tröskeln till köksdörren och sedan låg jag och tittade från mycket nära håll ner på plastmattan på hallgolvet. Det var rött och konstigt på golvet. Om man står på näsan får man rejält med näsblod, kan jag berätta.

Guschelov fick min stackars näsa hjälp att ta hand om min landning av både högra armen och högra knäet. Jag fick anledning att vara tacksam för att jag valt starka glasögonbågar, när jag köpte nya i våras. De höll trots att de klämdes in mot ansiktet. Men jag fick stiliga blåtiror av smällen.

Nu först en vecka senare börjar jag förstå vilken tur jag hade. Högerarmen värker fortfarande; smällen var tydligen rejäl ända upp i skulderbladet. Men jag höll! Inget brutet! Sakta men säkert blir jag bättre. Nu är det nästan läkt i näsan och armen börjar lite smått gå att använda – det går att köra datamusen med den igen fast skriva går ännu bara med vänsterhanden. Benen är fortfarande mycket ostadiga men de bär i alla fall en liten bit.

Mina vackra blåtiror börjar gå med mot gult och ”rinna” neråt kinderna. Men så kokett är jag att det blir inget foto av mig till den här bloggen. Jag visar istället mina vackra blommor och min nya säkrare ingång.

söndag 23 augusti 2009

Äntligen lite svamp



Det har varit en väldigt vacker sommar så här långt, men även det har sina sidor. Lite för varmt många dagar för att jag ska orka röra mig ordentligt och svampen har inte alls kommit igång som vanligt. Vi har kollat av vanligen säkra ställen och inte ens hittat en flugsvamp: bara för torrt. I går natt fick vi dock ett rejält regn så en bit in i veckan kan det vara hopp.

Tankarna på den kommande svampen gjorde ändå mig sugen på att kolla igår. Och titta! En liten karljohan, några pluttiga kantareller och tre enklare soppar. Inga odjur i dem heller. Det räckte till en riktigt bra svampstuvning till resten av kycklingen vi stekte i fredags. Nu hoppas jag på mer svamp nästa helg!

tisdag 11 augusti 2009

En händig semester


Bilden ovan visar hur baktrappen, ja faktiskt huvudingången till vårt hus såg ut i mitten av juni. Om man klickar på bilden går det att se på väggen höger om trappen hur den gamla betongtrappan in till huset gick, den som byggdes när huset blev fyrkantigt 1939. Det var en helt vanlig gjuten trapp med svart järnräcke, men den var inte så proffsigt gjord. Vi tog bort den för drygt 20 år sedan eftersom det visade sig att den var lite sned så det vatten som kom på den blötte ner ytterdörren. Då för 20 år sedan var den rutten nertill och dörrbyte akut. Vi gjorde då en enkel trätrapp på en köpt metallställning. Nu dög inte den trappen längre åt mig eftersom den både var ostadig och saknade ledstång: jag kunde inte gå in huvudingången till vår bostad.
Vår son kom med den ljusa idén att om man utnyttjade hela det utrymme som gamla trappen haft, kunde vi få ett litet trädäck bakom ytterdörren, där det numera är sol. Våra grannar har nyligen varit så rara att de tagit ned de träd som tidigare skuggat södersidan, så där borde det gå att gosa även i vintersolstrålar.


Trätrappen var lätt att ta bort eftersom den inte var fäst i huset. Den fick vara snickarbänk under ombyggnaden. Här syns mina karlar blanda betong, men det tog en veckas byggjobb innan de kom så långt! Först skulle de riva gamla trapptaket, som vi lämnat kvar från betongtrappan.



Det var ett segt tak. Plåt ytterst, sedan tjärpapp och trä. Grabben slet ner en kapskiva fullständigt på att få det i rimliga bitar, värmen av det jobbet gjorde tjärpappen övervarm så vattenslangen behövdes. Sedan blev det till att använda kofoten! Guschelov fick vi låna en stadig stege av en annan granne!



Sedan var det äntligen dags att börja med att bygga en ny ingång. Här syns det att de sex nya stolpar som det hela vilar på är gjutna precis på den gamla trappans fundament – egentligen reparerar de den gamla betongtrappen fast resultatet blir så annorlunda!



