Sommartur till Östergörland

Häromdagen tog vi oss en utflykt till Östergötland. Vi brukar göra det varje sommar både för att vi gillar att göra bilutflykter och för att jag har så fina barndomsminnen av turer dit. Mamma hade två mostrar som bodde i Linköping. Jag tyckte mycket om dem. Min make och son håller på att göra en ny förstukvist på baksidan av vårt hus eftersom våra grannar åt det hållet varit så gulliga att de tagit ner de stora träd som alltid skuggat där. Nu är det läge för att kunna sitta och njuta i södersolen bredvid dörren. De hade gjutit plintar till balkarna dagen innan så bygget behövde få vila. Bilden är från en liten sjö nära Simonstorp i Kolmården, där vi satte oss för att få vår medförda pastasallad.


Sedan kringlade vi oss ner mot slätten. Tvärs över Boren syns Linköpings domkyrka. Bilden är tagen under färd genom bilfönstret, vilket förklarar den bristfälliga skärpan. Jag kommer ihåg den förväntan jag kände när jag som barn kunde se den siluetten genom tågfönstret.



Mina herrar önskade besöka Rundradiomuseet I Motala. Den ene är elingenjör och den andra dataingenjör så de har ibland lite udda intressen. Jag satt lugnt i den sköna bilstolen med en god gammal Agatha Christie under tiden. Medge att museet ser ut som ett tempel till radions ära! Det var härifrån sändningarna ”Stockholm-Motala” sköttes.



Småningom kom de tillbaka och vi kunde fortsätta turen. Jag gjorde av med en del pengar i Brunneby, men har nu saft och sylt så vi reder oss ett bra tag. Vi åkte förbi en hel del linfält, som ännu inte slagit ut. Synd! Blommande linfält är så otroligt tjusiga: som små hav inne på slätten. Jag vet inte riktigt var denna backe är. Vi stannade bara bilen för att man kunde se långt där.

Avslutningsvis fick vi en god middag med utsikt över Bråviken. Restaurangen låg en halvmil från Kolmårdens djurpark så det var väldigt många små söta barn där. Jag har aldrig varit på ett matställe som så väl kunde hantera trötta och hungriga små. Dessutom var de bra på hungriga stora. Och med denna utsikt kunde man väl inte begära mer! Sedan tuffade vi stillsamt hem mot Huddinge igen. Medge att det var ett ståndsmässigt sätt att fira min namnsdag!

Schersmin-dagen

Det är min födelsedag idag. För mig hänger den intensivt ihop med vitblommande doftande schersminer. Pappa brukade varje år noggrant berätta hur han fyllt famnen med en jättebukett schersminer, när han åkte till BB för att få se mig första gången. Det var mycket långt från dagens läge där pappa är med och stöttar sin hustru och är med då barnet kommer. Pappa berättade alltid livfullt om hur varit rädd att lämna telefonen ur sikte för att inte riskera att missa SAMTALET. Han hade trampat kring telefonen länge innan det äntligen kom. Sedan bröt han av buketten och tog spårvagnen till Thorhildsplan och den nya familjen kunde börja ta form så sakterliga.



När vi sålde mitt föräldrahem tog vi plantor från schersminerna där så det är samma blomdoft jag kan njuta av idag så många år efteråt. Jag har tre plantor, men de är rätt olika stora beroende på hur de hamnat. Lustigt nog slår de ut samtidigt trots att några står påtagligt skuggigt. Jag hade hoppats kunna förläng blomningen och doften så, men tji fick jag. De under min stora ek skyddar också oss från att se det mindre snygga ”kompostområde” som nog finns på alla tomter. Någonstans ska ju det avklippta vila på sin väg mot återvinningen.



Bilderna är tagna för några dagar sedan när det var sol och extra varmt. Idag är det mulet och grannarna klipper gräsmatta eller häck. Kanske lika bra att min make följer exemplet. Kommer det mer regn blir nog gräsmattan lätt djungel.