Sol över Sorunda

Igår tog vi en biltur i det vackra men rejält kalla vädret. Vår son följde med så vi fick chans till en god pratstund. Bilturer är bra till det. Man måste inte säga något utan kan bara vara tyst och titta på landskapet, som rinner förbi. Enkla kommentarer om det vi ser ger ändå ett samtal. Men rätt var det är brukar det också bli på riktigt och viktiga ord byts. Det var en sådan lyckad tur igår.

Det har ju fallit en hel del snö så vi vågade inte annat än att hålla oss till stora vägar. Det var skönt att se hur ljust det var över de öppna fälten. All snö prydde sin omgivning. Solen var oftast lite beslöjad, men tjusigt var det. Kameran var med, men fick inte störa samtalen. Men denna utsikt var vi tvungna att bromsa för. Genom björkdungen syns den stora dalen ner mot Sorunda kyrka. Hoppas att den syns bra om du klickar på bilden!

Det känns hoppfullt att få en sådan dag. Jag har saknat ljuset så länge. Idag fick jag en uppmuntrande erfarenhet till. Jag satt vid mitt favoritfönster och hörde plötsligt att det droppade, troligen vattendroppar. Kollade noga elementet, men nej det läckte inte. Tittade ut. Då såg jag en droppe falla utanför fönstret. Solen hade värmt upp snön på taket så pass att det blev dropp trots att det då var 12 grader kallt i luften! Det blir nog vår i år med.

En solglimt

Jag satt i min favoritstol och tittade ut på fåglarna som käkade solrosfrö i god takt. En hög nu rätt runda talgoxar är stående matgäster. De är rätt slaviga, när de tar fröna, men inget går till spillo. Det ser koltrastarna till. Det är ju fågelräkningshelg nu, så jag tänkte skaffa mig en överblick över vilka fåglar som är här just nu.

Plötsligt blev jag nästan bländad: solen sken på mig. Det var länge sedan så jag hämtade kameran. På bilden går det inte så bra att se min utsikt eftersom det blir
solreflexer i glaset som speglar min röda cyklamen. Det är förresten en väldigt snäll blomma. Nu har den varit med om sin tredje jul med oss!

.

Här är ett foto taget på ingången utanför fönstret. Klicka på det för allt är så smått annars! Busken som är rakt bakom den kvarstående julgranen brukar fåglarna sitta i och längst åt höger syns fågelmataren. Det är ett litet avlångt trähus med sittpinnar lämpliga för småfåglar. Pinnarna är lite väl små. Jag har sett besökande grönfinkar vara redigt förbannade över att de var för stora för matplatsen. Det är mycket snö nu. Det blåa alldeles i mitten av bilden är en granne som skottar taket på sin veranda. Jag tycker att det ser lite osäkert ut när han balanserar på en stegen och skrapar snön mot sig.



Men visst kan det behöva skottas. Så här mycket snö har vi nu på vårt utetak.



Ja som synes har vi fått en hel del vitt, men det var ändå blå himmel en liten stund. Det soliga vädret blev kortvarigt. När jag skriver detta en timme senare är det lika jämngrått där uppe som vanligt. Det är mycket snö som ska smälta bort innan den vår jag längtar efter kan vara här.

Vacker vinterväg

Idag är det verkligt gråväder. Gråa moln biter varandra i svansen och drar långsamt mot öster. Det är bara få grader kallt men riktigt halt eftersom gångbanor, vägar ja till och med vår garagegång täcks av ett obehagligt brunaktigt modd.
Jag vågar inte gå ut i halkan utan tröstar mig med några bilder från vår senaste bilutflykt. Den dagen var det flera köldgrader och rimfrosten prydde alla små och stora grenar. Bilderna är tagna i trakten av Blacksta i Gnesta-trakten.



Det var visserligen molnigt även den dagen, men solen trängde som synes ändå igenom och gav landskapet ett vackert skimmer. En bit bort syns en ryttare på en häst. De hade en glatt viftande hund i släptåg. Jag antog att hästen i förgrunden också gärna ville ha sällskap. Det var kanske hans/hennes tur om en stund?



Rimfrost lyfter verkligen fram det vackra. En vanlig tallgren blir ett konstverk. Träden i bakgrunden ligger rätt långt bort och försvinner nästan i diset.
Utsikt från en vintervacker väg!

