Häromdagen tog vi oss en utflykt till Östergötland. Vi brukar göra det varje sommar både för att vi gillar att göra bilutflykter och för att jag har så fina barndomsminnen av turer dit. Mamma hade två mostrar som bodde i Linköping. Jag tyckte mycket om dem. Min make och son håller på att göra en ny förstukvist på baksidan av vårt hus eftersom våra grannar åt det hållet varit så gulliga att de tagit ner de stora träd som alltid skuggat där. Nu är det läge för att kunna sitta och njuta i södersolen bredvid dörren. De hade gjutit plintar till balkarna dagen innan så bygget behövde få vila. Bilden är från en liten sjö nära Simonstorp i Kolmården, där vi satte oss för att få vår medförda pastasallad.
Sedan kringlade vi oss ner mot slätten. Tvärs över Boren syns Linköpings domkyrka. Bilden är tagen under färd genom bilfönstret, vilket förklarar den bristfälliga skärpan. Jag kommer ihåg den förväntan jag kände när jag som barn kunde se den siluetten genom tågfönstret.
Mina herrar önskade besöka Rundradiomuseet I Motala. Den ene är elingenjör och den andra dataingenjör så de har ibland lite udda intressen. Jag satt lugnt i den sköna bilstolen med en god gammal Agatha Christie under tiden. Medge att museet ser ut som ett tempel till radions ära! Det var härifrån sändningarna ”Stockholm-Motala” sköttes.
Småningom kom de tillbaka och vi kunde fortsätta turen. Jag gjorde av med en del pengar i Brunneby, men har nu saft och sylt så vi reder oss ett bra tag. Vi åkte förbi en hel del linfält, som ännu inte slagit ut. Synd! Blommande linfält är så otroligt tjusiga: som små hav inne på slätten. Jag vet inte riktigt var denna backe är. Vi stannade bara bilen för att man kunde se långt där.
Avslutningsvis fick vi en god middag med utsikt över Bråviken. Restaurangen låg en halvmil från Kolmårdens djurpark så det var väldigt många små söta barn där. Jag har aldrig varit på ett matställe som så väl kunde hantera trötta och hungriga små. Dessutom var de bra på hungriga stora. Och med denna utsikt kunde man väl inte begära mer! Sedan tuffade vi stillsamt hem mot Huddinge igen. Medge att det var ett ståndsmässigt sätt att fira min namnsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar