Snöslungepremiär

Idag har maken premiärkört den snöslunga vi beställde i somras och fick hem i oktober. Vi har byggt ut vår friggebod så vi har en bra p-plats för den. Det har sina sidor att köra en sådan för första gången. Ett tag fick han nästan allt över sig. Men den lokala stormen gick snart att rikta åt vettigare håll. Det känns bra att vi nu har lättare att få bort det vita så han inte behöver slita för att jag ska kunna ta mig ut. Det var lite väl tufft förra vintern.


Huset som de började riva förra veckan är nu bara en hög bråte. Kortet är från i fredags. Nu är det ett rejält snölager ovanpå alltihop. Vi kunde av dammolnen förstå att huset hade torv som isolering, vilket var vanligt förr. Vi har ett par minnesvärda erfarenheter av sådan isolering.

När vi bodde här första vintern insåg vi att vinden, som det inte fanns någon lucka till var uselt isolerad. Mot sommaren satte vi igång operation vindsisolering. Mormor tillkallades för att passa vår babyson så vi kunde arbeta båda två. Maken satte en sticksåg på en, som vi tyckte, lämplig plats i halltaket för att kunna få till en lucka. Sedan kom ett tjockt torvmoln. Hallen fylldes nästan och trappan mot nedervåningen behövde bokstavligen skottas. Säkert mer än en kubik torv kom på en gång. När vi väl tagit reda på all nerfallen torv och givit den en lämpligare placering i hallonlandet tog vi stegen och tittade försiktigt in på vindsutrymmet. Det var i stort sett torvfritt. De som byggde den gången struntade i att sprida torven! Sedan öste jag glasfiberull i plastkassar och hissade upp på vinden. Det var verkligt lågt i tak så maken fick åla på vindsgolvet för att skjuta ut ett behövligt lager isolering.

Det andra torvminnet är från vår sons sexårsdag. Fika ute med mormor och farmor närvarande. Jag hade precis satt fram tårtan då det brakade till. Grannen åt det hållet satte då i med spettet för att riva sin gamla bod. Vinden låg på mot oss så tårtan fick en riklig och synnerligen oväntad torvdekoration. Ett kul minne, men inte så skojigt just då!

Novembermörker

Idag är det verkligt blä-väder det småregnar och är riktigt mörkt. Vi behöver ha lamporna på nu mitt på dagen. Jag ser att grannarna mittöver har hängt upp julbelysning för att besvärja mörkret. Det är en bra idé men jag vill inte skicka ut maken i regnet för att sätta upp lampor så det få vänta till torrare tider. Så här ser utsikten ut från min länstol. Du ser nog att huset en bit bort ser konstigt ut. De började riva det i torsdags. Fönsterna har försvunnit och stora delar av tegelstenarna, som var ytbeklädning har bänts bort. Det är rätt skönt att det rivs: vi har länge sett att huset förfallit. Nu ska det med tiden bli ett nytt hus där en ung barnfamilj kommer att flytta in. Jag kommer kolla på vad som händer och lär nog lägga upp fler bilder.


Här är ett lite roligare foto. Det är taget en dag då vi färjade över Skanssundet till Mörkö. Det här är ju båtleden till Mälaren. Jag undrar lite var fartyget hämtade sina containrar och vad de innehåller. Kan det vara något spännande från ASEA i Västerås?


Här är ett annat uppmuntringsfoto. Jag vet faktiskt inte var det är taget längre, men vanlig vass kan ju verkligen vara snygg även i november. Hoppas på bättre väder, men gärna utan halka!

Flyttande sångsvanar

I lördags var vi ute ett varv med bilen trots det lätt droppiga vädret. Vi åkte en av våra favoritvägar över Grödinge och ut på Näslandet och färjade sedan över Skanssundet till Mörkö. Det var lite konstigt att åka över ett fullständigt spegelblankt sund. Det var verkligen vindstilla. Hörningsholms slott ligger pampigt: ett verkligt borgläge. Därifrån hade man säkert kontroll över vattenvägarna förr i tiden. När vi åkt en bit ner över ön fick vi se svanarna. Det var sångsvanar som samlats och passade på ett beta lite på rapsfältet. Jag visste inte att även sångsvanar är grå första året, men det var gott om gråa fåglar så jag antar att de haft en bra sommar. När vi stannade kunde vi höra att de verkligen pratade med varandra. De snattrade påtagligt och alla var inte helt sams med de andra. Det kändes långt till våren då. Nu skulle de flyga iväg och först mot april kommer de tillbaka. Fotot är dåligt. Det var helt enkelt för mörkt.

Sedan åkte vi hemåt. Vår son ringde och hade fått nog av den stora matmässan och ville komma hem till oss och greja mer med att få ihop min nya dator. Till sist kunde vi få ihop att plocka upp honom i Tumba. Praktiskt med mobiltelefon! Igår satt jag stora delen av dagen och kopierade texter och bilder från den gamla datorn till den nya. Nu funkar det nästan... Skrivaren trivs inte ihop med det nya utan måste ersättas. Men det kavar sig framåt i novembermörkret.

Inneväder

Ute faller snöblandat regn på snedden i den hårda vinden. Jag sitter inne i stugvärmen och hör hur vindbyarna tar i . Skönt att slippa gå ut just nu! Jo jag har varit ute för några timmar sedan, men det var kort biltur till sjukgymnasterna för träning. Det gick att bli förvånansvärt blöt av att gå från en bildörr tvärs över en trottoar till ytterdörren. Inne i träningsgruppen pratade alla om just vädret. En av damerna där var djupt besviken på vädret. Hon hade skyndat sig iväg och inte dragit upp persiennerna och tittat ut och trott att vädret skulle vara som igår: kallt och soligt. Tala om att bli besviken!

Bilden ovan tog jag för en månad sedan, då jag flyttade in mina pelargonier från baktrappan på grund av frostrisk. De är pigga nu med men blommar mer sparsamt. Jag hoppas kunna klara dem över vintern, särskilt den högra har varit en ovanligt fin planta och jag hoppas ju att det blir sommar även nästa år. Jag kan inte garnera bloggen med nya foton eftersom jag håller på och byta dator. Vår son gör det praktiska jobbet, men övergången tar sin tid. Han har både sitt jobb och roligare fritidsgrejer att sköta.

Eken som syns som gröna blad i bakgrunden har tappat alla blad nu. Maken hann köra gräsklipparen över löven så de kan inte virvla runt utan kommer ha multnat rätt tidigt nästa vår. Skönt att slippa kratta och det lär vara miljövänligare så här!

Jag tror jag håller mig inne och kollar på busvädret genom de droppfyllda fönstren resten av dagen. Vädret säger nog att det är dags för en god bok och fötterna högt.