Så här såg min mormorsmor ut. Hon hette Carolina och gifte sig med den indelte soldaten Anders Bard 1880 och flyttade till hans soldattorp i Östra Skrukeby. Hon var ett av de yngre barnen i en storbondefamilj i Kaga. De här platserna ligger rätt nära Linköping. Carolina och Anders fick tre döttrar: min mormor Beda föddes 1882, hennes syster Hanna 1884 och Ellen 1886. Carolina avled redan 1888 av tuberkulos, vilket var rätt vanligt då. Anders stod då ensam med tre små döttrar. Flickorna hade inte blivit smittade av tuberkulosen. Mormor kom inte ihåg att deras mamma någonsin kramade eller pussade dem. Hon hade varit rädd att smitta döttrarna.
Carolinas släkt hade varit emot giftermålet eftersom hon ”gifte ner sig”. De var inte med på bröllopet. De hälsade aldrig på hos henne fast hon bodde knappt två mil från sitt föräldrahem. Mormor hade aldrig träffat sina morföräldrar. De var inte ens med på sin dotters begravning. Så onödigt grymt! Jag har många gånger berättat detta för elever. För 130 år sedan fanns sådan hederskultur här!
En av Carolinas äldre systrar brukade i smyg besöka familjen. Moster Tilda, sa mormor. Jag antar att hon hette Matilda. Vid ett tillfälle hade hon lyckats smyga med ett litet bord från det gamla hemmet till Carolina. Det satt inte ihop utan fick limmas, när de fick det. Jag antar att det gjorde bortförandet lättare för Tilda.
Det bordet var alltså det enda Carolina fick från sitt föräldrahem efter sitt giftermål. Mormor fick överta det som äldsta syster och nu står det i mitt hem. Så här set det ut.
Jag har alltid undrat över varför mormorsmors föräldrar tog i så omänskligt, men jag tror att fick förklaringen i går. Jag satt och slösurfade och läste artiklar om den upprördhet som kronprinsessans önskemål om att promenera in i kyrkan med sin pappa vållat och hamnade i en artikel av Ann-Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja. Den är värd att läsa om så önskas: http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/veckansanalys.aspx?id=1691
I den stod det ” Sedan katolicismens tid har äktenskap, formellt sett, krävt samtycke från båda parter. Hur stor valfriheten var i realiteten kan man diskutera. Men framför allt kunde kvinnor inte, fram till 1878, gifta sig utan sin giftomans samtycke. Det räckte inte med att hon själv ville, hennes förmyndare måste också vilja.”
Nu förstår jag. Carolina var ett av de yngre syskonen. Hennes pappa hade troligen gift bort äldre döttrar efter sitt huvud och inte efter dotterns önskningar tidigare. Så gjorde säkert hans umgänge också. Så kom den här flickan två år efter reformens genomförande och krävde att få den hon var kär i! Skandal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar