Julstämning

Ja nu är ju själva juldagarna över fast vi har fortfarande trevliga helgdagar att se fram mot. Julafton blev fin och lugn - som vi brukar ha den. Vår nu 35årige son kom hit och vi brände ljus, åt lite julmat, lyssnade på fin musik och pratade en hel del viktigt. Han sov över och kunde sedan på juldagen hjälpa oss med matlagning. Vi hade bjudit en vänfamilj med fyra barn på middag då och på matsedeln stod kalkon, som jag aldrig lagat förr. Sonen som kan mer om matlagning än jag hade dock den erfarenheten. Vi kom på att lågtemperaturstekning under lång tid säkert var bra. Kalkonen fick en ordentlig fyllning, kryddades även utanpå, hamnade i en ugnspåse och stoppades in i en ugn ställd på 75 grader. På juldagsmorgonen kylde vi pippin och sedan skar sonen upp den och la upp den på en långpanna. Inför servering gräddades den med mer kryddor och ströbröd på ytan. Servering med sås och potatisklyftor. Rekommenderar detta tillagningssätt! Att få till middag för 9 personer i lugn och ro var jätteskönt!


När vi hade ätit färdigt åkte resterna ner i plastburkar, som hamnade på baktrappan. Sedan åt vi efterrätt, drack te och kaffe och pratade. De två små barnen lekte och deras tonårssyskon höll koll på dem i turer så vi vuxna kunde tala allvar också. En lyckad julmiddag! På annandagens morgon såg baktrappan ut så här. Skatorna hade uppenbarligen varit mycket intresserade av de förargligt slutna burkarna! Det var nästan så jag tyckte lite synd om dem.


Idag har julamaryllisen slagit ut ännu mer. Visst är den bra fin!
Tack för alla rara julhälsningar jag fått på olika vägar över nätet!

Vit jul

Det är i kallaste laget nu. Kylan kryper in i huset så det blir nästan otrevligt. Så här såg det ut när vi tittade ut från sovrumsfönstret i går morse. Då var det 22grader kallt! Visst är det ett vackert spetsmönster som isen gjort på fönstret, men det känns som onödig utsmyckning om jag så säger.

Men med julen som kommer nu finns också färger. Min fina amaryllis kommer snart slå ut. Bredvid den står förra sommarens pelargon och väntar på bättre tider. Den ser ut att trivas i köksfönstret så jag kan ta skott av den till våren. Genom fönstret syns det hur mycket snö som redan kommit. Det lär bli rejält mycket mer före våren. Men nu är det dags att ta det lugnt i helgerna. Och nog blir julen alldeles tillräckligt vit!


God Jul och Gott Nytt År!!!

En fantastisk bok

Jag har köpt en verkligt bra bok till mig. Du ser framsidan här ovanför. Det är en biografi över konstnären Roland Svensson, som föddes före drygt hundra år sedan. Texten ger en bild av en ovanlig och spännande människa och berättar även om de andra som tillhörde vad jag vill kalla kultureliten på den tiden.


Men trots att texten är jättebra är det ändå bilderna som är det bästa. Boken är mycket rikt illustrerad med Roland Svenssons härliga bilder. Det flesta är från Stockholms skärgård men han var en resande man så det finns bilder från öar långt bort också. Jag har skannat två bilder från boken för att ge aning om hur vackert det är. Klicka på dem så ser du bättre!



Köp den här boken som julklapp till dig själv. Jag tror att den kommer hålla dig på gott humör hela nästa år: du behöver ju bara slå upp en sida på måfå för att se ljusare på världen.
Köp den gärna över nätet så den inte blir så dyr. Den är i stort format, har många sidor och är tryckt på tjockt fint papper så ett rätt högt pris är motiverat. Den enda nackdelen jag hittat med boken är att den är så tung att man måste ha den liggande på ett bord, när man läser den

Vinterfåglar

Igår kom domherrarna för första gången denna vinter så nu vet vi att julen närmar sig. Både grönsiskan och den sötagråsiskan kom också första gången i går. Men vi har länge haft gott om fåglar som gillar solrosfrö. Det är ju både kallt och snöigt nu så vi matar småfåglar för fullt. Det är både fler fåglar och olika sorters fåglar nu är förr. I år har vi sett både gulsparv och hämpling och de är för oss nya gäster. Talgoxar och blåmesar är alltid med runt fröna. De små fåglarna har rätt dåligt bordsskick och sprätter ner en hel del frön på marken. Det gillar koltrasten.