Det blir väldigt många varv till byggmarknaderna på en sån här trappreparation. Först räknade killarna på vad som behövdes, fixade släp och kom hem med det mesta. Sedan visade det sig att några vinklar saknades, att en bräda var fel och så var det dags för ett varv till. Rekordet slog vi igår med fyra varv. En fellagd bräda på byggmarknaden gjorde att vi kom hem med en oanvändbar och det vara bara att ta returen. Sedan fick vi meddelande att plasttaket hade kommit och vi åkte efter det, men lånekärran var ledig om först 1½ timme… Ibland tror jag att de varven tagit lika mycket tid som själva arbetet.
Mycket sågande blev det på alla bräder. Tacksam över att en av sonens kompisar lånat ut en förträfflig cirkelsåg. Den har underlätta påtagligt.


Här har killarna kommit så långt att de spikar de bräder, som plasttaket sedan ska ligga på. Det går att se att taket är fritt från väggen: gamla reveterade väggar ska man inte röra i onödan.

Så här såg det ut på morgonen den 8 augusti. Den kvällen slog vi till och invigde med kräftor och firade både min nya fina ingång och att jag och maken träffades just den 8 augusti 1973. En verklig turdag!
Senare har de spikat på bräder så det blivit en fin reling på bron och jag har fått en ledstång till. Nu kan jag lätt gå in genom den ingången, men för säkerhets skull är den så gjord att den går att handikappanpassa om så behövs. Plasttaket har som sagt kommit och blir säkert uppspikat endera regnfria dagen – troligen med hjälp av en annan av sonens rara kompisar. Och idag hittade jag några bra nya stolar att sitta på.
Nu han sonens semester tagit slut och han är tillbaka på jobbet. Men på twitter såg jag att han ändå fått förbättrad kondition av den givmilda insats han gjorde för sin mamma.

fredag 24 juli 2009

Sommartur till Östergörland


Häromdagen tog vi oss en utflykt till Östergötland. Vi brukar göra det varje sommar både för att vi gillar att göra bilutflykter och för att jag har så fina barndomsminnen av turer dit. Mamma hade två mostrar som bodde i Linköping. Jag tyckte mycket om dem. Min make och son håller på att göra en ny förstukvist på baksidan av vårt hus eftersom våra grannar åt det hållet varit så gulliga att de tagit ner de stora träd som alltid skuggat där. Nu är det läge för att kunna sitta och njuta i södersolen bredvid dörren. De hade gjutit plintar till balkarna dagen innan så bygget behövde få vila. Bilden är från en liten sjö nära Simonstorp i Kolmården, där vi satte oss för att få vår medförda pastasallad.


Sedan kringlade vi oss ner mot slätten. Tvärs över Boren syns Linköpings domkyrka. Bilden är tagen under färd genom bilfönstret, vilket förklarar den bristfälliga skärpan. Jag kommer ihåg den förväntan jag kände när jag som barn kunde se den siluetten genom tågfönstret.



Mina herrar önskade besöka Rundradiomuseet I Motala. Den ene är elingenjör och den andra dataingenjör så de har ibland lite udda intressen. Jag satt lugnt i den sköna bilstolen med en god gammal Agatha Christie under tiden. Medge att museet ser ut som ett tempel till radions ära! Det var härifrån sändningarna ”Stockholm-Motala” sköttes.



Småningom kom de tillbaka och vi kunde fortsätta turen. Jag gjorde av med en del pengar i Brunneby, men har nu saft och sylt så vi reder oss ett bra tag. Vi åkte förbi en hel del linfält, som ännu inte slagit ut. Synd! Blommande linfält är så otroligt tjusiga: som små hav inne på slätten. Jag vet inte riktigt var denna backe är. Vi stannade bara bilen för att man kunde se långt där.

Avslutningsvis fick vi en god middag med utsikt över Bråviken. Restaurangen låg en halvmil från Kolmårdens djurpark så det var väldigt många små söta barn där. Jag har aldrig varit på ett matställe som så väl kunde hantera trötta och hungriga små. Dessutom var de bra på hungriga stora. Och med denna utsikt kunde man väl inte begära mer! Sedan tuffade vi stillsamt hem mot Huddinge igen. Medge att det var ett ståndsmässigt sätt att fira min namnsdag!