Höstskog

Hösten har kommit i skogarna nu. I söndags åkte vi till samma lilla väg där vi plockat bra med svamp två helger i rad. Svamphösten hade kommit. Alla stora goda soppar hade fallit ihop till kletiga högar. Bara några få smörsoppar hade klarat veckans idoga regnande. På ett ställe såg vi en fallen stolt fjällskivling. Den låg på sidan i blötan och såg verkligt trött ut. Men skogen är vacker att se på. Visst lyser det fint in bland granarna här?

Men det fanns svamp om man tittade noga. Smörsopp, kantareller, gul taggsvamp, blodriskor, röksvamp och några pyttiga trattkantareller syns på bilden. Roligt att trattisarna kommer. Maken och sonen brukar plocka tills snön kommer och det har faktiskt hänt att de plockat med pannlampa. Det blir mörkt in bland träden på senhösten…

I går hade vi ärende till Strängnäs och tog oss sedan ett varv på de skogsvägarna. De enda svampar som såg fräscha ut var sådana vi inte vill äta. Men visst är flugsvamparna snygga!


På hemvägen kom vi ner mot Gnesta och njöt av att åka den vackra vägen bredvid sjön Klemmingen. En rodnande asp speglade sig i vattnet. Träden kan vara bra vackra nu i höstdagjämningen.

Sopp-lycka

Det är svampplockningstider nu. De här små söta smörsopparna fotade vi för en vecka sedan, när vi var ute på bilsvampplockning. Jag har ju svårt att gå så att gå runt och leta svamp i terrängen med min rollator funkar inte. Vi har kommit på att vi kan köra långsamt på en stilla skogsväg; maken krypkör och jag hänger i fönstret. Sedan ropar jag stopp, när jag ser något intressant och Nisse stannar bilen och går ut och plockar det jag såg. Bilden är tagen i ett dike efter en sådan skogsväg.


Igår tog vi ett svampvarv igen. Nu hade vi förstärkning av vår son så herrarna parkerade bilen på intressanta ställen och sökte igenom området. Klicka på bilden så ser du tydligare hur vackert det var. Jag satt under tiden kvar i bilen och tittade på. Det var härligt att få känna skogsdofterna och höra ljuden. Jag insåg att det var länge sedan jag hade hört asplöv susa. På ett stopp hörde jag efter ett tag ljud av klippeti – klopp. Efter ett tag kom en vacker häst med en flicka på förbi. Ett fint möte: hästljud hör jag inte heller så ofta.


När det är gott om svamp är det svårt att sluta plocka. Habegäret vaknar till. Här står sonen med kassarna svamp som han och pappa plockat.


Sedan ska allt rensas. Det tog sin tid. Svampen var glädjande fri från inbyggare. Jag skalade hattar av smörsopp men resten av rensningen fick killarna ta. Så här vackra fingrar fick sonen av närkontakten med aspsopp och sandsopp. Som synes mörknar eller blånar de, när man skär i dem.

Det här kortet är taget idag. Vi har en torkapparat, som blev knökfull igår. Smörsoppen, som ser gul ut torkad, blir väldig hoptorkad, men kommer ge goda stuvningar i vinter. Det blev tre ollor karl-johan, varv två syns på bilden. De andra mindre fina sopparna har två ollor. Sedan hamnade resten av soppen alltefter i stekpannan. Lite blev gårdagens middag: köttfärssås med svamp. Resten ligger i burkar i frysen och blir nog svampsoppa framåt vintern. Vi gillar att använda svamp i maten så det känns bra att ha ett rejält lager. Torkad svamp håller sig flera år så blir det ett dåligt svampår nästa år så har vi ändå resurser.

Min pappa och första världskriget

Jag berättade tidigare, se min blogg den 8 augusti, att min pappa Ragnar läste språk i Uppsala och småningom tog en magisterexamen i franska, tyska och engelska. Han blev färdig någon gång under 1912 och fick då ett lärarvikariat i Lundsbergs internatskola. Han brukade berätta att han gillade eleverna men inte den disciplin som var där då. När lärarvikariatet var slut fick han en bra chans att förbättra sin franska: han blev yngste tjänsteman på svenska ambassaden i Paris.

