Vårtrappa

Nu börjar det bli skönt varmt att sitta ute i solen på min nya fina bakingång, men än är det verkligen inte sommar än. Ibland får jag som idag sätta mig i lä av den öppna ytterdörren för att det ska kännas bra. Det luktade alldeles förträffligt där ute både från presentliljorna till höger om mig och utifrån vårblommorna.


Scillan är fantastisk just nu. Det kommer en pust honungsdoft från den då och då. En humla var nyss och kollade på liljorna, men de verkade hala och besvärliga så humlan återvände till scillan. Ett par fjärilar snurrade runt varandra ovanför allt det blåa nyss, så det finns väl hopp om fler fjärilar med tiden. Två sädesärlor vippade förbi och andra fåglar sjunger för fullt. Jag inser att jag måste lära mig mer om hur olika fåglar sjunger för de är svåra att få syn på nu.
Klicka på bilderna, så ser du blommorna bättre!

Vårfågeltur

Det är inneväder idag så jag tar chansen att skriva om torsdagens biltur. Jag ville gärna se vårblommor och fåglar och maken ville få god ost så vi körde via Åkers styckebruk mot Strängnäsvägen. I Strängnäs finns det nämligen en fantastisk ostaffär, som verkligen är värd en omväg.
Det gick verkligen att se vårblommor, men precis alla stod så det var svårt att stanna och fota. Tussilago gav gula i dikeskanter. Blåsippor fanns i små lysande fläckar mot gamla löv och här och var började vitsipporna också komma fram. Ovanligare växter syntes också. Pestskåpet som blommar lila innan det stora rabarberliknande bladen kommer hade blivit ungefär decimeterhöga. När vi passerade förbi detta fält vid Berga tyckte jag mig se en lärka i luften. Vi stannade och drog ner bilrutorna. Härligt! Den sången är verkligen vår!


Så körde vi vidare. På andra sidan gården går vägen jäms med en liten å, som nu verkligen hade gott om vatten. Jag spanade efter fågel för här har jag sett häger förr.



Jo den var hemma, fast tyvärr på andra sedan vattnet. Klicka på bilden så syns den allra längst åt vänster. I högerkanten är ett par knipor, hanen är stor mot den mörkare honan. Man ser bra mycket mer med ögon än vad kameran ser! Det är en häger, men i fotot ser den ut som en långhalsad mås.
När vi kom hem efter en lyckad tur satt rödhaken och spanade på min yttertrapp.

Dalarötur

Idag blev det en oplanerad biltur. När vi skulle åka till konsum och handla i förmiddags kändes bara vädret för bra för att missa chansen till en biltur. Det blev tur och retur Huddinge – Dalarö. Eftersom turen var oplanerad hade jag inte med mig kameran. Det visade sig vara alldeles fel.

Jag hade hoppats på att få se fåglar vid Sandemar, men där fanns bara två grågäss. Det stora fältet där fåglarna brukar vara såg nyplöjt ut. Inget bra att beta av för fåglar. Däremot stod ett par bilar alldeles efter avtaget mot Österhaninge kyrka. Inne i bilarna satt farbröder i min ålder med rejäla kikare. Det hade bildats en skaplig sjö på fälten vid korsningen och vad jag kunde förstå var det en massa vanlig mås där. Men inte satt gubbarna och kollade på bonn-mås. Det var väl någon från yttersta Kamtjatka som förvirrat sig hit, antar jag.

Det var härligt att se gula prickar av tussilago i alla vägrenar. Det är verkligen vår nu även om den inte har kommit igång för fullt. När vi vände nere i Dalarö såg jag en hel del fina viggar nere i hamnen. På vägen tillbaka hem kom vinstlotterna. Först en liten citronfjäril som snuffade runt. Sedan mitt i en kurva där vi inte hade kunnat fota ens om vi hade haft kameran med oss stod årets första blåsippor! Wow! Bilden ovan är från ifjol, men det såg ut ungefär så. På vägen hem såg jag en kärrhök som bara svävade över ett fält vid infarten till Västerhaninge.



Sedan kom vi hem och kunde se våra få men fina krokus med mer glada vårögon. Hararna har nog tagit en rejäl del av dem men några finns kvar. Även om det blir regn i natt är en roligare årstid på väg . Det är jag glad över!

Snösmältning

Igår var vi ute en sväng med vår son i hans bil. Trevligt att sitta och småprata och kolla på världen som rinner förbi utanför. Snön hade verkligen fallit ihop rätt väl, fast det ännu är mycket kvar. Lätt regn tär bra på de gråsmutsiga rester som nu är kvar.
I förhoppning om att kunna få se eller höra några fåglar svängde vi ner till Söderby brygga. Inte en pippi och utsikten över den biten av Horsfjärden försvann bort i dimma. Maken knäppte ändå ett par kort. Nu inser jag att resterna mitt i bilden en gång har varit en duktalb. En gång har den troligen haft en stadig hatt av vitmålade bräder så att den skulle synas bra. Den visade säkert ihop med några till var man lämpligen skulle köra in mot bryggan. Det här är resterna av det gamla färjeläget till Muskö. Numera behövs det inte eftersom det nu finns en tunnel.
Duktalb är förresten ett spännande ord. Det kommer från den duc d’Albe, hertigen av Alba, som var spansk guvernör över Nederländerna i slutet av 1500talet. Han var en grym härskare över det protestantiska området och försökte med det tvinga dem tillbaka till katolicismen, men han var tydligen positivt intresserad av sjöfarten där. Jag kommer väl ihåg hur förvånad jag en gång blev, när jag fick reda på detta. Duktalber var för mig de sex välkända märken i Tullingssjön, som berättade var den muddrade rännan gick i den grunda sjön.



Idag har jag inte lust att gå ut. Det räcker bra att titta ut på allt grått genom fönstret. Samtidigt är den leriga garagegången uppmuntrande. Kolla på bilderna i min blogg från 21 februari, som jag kallade Väl mycket snö! Det har verkligen smält undan bra och koltrasten sjunger påtagligt tidigt varje morgon.

Grannarnas vintergäck

Jag satt ute i solen och njöt alldeles nyss. Solen skiner så pass nu att det är trevligt att sitta och gona sig på min fina yttertrapp. Gårdagen lilla snötillskott rann ljudligt ner från plasttaket. Fortfarande är det mest snö att titta på även om den tunnat ut rätt påtagligt. Men när jag tittade mot grannarnas gula hus, fick jag se att det var gult också på marken. Det måste undersökas. Jag skickade maken att kolla om det var vintergäcken. Det var det. Och visst fick han fota! Titta en så härlig bild. Små fina solar som lyser hopp om vår.

Första våraningen

Äntligen finns det lite hopp om vår med tiden. Titta hur påskliljeknopparna börjar synas, när det tjocka snötäcket drar sig tillbaka från söderväggen. Några lavendelplantor verkar ha klarat sig, men den till höger verkar ha gett upp. Några smultronblad syns också. Visst blir man glad av den synen!

Vi var ute ett varv neråt Nynäs med bilden idag. På flera ställen där såg jag sälg med fina videkissar. En hassel med långa hängen mötte vi också. Våren kommer i år med!

Spår i snö

Snön berättar vilka djur som rört sig här hemma. Här kom haren för ett tag sedan och halkade lite i tjocksnön. Hare ger fina spår. De är inte så förtjusta i våra skottade gångar och deras spår är också väldigt lätta att särskilja från andra.



Här har den också varit. Det verkar som om även hararna tycker att våra snövallar nu är väl höga. Det blir många trampmärken uppe på vallen innan dom kan skutta mer fritt över snöytan.

Lustigt nog kan jag inte hitta kattspår i snön fast flera grannar har katter som allihop anser vår tomt ingå i just deras revir och ibland möts här och resonerar om gränsdragningen. Katterna gillar de skottade gångarna och där blir det inga spår.



Men snön ger mig möjlighet att få se mera. Ett gäng på fem skator brukar snurra runt här - och ofta reta de besökande kattorna. Här har en av dem landat och gått några steg utan att lyfta ordentligt på fötterna. Ett fint och lite skojigt mönster, tycker jag.



Titta här åt höger! Här syns ett vingslag då skatvingen slog i marken. Visst är det lite märkvärdigt att se det så tydligt i snön.



Men det hindrar inte att jag nu helst vill snabbt bli av med allt det vita. Det finns hopp. Idag har jag kunnat sitta ute på min fina baktrappa och njuta i solen. Fåglar sjöng och det droppade friskt från taket. Våren är på väg!