Här bråkar några grönfinkar om vems tur det är medan de andra tar reda på fröna på marken.

Det var svårt att fota fåglarna. På bilden blir de mest svarta former, där inte färgerna syns. Ögonen ser bra mycket bättre än kameralinsen. En grupp steglitser gillar att snurra runt i äppelträdet, men deras verkligen påtagliga färgprakt syns inte på mina foton. Jag har kämpat för att få bild av stenknäcken i profil. Tji! Annars borde den jättenäbben ha synts. Men det är roligt att titta på fåglarna och verkligen roligt att hitta nya besökare.


Det gamla huset, som revs nära oss har nu skattat åt förgängelsen. Nu är det gamla huset ersatt med en lovande grop. Det ska bli spännande att följa hur ett nytt hus växer fram!

Frostvackert

Igår var det riktigt kallt och verkligt vackert utanför. Det hade varit dimma under natten så alla grenar hade fått små ishår utanpå. Så här snygga var några ekgrenar mot grannens mörka hus. Träden längre bort visar också sin vackraste sida.

Jag fick en fin biltur till Tullinge, och kunde titta på de snygga träden efter vägen och se de spännande dimmor som låg på olika höjd och till och med ett halofenomen. Jag åkte för att jag fick erbjudande om att träffa en tandhygienist, som fått ett återbud. Kanske inte så kul hela tiden där, men nu känner jag mig nystädad i munnen.


Åt andra hållet hade frosten förädlat en omgång sly, som vi inte hade orkat kapa innan snön kom.

Idag har det snöat på rätt friskt. Maken lär få öva sig med snöslungan innan vi kan ta oss ut i morgon. De finare grenarna har tappat ishåren medan de tjockare nu är rejält snöklädda.

Jag har annars ägnat dagen åt att försöka få ordning på bokföringen i en av de föreningar jag är kassör för. Ett av problemen var hur jag skulle ta bort en numera ogiltig 50öring från kassan! Dubbel italiensk bokföring har sina sidor.


Det rivna huset börjar bli bortplockat. Så här såg det ut 1 december: nästan allt trä är borta, en hög metall ligger för sig och sedan är det dags för tegel. Det är ordentliga killar som jobbar med det där.

Snöslungepremiär

Idag har maken premiärkört den snöslunga vi beställde i somras och fick hem i oktober. Vi har byggt ut vår friggebod så vi har en bra p-plats för den. Det har sina sidor att köra en sådan för första gången. Ett tag fick han nästan allt över sig. Men den lokala stormen gick snart att rikta åt vettigare håll. Det känns bra att vi nu har lättare att få bort det vita så han inte behöver slita för att jag ska kunna ta mig ut. Det var lite väl tufft förra vintern.


Huset som de började riva förra veckan är nu bara en hög bråte. Kortet är från i fredags. Nu är det ett rejält snölager ovanpå alltihop. Vi kunde av dammolnen förstå att huset hade torv som isolering, vilket var vanligt förr. Vi har ett par minnesvärda erfarenheter av sådan isolering.

När vi bodde här första vintern insåg vi att vinden, som det inte fanns någon lucka till var uselt isolerad. Mot sommaren satte vi igång operation vindsisolering. Mormor tillkallades för att passa vår babyson så vi kunde arbeta båda två. Maken satte en sticksåg på en, som vi tyckte, lämplig plats i halltaket för att kunna få till en lucka. Sedan kom ett tjockt torvmoln. Hallen fylldes nästan och trappan mot nedervåningen behövde bokstavligen skottas. Säkert mer än en kubik torv kom på en gång. När vi väl tagit reda på all nerfallen torv och givit den en lämpligare placering i hallonlandet tog vi stegen och tittade försiktigt in på vindsutrymmet. Det var i stort sett torvfritt. De som byggde den gången struntade i att sprida torven! Sedan öste jag glasfiberull i plastkassar och hissade upp på vinden. Det var verkligt lågt i tak så maken fick åla på vindsgolvet för att skjuta ut ett behövligt lager isolering.

Det andra torvminnet är från vår sons sexårsdag. Fika ute med mormor och farmor närvarande. Jag hade precis satt fram tårtan då det brakade till. Grannen åt det hållet satte då i med spettet för att riva sin gamla bod. Vinden låg på mot oss så tårtan fick en riklig och synnerligen oväntad torvdekoration. Ett kul minne, men inte så skojigt just då!

Novembermörker

Idag är det verkligt blä-väder det småregnar och är riktigt mörkt. Vi behöver ha lamporna på nu mitt på dagen. Jag ser att grannarna mittöver har hängt upp julbelysning för att besvärja mörkret. Det är en bra idé men jag vill inte skicka ut maken i regnet för att sätta upp lampor så det få vänta till torrare tider. Så här ser utsikten ut från min länstol. Du ser nog att huset en bit bort ser konstigt ut. De började riva det i torsdags. Fönsterna har försvunnit och stora delar av tegelstenarna, som var ytbeklädning har bänts bort. Det är rätt skönt att det rivs: vi har länge sett att huset förfallit. Nu ska det med tiden bli ett nytt hus där en ung barnfamilj kommer att flytta in. Jag kommer kolla på vad som händer och lär nog lägga upp fler bilder.


Här är ett lite roligare foto. Det är taget en dag då vi färjade över Skanssundet till Mörkö. Det här är ju båtleden till Mälaren. Jag undrar lite var fartyget hämtade sina containrar och vad de innehåller. Kan det vara något spännande från ASEA i Västerås?


Här är ett annat uppmuntringsfoto. Jag vet faktiskt inte var det är taget längre, men vanlig vass kan ju verkligen vara snygg även i november. Hoppas på bättre väder, men gärna utan halka!

Flyttande sångsvanar

I lördags var vi ute ett varv med bilen trots det lätt droppiga vädret. Vi åkte en av våra favoritvägar över Grödinge och ut på Näslandet och färjade sedan över Skanssundet till Mörkö. Det var lite konstigt att åka över ett fullständigt spegelblankt sund. Det var verkligen vindstilla. Hörningsholms slott ligger pampigt: ett verkligt borgläge. Därifrån hade man säkert kontroll över vattenvägarna förr i tiden. När vi åkt en bit ner över ön fick vi se svanarna. Det var sångsvanar som samlats och passade på ett beta lite på rapsfältet. Jag visste inte att även sångsvanar är grå första året, men det var gott om gråa fåglar så jag antar att de haft en bra sommar. När vi stannade kunde vi höra att de verkligen pratade med varandra. De snattrade påtagligt och alla var inte helt sams med de andra. Det kändes långt till våren då. Nu skulle de flyga iväg och först mot april kommer de tillbaka. Fotot är dåligt. Det var helt enkelt för mörkt.

Sedan åkte vi hemåt. Vår son ringde och hade fått nog av den stora matmässan och ville komma hem till oss och greja mer med att få ihop min nya dator. Till sist kunde vi få ihop att plocka upp honom i Tumba. Praktiskt med mobiltelefon! Igår satt jag stora delen av dagen och kopierade texter och bilder från den gamla datorn till den nya. Nu funkar det nästan... Skrivaren trivs inte ihop med det nya utan måste ersättas. Men det kavar sig framåt i novembermörkret.

