Igår tog vi en biltur i det vackra men rejält kalla vädret. Vår son följde med så vi fick chans till en god pratstund. Bilturer är bra till det. Man måste inte säga något utan kan bara vara tyst och titta på landskapet, som rinner förbi. Enkla kommentarer om det vi ser ger ändå ett samtal. Men rätt var det är brukar det också bli på riktigt och viktiga ord byts. Det var en sådan lyckad tur igår.
Det har ju fallit en hel del snö så vi vågade inte annat än att hålla oss till stora vägar. Det var skönt att se hur ljust det var över de öppna fälten. All snö prydde sin omgivning. Solen var oftast lite beslöjad, men tjusigt var det. Kameran var med, men fick inte störa samtalen. Men denna utsikt var vi tvungna att bromsa för. Genom björkdungen syns den stora dalen ner mot Sorunda kyrka. Hoppas att den syns bra om du klickar på bilden!
Det känns hoppfullt att få en sådan dag. Jag har saknat ljuset så länge. Idag fick jag en uppmuntrande erfarenhet till. Jag satt vid mitt favoritfönster och hörde plötsligt att det droppade, troligen vattendroppar. Kollade noga elementet, men nej det läckte inte. Tittade ut. Då såg jag en droppe falla utanför fönstret. Solen hade värmt upp snön på taket så pass att det blev dropp trots att det då var 12 grader kallt i luften! Det blir nog vår i år med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar