En gammal familjeskandal

Så här såg min mormorsmor ut. Hon hette Carolina och gifte sig med den indelte soldaten Anders Bard 1880 och flyttade till hans soldattorp i Östra Skrukeby. Hon var ett av de yngre barnen i en storbondefamilj i Kaga. De här platserna ligger rätt nära Linköping. Carolina och Anders fick tre döttrar: min mormor Beda föddes 1882, hennes syster Hanna 1884 och Ellen 1886. Carolina avled redan 1888 av tuberkulos, vilket var rätt vanligt då. Anders stod då ensam med tre små döttrar. Flickorna hade inte blivit smittade av tuberkulosen. Mormor kom inte ihåg att deras mamma någonsin kramade eller pussade dem. Hon hade varit rädd att smitta döttrarna.

Carolinas släkt hade varit emot giftermålet eftersom hon ”gifte ner sig”. De var inte med på bröllopet. De hälsade aldrig på hos henne fast hon bodde knappt två mil från sitt föräldrahem. Mormor hade aldrig träffat sina morföräldrar. De var inte ens med på sin dotters begravning. Så onödigt grymt! Jag har många gånger berättat detta för elever. För 130 år sedan fanns sådan hederskultur här!

En av Carolinas äldre systrar brukade i smyg besöka familjen. Moster Tilda, sa mormor. Jag antar att hon hette Matilda. Vid ett tillfälle hade hon lyckats smyga med ett litet bord från det gamla hemmet till Carolina. Det satt inte ihop utan fick limmas, när de fick det. Jag antar att det gjorde bortförandet lättare för Tilda.


Det bordet var alltså det enda Carolina fick från sitt föräldrahem efter sitt giftermål. Mormor fick överta det som äldsta syster och nu står det i mitt hem. Så här set det ut.

Jag har alltid undrat över varför mormorsmors föräldrar tog i så omänskligt, men jag tror att fick förklaringen i går. Jag satt och slösurfade och läste artiklar om den upprördhet som kronprinsessans önskemål om att promenera in i kyrkan med sin pappa vållat och hamnade i en artikel av Ann-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja. Den är värd att läsa om så önskas: http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/veckansanalys.aspx?id=1691

I den stod det ” Sedan katolicismens tid har äktenskap, formellt sett, krävt samtycke från båda parter. Hur stor valfriheten var i realiteten kan man diskutera. Men framför allt kunde kvinnor inte, fram till 1878, gifta sig utan sin giftomans samtycke. Det räckte inte med att hon själv ville, hennes förmyndare måste också vilja.”

Nu förstår jag. Carolina var ett av de yngre syskonen. Hennes pappa hade troligen gift bort äldre döttrar efter sitt huvud och inte efter dotterns önskningar tidigare. Så gjorde säkert hans umgänge också. Så kom den här flickan två år efter reformens genomförande och krävde att få den hon var kär i! Skandal!

Trädgårdsstart

Det är bra vackert nu. Så här fina grupper med gullvivor har vi lite varstans i trädgården. Det har varit ”mycket” ett tag så vi, dvs maken för jag har inte den rörligheten, har inte hunnit med att putsa på grönskan. Gullvivorna kommer snällt tillbaka nästa år om dom får blomma i fred och det blir ännu finare om dom får stå och fröa av sig.


Det här kortet har jag tagit från min stol under vårt gamla utetak. Lite stökigt men visst syns det att det är ett trivsamt stök. På pingstafton var det så här vackert.

Maken tog itu med gräsklippningen. Det var påtagligt dags. Gräset gick upp till magen på grannarnas katter, när de plöjde igenom det gröna. Jag kollade på klippningen och tjoade om att han skulle akta blommorna som placerat sig i det gröna. Blommande gräsmattor är snyggare än mer golfanpassade, tycker jag. På pingstdagen var det regn och åska; bra med vatten åt det nyklippta gräset.