Januarisol

Igår sken äntligen solen och vi tog oss en biltur i det vackra men kalla vädret. Vi hamnade på gamla Nynäsvägen, som nu är behagligt lugn eftersom en stor bit ny väg 73 invigdes i höstas. Snön gjorde det mesta tjusigt och det gick att se många spår efter de djur som tagit sig fram bredvid vägen.



Vid Jursta stannade vi bilen eftersom jag fått för mig att jag ville ha ett kort på runstenen där. Undrar hur det såg ut härikring då den restes på vikingatiden. En väg måste ju gått förbi stenen då med. Det lär stå ”Gynna reste denna sten efter Saxe, Halvdans son.” på den. Jag antar att de för 100 år sedan måste ha bott i den gård, som då hade det här området.



På andra sedan vägen stod de här hästarna och åt ur en höbal, en sådan “sockerbit” som idag ersätter höstackar. Det fanns säkert hästar här på vikingatiden också, men sockerbitshö är en nutida uppfinning. Klicka på bilden så du kan kolla på skylten! En ännu nyare företeelse!



Visst ligger den lilla röda stugan lockande i skogsbrynet, när solen skiner på den.



Sedan vände vi hemåt. Redan här i höjd med Kagghamra på Sorundavägen började det märkas att solen funderade på att gå ner. Dagarna är fortfarande bra korta även solen nu går ner nästan 45 minuter senare än den gjorde den 21 december.

Rimfrost till nyår

Idag har det varit vackert ute: rimfrost på alla grenar och kvistar här hemma. Tyvärr har solen mest lyst med sin frånvaro. Blåa bitar syntes ett tag på himlen, men sedan kom den vanliga grå färgen tillbaka. Jag lyckades fota en blå gnutta himmel här ihop med grenar på mitt gamla vackra körsbärsträd.



Med kameran nedåt mot en tillfrusen rabatt syns växtväven tydligt nu.



Här är en fröställning från krollilja. Det blir nästan en skulptur av den i frostklädseln.

Senare idag tog vår son oss på ett bilvarv runt Södertälje. Spännande att se hur olika rimfrosten tagit. Det fanns platser där det inte fanns någon frost alls, men även ställen där smågrenar vuxit ut till rena konstverk. Vi hamnade efter en plogbil på Glömstavägen och fick därigenom god tid att beundra de verkligt tjusiga grenarna där.

Den kortaste dagen

Idag är det årets kortaste dag, men redan i morgon kommer det vara några minuter mer dagsljus. Samtidigt ser det inte så dystert ut, som för en vecka sedan. Snön gör det hela lite ljusare. Men snö är jobbigt. Så här såg vår bil ut igår innan maken skyfflade fram den. Sedan var det äventyr att ta sig fram till affären mitt i snöhalkan. Än for hon hit och än for hon dit, men gudskelov inte ner i diket.



Bredvil bilens plats har vi en gammal syrenberså, som är planterad runt den gamla brunnen. Där ställde vi en gång en konstig lysningspresent, en betong-buddha, som vi fick av en kompis. Den målades sedan med ”guldfärg". Det syns nu att den borde ha målats om under året. Färgen flagnar betänkligt, men lilla buddhan har i alla fall fått en fina vinterkläder av snön.



På vår fina nya ingång har årets julgran hamnat. Den har också fått en fin snöklädsel. En bra plats för en julgran: det blir inte barr på vardagsrumsgolvet fram mot midsommar nu.
Lite roligt ändå att en vit jul är på väg. Så här trist såg det ut på julafton i fjol.

Julstämning på väg

Nu har den första snön fallit ner i god takt hela dagen. Det här fotot togs före lunch, nu har det kommit bra mycket mer. Snöandet har också gjort att fåglarna käkar solrosfrö för glatta livet. Talgoxarna bokstavligen proppar i sig och grönfinkar, som jag knappt sett tidigare i vinter tumlar ikring och jagar varandra.
Min nya fina ingång, som jag skrev om i augusti under rubriken ”En händig semester” har nu både fått julbelysning och en julgran. Nu slipper vi barren inne och har ändå en riktig gran.



Inifrån ser det också fint ut. Grannarna har gjort en tjusig trädgård, som vi kan beskåda och det går till och med att glutta ut mot vägen på deras sida. Hoppas nu att mina små buskar överlever vintern!
Bilden är tagen i skymningsljus. Solen går ner 14.30 nu. Men snart blir det vändning till ljusare tider!