Inneväder

Ute faller snöblandat regn på snedden i den hårda vinden. Jag sitter inne i stugvärmen och hör hur vindbyarna tar i . Skönt att slippa gå ut just nu! Jo jag har varit ute för några timmar sedan, men det var kort biltur till sjukgymnasterna för träning. Det gick att bli förvånansvärt blöt av att gå från en bildörr tvärs över en trottoar till ytterdörren. Inne i träningsgruppen pratade alla om just vädret. En av damerna där var djupt besviken på vädret. Hon hade skyndat sig iväg och inte dragit upp persiennerna och tittat ut och trott att vädret skulle vara som igår: kallt och soligt. Tala om att bli besviken!

Bilden ovan tog jag för en månad sedan, då jag flyttade in mina pelargonier från baktrappan på grund av frostrisk. De är pigga nu med men blommar mer sparsamt. Jag hoppas kunna klara dem över vintern, särskilt den högra har varit en ovanligt fin planta och jag hoppas ju att det blir sommar även nästa år. Jag kan inte garnera bloggen med nya foton eftersom jag håller på och byta dator. Vår son gör det praktiska jobbet, men övergången tar sin tid. Han har både sitt jobb och roligare fritidsgrejer att sköta.

Eken som syns som gröna blad i bakgrunden har tappat alla blad nu. Maken hann köra gräsklipparen över löven så de kan inte virvla runt utan kommer ha multnat rätt tidigt nästa vår. Skönt att slippa kratta och det lär vara miljövänligare så här!

Jag tror jag håller mig inne och kollar på busvädret genom de droppfyllda fönstren resten av dagen. Vädret säger nog att det är dags för en god bok och fötterna högt.

Det är praktiskt att få stå i kö

Jag har en god vän som är född mycket långt härifrån och som fick sin utbildning i gamla Sovjet. Han berättade hur konstigt han då tyckte det var att man stod i kö överallt där i Moskva. För honom var det självklart då att en persons sociala ställning avgjorde i vilken ordning man till exempel fick handla. Så var det i hans hemland. Småningom kom han hit som kvotflykting via FN och nu är han lika svensk som jag. Han brukar ofta prata om kön som ett demokratiskt redskap som ger alla lika möjligheter oberoende av social ställning. Vi låter ju också ofta någon gå före i en kassakö, kanske för att den har ett trött barn med sig eller bara handlat få saker. Sådant hade varit omöjligt i hans gamla hemland eftersom man då själv skulle ha skadat sitt anseende. Här är det en självklarhet som i bästa fall belönas med ett leende tack. Jag börjar inse att jag var med om den här positiva övergången till ett kösamhälle i min barndom.

Jag är uppvuxen i Stockholmsförorten Bromma, där vi bodde på Thaliavägen nära Nockebytorg. Jag fick överta ansvaret för bland annat matinköp och matlagning redan då jag var tio år. Då handlade jag i de små affärerna nere runt torget. Det var långt före snabbköpens tid. 1952 fanns det en mjölkbutik, en charkuteributik och en specerihandel där. När jag skulle ha fisk var det dags att promenera till Olovslund, där fiskaffären fanns. Jag handlade ”på bok” så jag behövde inte ha med mig pengar. Sedan betalade mamma. Jag minns inte men tror att hon betalade varje månad. Handlarna försökte hjälpa mig och gav mig ofta goda råd om vad jag skulle ha till middag den dagen. De försökte absolut inte lura mig att köpa något dyrt, snarare tvärtom! Goda råd om hur jag skulle tillaga det jag köpt var de inte snåla på.

En av de här affärerna finns på sätt och vis kvar idag: Engströms livs som vuxit från charkuteributik till ett stort snabbköp som nu är kunglig hovleverantör. Jag minns mycket tydligt en gång då innehavaren stod och hjälpte mig att handla och en dam forsade in och hällde över honom vad han borde göra åt henne. Han sa att hon skulle vara vänlig och vänta och fick svaret att jag ju bara var en unge. Han svarade damen lugnt att flickan handlar för en familj. Damen stegade ut och smällde dörren. Jag blev förskräkt att det skulle skada honom, men fick svaret att han bara ville ha kunder som kunde vänta på sin tur. De andra som ville gå före kostade honom goda kunder. Jag tror inte att det var en tillfällighet att han lyckades så väl med sin affär.