På annandag pingst, som ju numera är en vanlig måndag, tog vi en tur till plantskolan och handlade. Det blev två stora skålar med tomatplantor, som så lovande ut och en planta riddarsporre. Undrar om den här lilla plutten verkligen kan bli 150cm hög, som det stod på anslaget där. I så fall kommer blomman bli lagom ovanför räcket i hörnet av min fina baktrappa. Jag får berätta hur det går.
Söndagens regn gjorde också att det gick att rensa ogräs. Maken drog upp förvånansvärda mängder kvickrot. Den hade verkligen tagit chansen då vi inte hunnit rensa. Det blev jättefint. Han fick också klippa bort hägg, lönn och askskott, som placerat sig i syrener och på andra dumma ställen.
Idag är det mulet igen och från körsbärsträdet snöar blombladen. Äppelträden håller på att slå ut. Det är en vacker tid just nu!

Barndomsminne av kall dag

Det är Kristi himmelfärdsdag idag och så här vacker är grannarnas björk som håller på att slå ut. Våren är härlig, men det är ett barndomsminne jag vill berätta om.


Den här helgen var viktig när jag var liten. Det var första gången på året, som vi låg över på mormor och morfars sommarställe, som låg i Tullinge i sluttningen ner
mot sjön nedanför där kyrkan är nu. Vi hade oftast varit där åtskilliga söndagar tidigare under våren och krattat, men när det blev lite långhelg med torsdag till söndag ledigt tog de chansen. Morfar brukade vara ledig de dagarna så jag brukade få sova över i deras stuga.
Den helgen jag tänker på var det nog rätt svalt på torsdagen. Jag minns inte säkert vad vi gjorde, men troligen satt jag och morfar på bryggan och metade en hel del. Morfar metade alltid den dagen i alla fall om han inte kunde få någon att hjälpa honom att ro drag. Jag var då för liten för att ro långt. Han sa alltid att det var första metardagen och berättade om fisketurer han och hans ett år äldre bror gjort på Roxen i yngre dagar.
Morgonen därpå har jag ett tydligt synminne av: det är tjockt med tung snö överallt. Röda tulpaner, påskliljor och hyacinter böjs ner mot marken av tyngden. Jag kan fortfarande känna mig förskräckt av synen.
Mormor har berättat att jag bara grät den morgonen, det gick bara inte att lugna mig. Långt om länge fick hon ur mig varför jag blivit så förtvivlad. Jag trodde att det inte skulle bli någon sommar, att vintern kommit tillbaka. Det innebar för mig att den bästa tiden på året, sommaren med mormor, bara försvann.
Jag vet inte hur gammal jag var. Fyra eller fem år är rätt troligt. Jag var liten nog att tro att sommaren bara kunde rymma för vinter igen. Det var ju verkligen ett öde värt att begråta!
Jag tänker alltid på det här minnet den här helgen.



Lite fin förgätmigej som slog ut idag kan vara en avslutning. Konstigt så mycket man kan minnas väldigt många år!

Solig tur 2 maj

Det var härligt vårväder igår så det kändes som om bilen verkligen behövde en motionstur. Vår son hängde på och snart satt vi och pratade om björkar, som höll på att slå ut och spanade efter fåglar. Men även blommor är fint nu. Här har svalörten garnerat stängslet.



Stängslet går runt en hage där stora härligt rufsiga kossor betar. Tjuren tittade upp på oss och man ser nog de maffiga hornen om man klickar på bilden. Längre bak finns små kalvar. De bor alldeles norr om Gnesta.



Vi åkte vidare och sjön glittrade mellan träden. Här fanns det grågäss, men de var så långt från kameran så de fastnade inte på bilden. Med tiden svängde vi hemåt och fick från nära håll se en jagande gammal ormvråk. Att han förföljde något gick att se med vad han ville ha till middag såg vi inte. När vi inte var långt från Södertälje kom tre älgar och promenerade lugnt över en åker. En av dem var mindre än de andra. Kan det ha varit en kalv från i fjol? Tyvärr var det för mycket träd emellan oss och älgarna, så det blev inget foto av dem heller.



Men allt är inte vackert ens en fin majdag. Så här hade slarvpellar skräpat ner vid en inofficiell p-plats efter 226:an nära Tullinge. Så himla onödigt!

När vi sedan kom hem grillade vi kycklingbitar på elgrillen som vi placerade på min fina baktrappa. Det luktade gott medan grillandet pågick och smakade sedan verkligt fin söndagsmiddag ihop med klyftpotatis och tsatsiki.

Idag är det visserligen molnigt men fler fina dagar står säkert på tur.