Bilden ovan visar hur baktrappen, ja faktiskt huvudingången till vårt hus såg ut i mitten av juni. Om man klickar på bilden går det att se på väggen höger om trappen hur den gamla betongtrappan in till huset gick, den som byggdes när huset blev fyrkantigt 1939. Det var en helt vanlig gjuten trapp med svart järnräcke, men den var inte så proffsigt gjord. Vi tog bort den för drygt 20 år sedan eftersom det visade sig att den var lite sned så det vatten som kom på den blötte ner ytterdörren. Då för 20 år sedan var den rutten nertill och dörrbyte akut. Vi gjorde då en enkel trätrapp på en köpt metallställning. Nu dög inte den trappen längre åt mig eftersom den både var ostadig och saknade ledstång: jag kunde inte gå in huvudingången till vår bostad.
Vår son kom med den ljusa idén att om man utnyttjade hela det utrymme som gamla trappen haft, kunde vi få ett litet trädäck bakom ytterdörren, där det numera är sol. Våra grannar har nyligen varit så rara att de tagit ned de träd som tidigare skuggat södersidan, så där borde det gå att gosa även i vintersolstrålar.
Trätrappen var lätt att ta bort eftersom den inte var fäst i huset. Den fick vara snickarbänk under ombyggnaden. Här syns mina karlar blanda betong, men det tog en veckas byggjobb innan de kom så långt! Först skulle de riva gamla trapptaket, som vi lämnat kvar från betongtrappan.
Det var ett segt tak. Plåt ytterst, sedan tjärpapp och trä. Grabben slet ner en kapskiva fullständigt på att få det i rimliga bitar, värmen av det jobbet gjorde tjärpappen övervarm så vattenslangen behövdes. Sedan blev det till att använda kofoten! Guschelov fick vi låna en stadig stege av en annan granne!
Sedan var det äntligen dags att börja med att bygga en ny ingång. Här syns det att de sex nya stolpar som det hela vilar på är gjutna precis på den gamla trappans fundament – egentligen reparerar de den gamla betongtrappen fast resultatet blir så annorlunda!
Det blir väldigt många varv till byggmarknaderna på en sån här trappreparation. Först räknade killarna på vad som behövdes, fixade släp och kom hem med det mesta. Sedan visade det sig att några vinklar saknades, att en bräda var fel och så var det dags för ett varv till. Rekordet slog vi igår med fyra varv. En fellagd bräda på byggmarknaden gjorde att vi kom hem med en oanvändbar och det vara bara att ta returen. Sedan fick vi meddelande att plasttaket hade kommit och vi åkte efter det, men lånekärran var ledig om först 1½ timme… Ibland tror jag att de varven tagit lika mycket tid som själva arbetet.
Mycket sågande blev det på alla bräder. Tacksam över att en av sonens kompisar lånat ut en förträfflig cirkelsåg. Den har underlätta påtagligt.
Här har killarna kommit så långt att de spikar de bräder, som plasttaket sedan ska ligga på. Det går att se att taket är fritt från väggen: gamla reveterade väggar ska man inte röra i onödan.
Så här såg det ut på morgonen den 8 augusti. Den kvällen slog vi till och invigde med kräftor och firade både min nya fina ingång och att jag och maken träffades just den 8 augusti 1973. En verklig turdag!
Senare har de spikat på bräder så det blivit en fin reling på bron och jag har fått en ledstång till. Nu kan jag lätt gå in genom den ingången, men för säkerhets skull är den så gjord att den går att handikappanpassa om så behövs. Plasttaket har som sagt kommit och blir säkert uppspikat endera regnfria dagen – troligen med hjälp av en annan av sonens rara kompisar. Och idag hittade jag några bra nya stolar att sitta på.
Nu han sonens semester tagit slut och han är tillbaka på jobbet. Men på twitter såg jag att han ändå fått förbättrad kondition av den givmilda insats han gjorde för sin mamma.
