Snöslungepremiär

Idag har maken premiärkört den snöslunga vi beställde i somras och fick hem i oktober. Vi har byggt ut vår friggebod så vi har en bra p-plats för den. Det har sina sidor att köra en sådan för första gången. Ett tag fick han nästan allt över sig. Men den lokala stormen gick snart att rikta åt vettigare håll. Det känns bra att vi nu har lättare att få bort det vita så han inte behöver slita för att jag ska kunna ta mig ut. Det var lite väl tufft förra vintern.


Huset som de började riva förra veckan är nu bara en hög bråte. Kortet är från i fredags. Nu är det ett rejält snölager ovanpå alltihop. Vi kunde av dammolnen förstå att huset hade torv som isolering, vilket var vanligt förr. Vi har ett par minnesvärda erfarenheter av sådan isolering.

När vi bodde här första vintern insåg vi att vinden, som det inte fanns någon lucka till var uselt isolerad. Mot sommaren satte vi igång operation vindsisolering. Mormor tillkallades för att passa vår babyson så vi kunde arbeta båda två. Maken satte en sticksåg på en, som vi tyckte, lämplig plats i halltaket för att kunna få till en lucka. Sedan kom ett tjockt torvmoln. Hallen fylldes nästan och trappan mot nedervåningen behövde bokstavligen skottas. Säkert mer än en kubik torv kom på en gång. När vi väl tagit reda på all nerfallen torv och givit den en lämpligare placering i hallonlandet tog vi stegen och tittade försiktigt in på vindsutrymmet. Det var i stort sett torvfritt. De som byggde den gången struntade i att sprida torven! Sedan öste jag glasfiberull i plastkassar och hissade upp på vinden. Det var verkligt lågt i tak så maken fick åla på vindsgolvet för att skjuta ut ett behövligt lager isolering.

Det andra torvminnet är från vår sons sexårsdag. Fika ute med mormor och farmor närvarande. Jag hade precis satt fram tårtan då det brakade till. Grannen åt det hållet satte då i med spettet för att riva sin gamla bod. Vinden låg på mot oss så tårtan fick en riklig och synnerligen oväntad torvdekoration. Ett kul minne, men inte så skojigt just då!