I speceriaffären var köproblemet ofta akut. Dit gick nämligen även herrar och handlade och de framgångsrika herrarna hade svårt för att tåla sig att stå i kö för en god ostbit och att beställa hem lite pilsner och groggvirke. Jag minns en gång två karlar trätte i frågan. Den ene var Herbert Tingsten, som då blivit rejält röd i ansiktet. Innehavaren Sam Larsson brukade diplomatiskt försöka se till att de kitsligaste kunderna fick service så snabbt som möjligt. Där fick jag ofta markera att jag gott kunde vänta medan de mer brådskande kunderna fick hjälp. Ofta fick jag tack för hjälpen. Ibland fick jag gratis en frukt, andra dagar så körde de hem det jag handlat till oss.

Det här med kölappar är alltså rätt skönt att ha. Tänk så jobbigt det vore att behöva försvara sin sociala ställning bara för att man behövde köpa en bit ost. Bilden överst är tagen i den Coop-affär jag brukar handla i numera.

Första snön

I morse när vi vaknade var det alldeles vitt ute. Snön föll rätt påtagligt och hade hållit på sedan mitt på natten. Det kändes bra tidigt med snö redan i oktober. Träden hade inte hängt med än. Så här såg mitt tidiga äppelträd ut vis 10-tiden. Snyggt med de färgglada bladen mot snön, tycker jag.


Grannen har ett sent äppelträd med röda äpplen. Klicka på bilden så ser du de röda mot de gröna bladen och snön. Det trädet verkar inte ens ha hunnit tänka höst!


Men sedan bröt solen igenom och det blev en mycket vacker dag med lite vårkänsla i att det töade så från tak och träd. Så här vackert var det vid 16-tiden. Det vackert färgade trädet ovanför de röda grannhusen är en bok. Med sol på är den väldigt tjusig nu med sina många gula och bruna nyanser.

Två bryggor samma dag

Vi har varit ute och motionerat bilen igen i det vackra höstvädret. Jag ville se hur det ser ut på hösten vid Söderby brygga där jag tidigare fotat och lagt ut i bloggen 28 mars och 11 juni i år. Snygga färger, tycker jag. Klicka på bilden så ser du öarna på andra sidan av fjärden.


Det var svårt att vända hem, när det var så vackert överallt så vi fortsatte ner mor Sorunda och njöt av alla vackra trädfärger. Här syns några aspar sticka upp över de andra grönare träden.


Även de nybearbetade åkrarna är snygga. Ser du linjerna i den brunsvarta jorden? Bra kontrast mot trädfärgerna. Den lilla gröna biten i åkern, som troligen skvallrar om sten i jordytan blir även fin kontrast.


Sedan tog vi ner till Rangsta brygga där man har utsikt over inloppet mot Södertälje. Bilden ser idyllisk ut men så var det inte i verkligheten. För att komma fram krånglade vi oss förbi en nytt ilandlyft stor segelbåt och en kran skulle sätta en annan jättebåt på ett släp. Det blev en kort stund på utsikten, men sjödoften hann vi uppleva. Ser du hur molnen seglar fram? Lagom när vi kom hem samlade de sig till en pluttskur.

Höstträdgård

Solen skiner just nu och färgerna bara lyser i trädgården. Visst är det mycket vi borde gjort, som vi struntat i. Men slarv kan också belönas. Det här är mitt sötaste ogräs. Jo visst är det en trädgårdsväxt, troligen en perenn, men den har alldeles självständigt valt att växa under min baktrappa. Är det någon som vet vad den heter?


Färgrikedomen är påtaglig nu. Ute efter vägarna har asparna blivit fulla av blad som ser ut som guldpengar och ibland förbättras vyn av röda asptoppar. I trädgården blir det också vackra färger. Den här lilla berberisen som är ljusgrön på sommaren har slagit till med en färgglädje värdigt en asp. Runt om fötterna har den de första bladen eken ovanför lämnat och ett otal ekollon.


