Igår sken äntligen solen och vi tog oss en biltur i det vackra men kalla vädret. Vi hamnade på gamla Nynäsvägen, som nu är behagligt lugn eftersom en stor bit ny väg 73 invigdes i höstas. Snön gjorde det mesta tjusigt och det gick att se många spår efter de djur som tagit sig fram bredvid vägen.
Vid Jursta stannade vi bilen eftersom jag fått för mig att jag ville ha ett kort på runstenen där. Undrar hur det såg ut härikring då den restes på vikingatiden. En väg måste ju gått förbi stenen då med. Det lär stå ”Gynna reste denna sten efter Saxe, Halvdans son.” på den. Jag antar att de för 100 år sedan måste ha bott i den gård, som då hade det här området.
På andra sedan vägen stod de här hästarna och åt ur en höbal, en sådan “sockerbit” som idag ersätter höstackar. Det fanns säkert hästar här på vikingatiden också, men sockerbitshö är en nutida uppfinning. Klicka på bilden så du kan kolla på skylten! En ännu nyare företeelse!
Visst ligger den lilla röda stugan lockande i skogsbrynet, när solen skiner på den.
Sedan vände vi hemåt. Redan här i höjd med Kagghamra på Sorundavägen började det märkas att solen funderade på att gå ner. Dagarna är fortfarande bra korta även solen nu går ner nästan 45 minuter senare än den gjorde den 21 december.
1 kommentar:
Härliga vinterbilder .., ååå, så vackert det är! Ändå ...,längtar jag till våren när jag kan slå mig ner på stentrappan och dricka kaffe och dra med fingrarna genom lavendeln ...
Skicka en kommentar