Pratsamma grågäss

Vi har motionerat bilen idag igen. Vår son ställde upp på ett pratvarv, men ville då gärna få se lite fåglar. Vi testade att åka varvet söder om Strängnäs, som jag skrev om i förra bloggen, men de ofina fåglarna duckade mest i vassen. En liten kniphanne var allt vi såg på vägen mot Lännasjön. Nere vid Lännasjön beundrade sonen vederbörligen den bävergnagda aspen.
Sedan gick det bättre. Bara vi svängde bort på den stora vägen stod 4 fina tranor så vi kunde se dem. Tranor är häftiga: så stora och ändå fåglar.
Vi körde vidare. Mycket kajor och kråkor i det vackra jordbrukslandskapet. Bra samtal om både elcyklar (jo de finns) och allvarligare ting. Rätt som det var flög en stor ormvråk nästan rätt mot oss. Tjusig!

Sedan tog vi vanliga vägen från Gnesta mot Södertälje, men tog av ner mot Hölö för att slippa den påtagliga trafiken.Vi belönades riktigt. Där var det nämligen släktträff med grågäss. Vi stannade och fotade ett gäng som var rätt nära vägen. Oj vad mycket de hade att säga varandra. Kolla på den fågeln längst åt vänster som verkligen höjer näbben för att höras!

Vårfåglar är verkligen uppmuntrande.

På jakt efter våren

Häromdagen tog vi ett bilvarv till det vackra området söder om Strängnäs. Solen sken och vi hade lite förhoppningar om att få se några vårfåglar. De slog verkligen in, men däremot var det sämre med att få någon så stilla och nära bilen att kameran kunde få en chans. Redan när vi åkte ur Södertälje såg vi fyra rovfåglar snurra runt varandra ovanför en träddunge. Troligen var det sparvhökar om jag tolkade fågelbokens teckningar rätt. En stund senare när vi åkte jäms med en öppen å landade en fiskgjuse elegant i en vassrugge rätt nära oss. Ett par sångsvanar syntes en bit bort. Sedan kom vi fram till Lännasjön. Isen låg men nog är det våraning ändå! (Klicka på bilderna så ser du mer!)


När vi skulle fotografera fick vi syn på ett tilltygat träd. Det syns att en bäver jobbat med att skaffa mer mat här. Vilket jobb det måste vara att tugga av ett rejält träd! Troligen har den väl störts av biltrafiken eftersom trädet fortfarande står upprätt.


På nästa sjö, nere vid Dunker, såg isen mer ut som om den tänkte ge upp snart. Början till sprickor gick att se och som synes var den på väg att lossa från stranden. Men det fanns flera grupper med som vi tyckte dumdristiga pimplare ute på isen. Antar att de hade god fiskelycka eftersom de satt där ute. De hade det säkert skönt i solen, men hoppas bara att de slapp bli blöta när de skulle ta sig i land.

Det var gott om kajflockar över åkrarna, men när jag tittade noga på en av dem, så var det en liten grupp tofsvipor. En riktig vårfågel!
Nästa lilla bäck bjöd på några knipor.


När vi passerat Ånhammar såg vi några sångsvanar så nära att de fastnade på kameran. Längre bort på samma åker fanns också några sädgäss.

Vi började genast undra om det är dags att åka till Tysslingen, där sångsvanar brukar mötas i mängder varje vår. Vi får se hur vädret blir nästa vecka. Det är en mäktig utflykt.

En pratutflykt

I går kväll hämtade vi vår son vid Arlanda. Han och några arbetskompisar hade varit på skidsemester i Alperna. Flyget väntades 00.15 så njutningen att småningom ta pendeln hem till Stuvsta var rätt ringa: skidpackning ihop med helgonyktra vanliga åkande är inte skoj. Och visst hämtar vi gärna. Det blev till att vänta. Såklart var planet försenat. De andra som väntade där i liknande hämtärenden var också pensionärer. Stämningen blev rätt gemytlig oss emellan med tiden.

Sedan kom äntligen han och de andra. Vi stuvade in oss och all packning i bilen och körde hemåt. Då var vi så trötta allihop så det blev bara småprat. En bra bit efter 02 kom vi två hem till Huddinge och då var allt lugnt. Allt tjo efter schlagerfestivalen hade bedarrat.

Idag kände vi alla tre att ett riktigt samtal nog vore trevligt och eftersom vi alltid pratar så bra när vi sitter nära varann i bilen så blev det en nöjestur. Vi var nere vid det öppna vattnet vid Årsta Havsbad och njöt lite. Stilla och vackert! Det syntes fåglar långt ur och det gick att höra att de småpratade med varann. De behövde nog också det.


Grabben tog en bild av mig med bilparkeringen i bakgrunden. Jag trodde att det var igenmulet men döma av mina ljuskänsliga glasögon fanns det även sol i luften.

Sedan rullade vi hemåt och har nu fått veta mycket om glädjen med att få åka på alldeles nyfallen snö just i gränsen mellan Frankrike och Schweiz.

En fin gäst

I natt hade vi fint besök utanför vårt hus. När jag var uppe och drällde strax efter klockan tre såg jag en räv gå och nosa utanför. Han kollade jättenoga allt, ja varje pinne han passerade. Kanske var det något viktigt just där. Ett extra sniff var den värd!

Han såg nästan ut som den rädda räven i Sven Nordqvists ”Rävjakten” så jag har lånat den bilden. Det gick ju tyvärr inte att fota så dags.

Räven tassade långsamt fram och nosade som sagt på allt han passerade. Öronen stod upp piggt och han hade en väldigt fin och yvig svans. Jag såg honom jättebra eftersom det just då var alldeles klart: gott om stjärnor och fullmåne. Jag är ledsen att det inte gick att fota: det var så fin scen att jag gärna velat ha bilden själv och då hade jag också kunnat visa dig den!

På morgonen var jag ute och letade efter spåren av räven. Det var nog så kallt i natt att han kunde gå på skaren. Det fanns nämligen inga rävspår, men däremot gick det att se att där jag såg honom kolla extra noga fanns det gamla harspår.

Visst är det häftigt att såna vilda djur går att se mitt i ett villaområde!

Sista spårsnön?

Igår kom det lite snö och la sig tunt över marken. Sedan blev det klart väder. Inatt var det stjärnklart, en lite tunn månbåt syntes och det var rejält kallt.
Det tunna snölagret låg därför kvar och blev spårsnö.

Nu på förmiddagen den 1 mars går det att se att många olika fötter gått runt vårt hus. Mest ute tycks alla grannskapets katter ha varit, men det finns harspår och att min make tog ett varv till boden i går syns också.

Nu skiner solen för fullt. Jag får nog lov att gå ut och se efter om jag inte kan få några fräknar på min näsa. Det ska bli spännande att se om solvärmen räcker ända fram till tögrader.