Han tillträdde i början av 1913 och fann sig väl till rätta. Han berättade att han ofta fick telegrafera rapporter från ambassaden hem till Sverige. Han kunde sådant eftersom han sommarjobbat med det i Linköping under sin studietid. Han lär ha träffat en trevlig tjej i Paris, som han funderade på att gifta sig med, men det kom en del ivägen – milt sagt.

Striderna i 1:a världskriget drog igång 1 september 1914. Då marscherade den tyska armén igenom Belgien och stod förvånansvärt snabbt hotande nära Paris. Vi har läst om detta som slaget vid Marne 5 till 12 september 1914. Striderna var som närmast bara 5 mil från Paris. Mullret från kriget hördes in till staden, berättade pappa. Den 7:e september rekvirerade militären samtliga taxibilar och bussar i Paris. De skulle transportera förstärkningar till franska armén vid Marne. Bilden visar en kolonn taxi/buss på väg till Marne.

Detta att all kommunikation försvann från gatorna blev rätt påtagligt inne i Paris och den svenska ambassadören började oroa sig. Han ville veta bättre hur läget var, fransmännen berättade nog inte alla detaljer för honom. Pappa blev som yngst i ambassaden beordrad att ta sig upp i Eiffeltornet och kolla. Hissarna var avstängda men trapporna fungerade. Han talade många gånger om denna sportprestation. Han kunde se hur det bokstavligen rök från slaget. Sedan ner och rapportera. Pappa fick order att ta sig till Sverige via båt omedelbart efter att han telegraferat den rapport ambassadören författat i ärendet. Dagen efter lyckades han trycka sig in i ett tåg till Bordeaux och kom så småningom till Stockholm med ett fraktfartyg. Han hann inte ens säga adjö till den intressanta flickan.Så var han tillbaka i Sverige utan jobb men med papper från ambassadören i Paris på att han var bra på både franska och telegrafering. Han gick upp till Telegrafverket vid Brunkebergstorg och hade sedan jobb. Bilden visar Brunkebergstorg då med telefontornet. Franska var telegrafispråket då och han kunde morse http://sv.wikipedia.org/wiki/Morsealfabetet så väl att han hörde vad knattret sa på franska.

Pappa fick ett spännande jobb eftersom all icke krypterad korrespondens mellan Ryssland och deras allierade Frankrike och Storbritannien skickades på franska skriven på morse över Stockholm. Han har berättat om hur han där hörde om första varvet av ryska revolutionen: att tsaren hade störtats. De andra på jobbet trodde inte på vad han berättade att han hört förrän det stod i tidningarna dagen efter!

Småningom var kriget över och behovet av telegrafi på franska torkade in. Samtidigt, enligt vad pappa berättade, uppdagades en rejäl bedrägeriskandal inom Telegrafverket. Behovet av bättre revision erkändes och några tjänster utlystes. Pappa fick en av dem och arbetade därefter som revisor. Hur han hade lärt sig bokföring har jag ingen aning om. Men allra först åkte han till Paris. Han har berättat om hur chockad han var när han så snart efter kriget åkte tåg genom de av kriget sargare områdena. Det såg förskräckligt ut. I Paris letade han efter sin gamla flickvän, men hon bodde inte på den gamla adressen och ingen visste vart hon tagit vägen.

Pappas revisorsjobb var lönsammast de första åren. Då fick han provision på de underslev han upptäckte! Han hade av två goda skäl råd med omfångsrika semesterresor under 20talet: skaplig lön och den svenska valutans stora värde särskilt mot den tyska. På kortet ovan står han som den andra från höger i en utflyktsbuss i Berlin oktober 1922.


Slutligen ett vardagskort av min pappa taget i mitten av 20talet. Mina tre fastrar, som då alla tre var utbildade lärare, hade då kommit överens om att bo tillsammans och ta hand om sin mamma som blivit änka. De hade låtit bygga sig en villa i Älvsjö, där två av dem arbetade. Pappa står framför villans veranda med sin näst yngsta syster Lydia bakom sig. Hon är andra från höger i bilden. Jag antar att ungdomarna är släktingar till dem.