Det är nu ett bra tag sedan vi åt upp de sista klara äpplena från gyllenkroksastrakanen. Nu håller bladen på att skifta färg. Snart ligger de på gräsmattan och behöver klippas så de inte virvlar omkring utan blir till nytta för daggmaskarna.


Även körsbärsträdet håller på att skifta färg. Det ger varje år fantastisk blomning och gott om bär, som vi inte kan nå, högt uppe i trädet. Björktrast och skator kivas om frukten och är ganska roliga att titta på. Nu är det snart dags för fröautomater för småfåglarna. .Jag tror att du kan se de höstfärgade träden längre bort om du klickar på bilden. Där finns en höstklädd lönn och en bok. Det är en vacker årstid just nu.

Höstskog

Hösten har kommit i skogarna nu. I söndags åkte vi till samma lilla väg där vi plockat bra med svamp två helger i rad. Svamphösten hade kommit. Alla stora goda soppar hade fallit ihop till kletiga högar. Bara några få smörsoppar hade klarat veckans idoga regnande. På ett ställe såg vi en fallen stolt fjällskivling. Den låg på sidan i blötan och såg verkligt trött ut. Men skogen är vacker att se på. Visst lyser det fint in bland granarna här?

Men det fanns svamp om man tittade noga. Smörsopp, kantareller, gul taggsvamp, blodriskor, röksvamp och några pyttiga trattkantareller syns på bilden. Roligt att trattisarna kommer. Maken och sonen brukar plocka tills snön kommer och det har faktiskt hänt att de plockat med pannlampa. Det blir mörkt in bland träden på senhösten…

I går hade vi ärende till Strängnäs och tog oss sedan ett varv på de skogsvägarna. De enda svampar som såg fräscha ut var sådana vi inte vill äta. Men visst är flugsvamparna snygga!


På hemvägen kom vi ner mot Gnesta och njöt av att åka den vackra vägen bredvid sjön Klemmingen. En rodnande asp speglade sig i vattnet. Träden kan vara bra vackra nu i höstdagjämningen.

Sopp-lycka

Det är svampplockningstider nu. De här små söta smörsopparna fotade vi för en vecka sedan, när vi var ute på bilsvampplockning. Jag har ju svårt att gå så att gå runt och leta svamp i terrängen med min rollator funkar inte. Vi har kommit på att vi kan köra långsamt på en stilla skogsväg; maken krypkör och jag hänger i fönstret. Sedan ropar jag stopp, när jag ser något intressant och Nisse stannar bilen och går ut och plockar det jag såg. Bilden är tagen i ett dike efter en sådan skogsväg.


Igår tog vi ett svampvarv igen. Nu hade vi förstärkning av vår son så herrarna parkerade bilen på intressanta ställen och sökte igenom området. Klicka på bilden så ser du tydligare hur vackert det var. Jag satt under tiden kvar i bilen och tittade på. Det var härligt att få känna skogsdofterna och höra ljuden. Jag insåg att det var länge sedan jag hade hört asplöv susa. På ett stopp hörde jag efter ett tag ljud av klippeti – klopp. Efter ett tag kom en vacker häst med en flicka på förbi. Ett fint möte: hästljud hör jag inte heller så ofta.


När det är gott om svamp är det svårt att sluta plocka. Habegäret vaknar till. Här står sonen med kassarna svamp som han och pappa plockat.


Sedan ska allt rensas. Det tog sin tid. Svampen var glädjande fri från inbyggare. Jag skalade hattar av smörsopp men resten av rensningen fick killarna ta. Så här vackra fingrar fick sonen av närkontakten med aspsopp och sandsopp. Som synes mörknar eller blånar de, när man skär i dem.

