Hösten håller sakta men säkert att komma. Det syns när jag tittar på den här tio dagar gamla bilden. Den är från vattnet upp mot Hölö och då var ännu inte träden på Mörkö mittöver gulnade. Det är säkert det nu.
Hemma har jag tänkt och sagt ovänliga saker om rådjuren. Min ena kärleksört var tydligen god för några veckor sedan. Den försöker ambitiöst få fram nya blommor men riktigt så fina som de avbetande tror jag inte att den hinner få fram. Såna dagar funderar jag på om inte rådjur gör sig bäst på tallrikar….
Det kan fortfarande vara varmt och skönt i solen. Här fotade jag min sittplats. Pallen är en renspall att ha i trädgården, men den är jättebra till att sätta upp fötterna på när jag sitter och läser. Ute-pelargonierna har blivit verkligt fina i sommar. Försiktigtvis har jag sparat några i köksfönstret så det kan bli en bra sommar nästa år med.
Idag är det mulet och regnigt inneväder så maken har tagit itu med att byta vattenkran i köksbänken. Här ligger han rätt obekvämt i sopskåpet och försöker få loss den gamla kranen, som verkade ovillig att lämna sin plats. Jag vet att korten är rysligt oskarpt men tycker att det är rätt kul.
Här har den nya kranen kommit på plats. Det borde vara lättare att fylla en rejäl trädgårdsvattenkanna under den. Och jag som brukar tvätta håret där eftersom det är mindre balanskrävande än att hänga över badkaret har fått en standardhöjning.
2 kommentarer:
Hej Margareta !
Det är väldigt vackert, var man än är.Nu sedan jag blivit äldre och visare tycker jag hösten har sin tjusning.
Så rolig Du är, om rådjuret på tallriken. Jag har faktiskt ätit det.Sedan 2006 äter jag inte kött.
Problem med att tugga gjorde att jag fick magbesvär.
Jag kan äta leverpastej, blodpudding kycklinglever.Behöver antagligen få i mig en nypa järn.
Hoppas allt är bra med Dig och maken.
Själv är jag kry som en nötskrika.
Kram Mi
Kärleksörten är det visst fler som uppskattar... :-)
Hos mig finns en i vas just nu. Så söt - och står väldigt länge.
Skicka en kommentar