Det blev en vacker höst

Leif här. Jag lånar mammas blog en aning.

Sommaren hade börjat övergå till höst. Dom tomaterna som planerades i våras täckte hela backtrappen i en grön slöja, med röda prickar.

Och en av sommarens sista fjärilar.

Sen övergick sommaren till en vacker höst istället. 
Här grannens höstkaprifol bredvid lönnlöv som redan hunnit bli röda.

På onsdag den 7:e oktober ringde pappa mig på morgon och sa att en ambulans skulle ta mamma till sjukhuset. Han lät ganska lugn så jag funderade ett tag på att åka till jobbet och be om uppdatering, fast, äh, ambulans och sjukhus, jag åker dit.

Jag packade en väska, åkte in. Efter lite undersökningar blev det röntgen och läkarna såg att hjärnblödning pågick. Men sen efter operation verkade det hela lovande. Hem och vila. Och vänta på att mamma skulle vakna upp ur sövningen.

Ute var det höga moln och blå himmel. (Och nattfrost.)

När vi på fredagen den 9:e kom in i salen ropade mamma ut "Men är ni här!?" Jamen, jomen visst. Klart vi kom och hälsade på. Sen gick det några dagar där man kunde se att hon bättrade sig lite för lite varefter svullnaden i hjärnan minskade hände något. När vi berättade vad vi gjort på dagen förstod hon och kom ibland med kommentarer.
Fast det gick att se att hennes kropp var tydligt påfrestad. Pulsen var ganska hög och hon behövde syrgasstöd. Vi kunde besöka henne ungefär en halvtimme per gång, sen blev att prata och lyssna för jobbigt så hon behövde vila.

I trädgården hade höstväxterna börjat sprida sin färgprakt.

Så på natten till den 16:e ville hjärtat ta en paus. Den pausen blev nära en halvtimme lång.

Att vara utan syre i halvtimme är inte bra för en hjärna, speciellt inte en som redan blivit skadad av en hjärnblödning. Så onsdag den 21:a konstaterade läkarna det tråkiga jag och pappa fruktade. Hjärnan fungerade inte längre, det vara bara maskinerna som höll igång skalet.  Halv fyra på eftermiddagen stannade hjärtat för sista gången.

Efter det första besöket hos mamma fotade vi lite i trädgården, hon åkte ju in till sjukhuset precis innan första frosten. Tanken var att visa att världen fortsatte där utan, utanför sjukhusfönstret. Nu får dom hamna här istället, eftersom mammas blog alltid innehåller vackra naturbilder.

Och det blev ju en vacker höst. Jag och pappa har hunnit gå promenader och bilutflykter där att se solen lysa mot gula och röda löv nog hjälpt oss lite.

Sommarmuller med kaffe

Åska är tjusigt men det känns att vi människor är rätt små mot de makterna. Nu är det  dags för sånt väder även här.   Bilden ovan  tog vår son för ett par veckor sedan när det mullrade över Gardasjön.
Men nu står fruntimmersveckan framför oss och då brukar det verkligen regna och mullra till blötan Jag som heter Margareta har många minnen av oläpliga regnskurar den dagen. Jag brukade vara på mina morföräldrars sommarstuga i Tullinge på somrarna, när jag var barn. Margaretadagen firades med fika för grannarna. Då var det lämpligt att vi kunde vara ute för stugan var inte stor. Men det slog sällsn fel utan började mullra från Tumbahållet och sedn fick var och en ta in sin kopp.
Åskväder vanliga dagar gillade jag. Mormor brukade muta mig med kaffe då. Det var populärt när jag var under skolålder så jag såg med förväntan mot mörka moln vid Tumba.

Svensk sommar

Det pågår vanlig svensk sommar för fullt. Igår var det närmast rekord med 9 grader varmt mitt på dagen och skapligt regn med jämna turer. Jag hade tänkt mig tomater i år med odlat plantor inne. Så småningom kom de rätt ynkliga plantorna ut ihop med några chiliplantor, som jag fått frö till av en kompis till min son. Chili är till vänster i bilden och tomater till höger.

 

Alla plantor var jättesmå, när de kom ut. Sen kom första värmedagarna och de växte något otroligt. Det här med att tjuva tomater kändes inte aktuellt snarare sätta högre stöttor. Hoppas nu bara att de tål de mer svenska sommardagarna.

Det ser också ut som om vi skulle få en hel del björnbär. Humlorna bråkar med varandra om plats vid godisdisken.

För övrigt har vi en superrar granne. Idag har han klippt vår häck mot gatan ”för att hans nya häcksax är så bra.” Rart!!!

Jag är medveten om att det var länge sedan jag skrev sist. Jag har haft allvarliga problem med mina ben som förhoppningsvis är på bättringsvägen nu. Det ger bättre skrivhumör.