Det här kortet är taget idag. Vi har en torkapparat, som blev knökfull igår. Smörsoppen, som ser gul ut torkad, blir väldig hoptorkad, men kommer ge goda stuvningar i vinter. Det blev tre ollor karl-johan, varv två syns på bilden. De andra mindre fina sopparna har två ollor. Sedan hamnade resten av soppen alltefter i stekpannan. Lite blev gårdagens middag: köttfärssås med svamp. Resten ligger i burkar i frysen och blir nog svampsoppa framåt vintern. Vi gillar att använda svamp i maten så det känns bra att ha ett rejält lager. Torkad svamp håller sig flera år så blir det ett dåligt svampår nästa år så har vi ändå resurser.

Min pappa och första världskriget

Jag berättade tidigare, se min blogg den 8 augusti, att min pappa Ragnar läste språk i Uppsala och småningom tog en magisterexamen i franska, tyska och engelska. Han blev färdig någon gång under 1912 och fick då ett lärarvikariat i Lundsbergs internatskola. Han brukade berätta att han gillade eleverna men inte den disciplin som var där då. När lärarvikariatet var slut fick han en bra chans att förbättra sin franska: han blev yngste tjänsteman på svenska ambassaden i Paris.

Han tillträdde i början av 1913 och fann sig väl till rätta. Han berättade att han ofta fick telegrafera rapporter från ambassaden hem till Sverige. Han kunde sådant eftersom han sommarjobbat med det i Linköping under sin studietid. Han lär ha träffat en trevlig tjej i Paris, som han funderade på att gifta sig med, men det kom en del ivägen – milt sagt.

Striderna i 1:a världskriget drog igång 1 september 1914. Då marscherade den tyska armén igenom Belgien och stod förvånansvärt snabbt hotande nära Paris. Vi har läst om detta som slaget vid Marne 5 till 12 september 1914. Striderna var som närmast bara 5 mil från Paris. Mullret från kriget hördes in till staden, berättade pappa. Den 7:e september rekvirerade militären samtliga taxibilar och bussar i Paris. De skulle transportera förstärkningar till franska armén vid Marne. Bilden visar en kolonn taxi/buss på väg till Marne.

Detta att all kommunikation försvann från gatorna blev rätt påtagligt inne i Paris och den svenska ambassadören började oroa sig. Han ville veta bättre hur läget var, fransmännen berättade nog inte alla detaljer för honom. Pappa blev som yngst i ambassaden beordrad att ta sig upp i Eiffeltornet och kolla. Hissarna var avstängda men trapporna fungerade. Han talade många gånger om denna sportprestation. Han kunde se hur det bokstavligen rök från slaget. Sedan ner och rapportera. Pappa fick order att ta sig till Sverige via båt omedelbart efter att han telegraferat den rapport ambassadören författat i ärendet. Dagen efter lyckades han trycka sig in i ett tåg till Bordeaux och kom så småningom till Stockholm med ett fraktfartyg. Han hann inte ens säga adjö till den intressanta flickan.Så var han tillbaka i Sverige utan jobb men med papper från ambassadören i Paris på att han var bra på både franska och telegrafering. Han gick upp till Telegrafverket vid Brunkebergstorg och hade sedan jobb. Bilden visar Brunkebergstorg då med telefontornet. Franska var telegrafispråket då och han kunde morse http://sv.wikipedia.org/wiki/Morsealfabetet så väl att han hörde vad knattret sa på franska.

Pappa fick ett spännande jobb eftersom all icke krypterad korrespondens mellan Ryssland och deras allierade Frankrike och Storbritannien skickades på franska skriven på morse över Stockholm. Han har berättat om hur han där hörde om första varvet av ryska revolutionen: att tsaren hade störtats. De andra på jobbet trodde inte på vad han berättade att han hört förrän det stod i tidningarna dagen efter!

