I lördags var vi ute ett varv med bilen trots det lätt droppiga vädret. Vi åkte en av våra favoritvägar över Grödinge och ut på Näslandet och färjade sedan över Skanssundet till Mörkö. Det var lite konstigt att åka över ett fullständigt spegelblankt sund. Det var verkligen vindstilla. Hörningsholms slott ligger pampigt: ett verkligt borgläge. Därifrån hade man säkert kontroll över vattenvägarna förr i tiden. När vi åkt en bit ner över ön fick vi se svanarna. Det var sångsvanar som samlats och passade på ett beta lite på rapsfältet. Jag visste inte att även sångsvanar är grå första året, men det var gott om gråa fåglar så jag antar att de haft en bra sommar. När vi stannade kunde vi höra att de verkligen pratade med varandra. De snattrade påtagligt och alla var inte helt sams med de andra. Det kändes långt till våren då. Nu skulle de flyga iväg och först mot april kommer de tillbaka. Fotot är dåligt. Det var helt enkelt för mörkt.
Sedan åkte vi hemåt. Vår son ringde och hade fått nog av den stora matmässan och ville komma hem till oss och greja mer med att få ihop min nya dator. Till sist kunde vi få ihop att plocka upp honom i Tumba. Praktiskt med mobiltelefon! Igår satt jag stora delen av dagen och kopierade texter och bilder från den gamla datorn till den nya. Nu funkar det nästan... Skrivaren trivs inte ihop med det nya utan måste ersättas. Men det kavar sig framåt i novembermörkret.
1 kommentar:
Så svanarna har nått dina trakter nu! För två veckor sedan fångade jag ett antal på bild när de samlades för flygturen söderut.
Lite vemodigt tycker jag. Känns som en evighet innan de är här igen - och sommaren är i antågande.
Skicka en kommentar