Litet Sörmlandsvarv

Jag kände mig instängd i går igen och ville ut med bilen för att se på de ännu vackra höstfärgerna. Vi tog oss via småvägar ner mot Studsvik och vände hemåt via andra mindre vägar.
Jag tycker om att se de olika gröna nyanserna det blir när höstsådden kommer upp på ett inte helt platt fält. Vi såg på flera ställen flockar av sångsvanar som betade såna här fält, men kom aldrig så nära dem att de kunde fotas. Detsamma gällde rådjur, som tydligen också tycker att den färska grönskan är smaskig. Jag räknade hela 24 stycken från bilen, men det var högst tre stycken på varje ställe.
Här syns det björkarna i stort sett tappat löven nu.



Ekar och de sällsyntare men praktfulla bokarna hade däremot kvar sina finkläder. Vi noterade också att det var väldigt gott om får ute fortfarande. Det kryllade på somliga ängar.



Efter Studsvik vände vi uppåt mot Tystberga igen. Bilden är tagen över den ”instängda” Sibbofjärden nära säteriet Björksund.
När vi sedan började tuffa hemåt kom solen fri ett tag, men då hade vi tappat foto-orken och bara njöt av färgerna. En lyckad biltur!

Stilla höstsjö

Ännu har inte höstfärgerna försvunnit. Vi var ute och njöt av dem häromdagen. Här är två foton från sjön vid Länna söder om Strängnäs. Åt detta håll var det som synes vindstilla. Tjusig spegling!



Men egentligen blev det ännu finare när kameran tog åt motsatta sidan Se hur de små vågorna leker med talltopparna åt höger. En vacker dag fast solen dolde sig bakom moln.

Hösttur över Mälarbroar

Idag regnar det ihärdigt och det verkar visst hälla på i morgon också. Jag tänkte muntra upp mig med att berätta om den rejäla biltur vi gjorde i förrgår. Då sken solen förtroendegivande och ännu en tur för att beundra höstfärgerna lockade. Vi kom på att åka över Mälaren via bron vid Kvicksund, hitta en lunch i Västerås och sedan ta oss tillbaka över nästa bro vid Hjulsta till Tosterön och Strängnäs. Just jordbrukslandskapet är extra tjusigt nu då den höstsådda grönskan kontrasterar mot åkerholmarnas lövfärger. Det blev ”gamla vägen” ända till Eskilstuna, är vi fick ta en kort bit på E20. Bitvis var det nästan som att åka i Elsa Beskows månadsbild till oktober, den med asparnas guldpengar, som jag minns från barndomens läsebok. Ofta går det att se långt bort i landskapet och tjusigt är det hela tiden.

Småningom kom vi till Västerås och hittade en god ”dagens” på en servering bredvid vägen. Vi siktade mot öster och lyckades köra så vi fick se Anunds hög. Större och mäktigare än jag trott!
Wikipedia



Vi trasslade vi oss ner mot Mälaren igen via den första landsvägen på Upplandssidan. Flera tjusiga backar att se! Vi hade sett vad vi trodde var älgjägare på håll flera gånger, men mötte nu varningsskyltar att älgjakt pågick. Vi såg oss om och tuffade vidare.



Efter några kilometer mötte vi den här älgen. Vi enades om att den nog kunnat läsa varningsskyltarna och förståndigt nog gått åt andra hållet. Den tog ingen större notis om oss utan fortsatte att äta raps, när vi drog ner vindrutan för att fota. Nu ser jag att den hade lite långt ner till marken: det blev till att stå bredbent för att nå maten.

Sedan kom vi ut på mer trafikerade vägar och utrymmet för att kolla på naturen minskade rejält.

Söta rönnbär

Vi har varit ute och motionerat vår bil rätt flitigt nu på sistone lockade av de vackra höstfärgerna. En stor tillgång i den färglyxen är rönnbärsträden med härliga färger på de fina små löven och de glödande bären. Och visst har den bekante räven rätt i att rönnbären är sura, men en välkokt rönnbärssylt kan bli ett förträffligt sött tillbehör till en stek i vinter. Vi stannade bilen bredvid denna rönntäta lilla ås nära Åkers styckebruk och maken rykte ut och storplockade. En konsumkasse blev halvfull med avklippta klasar, med det syntes knappt på de bärrika träden.



Sedan tog vi en vacker väg hemåt: den fina vägen efter sjön Klämmingen nära Gnesta. Visst gör sig bären där, som vi inte plockade, fint mot sjöutsikten!
När vi kom hem hade vi ett tufft jobb med att plocka av alla bär från klasarna och kassera de som inte längre var fina. Sedan åkte bärburkarna in i frysen. Frostnupna rönnbär blir som bekant mindre kärva.


Igår regnade det hela dagen, vilket gav utrymme för hushållsambitioner. Rönnbären tinades och kokades med syltsocker. Här står det stolta resultatet på en bricka i väntan på transport till matkällaren. Se sån härlig färg sylten fick! Den blir en fin hösthälsning till festmat i vinter.

Härliga höstfärger

Igår tog vi ett bilvarv för att njuta av de fina höstfärgerna. Det gick inte att passera en lönn eller asp utan att vi sa varandra att ”Åh, så vackert det är!”

Men det är underligt så svårt det är att ta sig samman och stanna bilen och hala fram kameran. De enda bilderna tog maken strax före avtaget till Farstanäs nära Järna. Titta på den röda aspen i backen bakom busshållplatsen.



Vänder man sig åt alldeles andra hållet blir det en fin sjöutsikt. Och en fin backe till alldeles intill är också värd att beskåda.



Det syntes att fåglarna börjat avveckla sig. Det var mest skator och kråkor som letade på fälten, men vi fick se tre maffiga korpar. De är verkligen imponerande stora när de flyger upp så man får se dem på nära håll.
Annars var det en hel del rådjur som höll på och beta på åkerstubben. Oftast var de i grupper om tre. Mamma med årets kalvar?