Småningom var kriget över och behovet av telegrafi på franska torkade in. Samtidigt, enligt vad pappa berättade, uppdagades en rejäl bedrägeriskandal inom Telegrafverket. Behovet av bättre revision erkändes och några tjänster utlystes. Pappa fick en av dem och arbetade därefter som revisor. Hur han hade lärt sig bokföring har jag ingen aning om. Men allra först åkte han till Paris. Han har berättat om hur chockad han var när han så snart efter kriget åkte tåg genom de av kriget sargare områdena. Det såg förskräckligt ut. I Paris letade han efter sin gamla flickvän, men hon bodde inte på den gamla adressen och ingen visste vart hon tagit vägen.

Pappas revisorsjobb var lönsammast de första åren. Då fick han provision på de underslev han upptäckte! Han hade av två goda skäl råd med omfångsrika semesterresor under 20talet: skaplig lön och den svenska valutans stora värde särskilt mot den tyska. På kortet ovan står han som den andra från höger i en utflyktsbuss i Berlin oktober 1922.


Slutligen ett vardagskort av min pappa taget i mitten av 20talet. Mina tre fastrar, som då alla tre var utbildade lärare, hade då kommit överens om att bo tillsammans och ta hand om sin mamma som blivit änka. De hade låtit bygga sig en villa i Älvsjö, där två av dem arbetade. Pappa står framför villans veranda med sin näst yngsta syster Lydia bakom sig. Hon är andra från höger i bilden. Jag antar att ungdomarna är släktingar till dem.

Slut på sommaren?

Den här sommaren har jag ofta känt mig sitta på en playa, men igår insåg jag att det var slut med paraplydrinkarna för i år: grannarna monterade ner sin badpool. Den ser ju ganska ledsen och avdankad ut när den saknar både vatten och metallstöd. Den har framför allt glatt mig då det varit små besökande barn som tjoat och plaskat. Att se och höra glada barn blir man själv glad av! Det syns också på fotot att mitt försök till blomsteräng blivit skäligen vildvuxet. Nu är det mest stora sjok av gul kärringtand. Nå det är snart dags att avverka den inför hösten.


Annars har jag det bra när jag sitter på min baktrapp. Jag brukar ta ut det jag behöver i den här fina korgen. Korgen är rejält gammal men handtaget på längden gör den lätt att bära. Jag fick den ursprungligen för att kunna hålla ordning på mina leksaker. Ordning var ju viktigare förr än nu. Med bok, radio och den batteriförsedda flugsmällan är jag väl rustad.


Idag har Nisse klippt gräsmattan. Man kan rakt inte tro att den var brun av torka för en månad sedan. Han hade nog väntat väl länge med den här insatsen för gräsklipparen hostade och stannade med jämna turer. Inte ens en ny klippare med drivning på hjulen klarar att ta vilka tuggor som helst.

Höstaning

Nu har hallonen givit upp för i år. Det finns bara enstaka bär kvar. De gamla stänglarna som givit bär börjar få röda höstfärger. Årsskotten är däremot tydligt gröna än. Deras rödfärg kommer inte förrän om en månad och då har vi säkert orkat ta bort de gamla stänglarna. Den röda färgen på de gamla pinnarna är ett tydligt första tecken på höst.

Mina gamla flox blommar för fullt och luktar skoldags. Plantorna kommer från mormor och morfars sommarstuga och som barn visste jag väl att när de blommade ordentligt var sommarlovet snart slut. De här gamla floxen blommar fint och klarar när de dumma rådjuren toppar dem. Då satsar de på en ny omgång blommor. Bredvid syns det att kärleksörten är på väg att sköta den röda höstfärgen senare fast den än bara är i knopp.

De tidiga äpplena har röda strimmor. Än är de rätt sura fast goda men om de får vara ifred för getingar och björktrastar kan de bli söta och klara.

Björnbären går från röda toner till svart och gott nu. Det är inte så mycket bär som vanligt eftersom en hel planta frös ner i vintras. Björnbären har gillat denna sommar och har verkligen vuxit. Om vintern inte blir lika grym som den förra får vi bra med bär om ett år.

Idag öppnar valstugorna här och i morgon kommer affischerna upp. Jag hoppas att den röda höstfärgen även kommer prägla valet!