Skottdagssol

Idag ser det förhoppningsfullt ut. Grannarnas vintergäck blommar för fullt i solen och fåglarna både sjunger och börjar bevaka revir. Våraning i luften.


Snön har minskat rejält. Här under vår stora ek är den borta. Men det är en del skräp att kratta som dykt upp nu.


Det ser ut att vara långt tills det blir tid för gräsklipparen, men det har varit en rätt snäll vinter. Maken har inte ansett det värt besväret att ta ut snöslungan ur skjulet än den här säsongen utan skottat ”för hand”. Nu hoppas jag att det inte blir aktuellt.


Jag har suttit på min baktrappa och njutit av solen en timme idag. Premiär för i år. Det var varmt i solen och de södra grannarnas fina gräsmatta gick mest i grönt.

Onödigt snöfall

Titta ut genom mitt köksfönster! Det har snöat intensivt sedan i går kväll. Utetaket var i stort sett snöfritt innan eländet singlade ner. Nu är det rätt mycket igen. Det har tydligen även ”snöat vågrätt”. Det har lämnat ett spetsmönster på fönsterrutan. Om jag tittar mot min baktrappa ser det också snöigt ut. Jag tror att du förstår varför jag tog korten genom fönsterrutor idag.


Så här ser utsikten ut från fönstret mot bygget. Om du klickar på bilden ser du att det röda huset tvärs över också åkt på vågrätt snöfall. Grunden de göt i onsdags lär ha ett bra snötäcke
nu.


Men nu syns det verkligen hur mycket snö som kommit. Bilen var ute och rullade igår. Det var barmark där den står och inne i syrénbersån var den lilla buddhabilden snöfri. Det bilen riktar sig mot var en snöfri om än lätt isig gång i går.


Titta! Det har kommit nästan 4 dm snö. Skönt att vi köpte en snöslunga, men den har svårt att tugga i sig så mycket snö och maken blir bra snöig då han kör den.

Snöslungepremiär

Idag har maken premiärkört den snöslunga vi beställde i somras och fick hem i oktober. Vi har byggt ut vår friggebod så vi har en bra p-plats för den. Det har sina sidor att köra en sådan för första gången. Ett tag fick han nästan allt över sig. Men den lokala stormen gick snart att rikta åt vettigare håll. Det känns bra att vi nu har lättare att få bort det vita så han inte behöver slita för att jag ska kunna ta mig ut. Det var lite väl tufft förra vintern.


Huset som de började riva förra veckan är nu bara en hög bråte. Kortet är från i fredags. Nu är det ett rejält snölager ovanpå alltihop. Vi kunde av dammolnen förstå att huset hade torv som isolering, vilket var vanligt förr. Vi har ett par minnesvärda erfarenheter av sådan isolering.

När vi bodde här första vintern insåg vi att vinden, som det inte fanns någon lucka till var uselt isolerad. Mot sommaren satte vi igång operation vindsisolering. Mormor tillkallades för att passa vår babyson så vi kunde arbeta båda två. Maken satte en sticksåg på en, som vi tyckte, lämplig plats i halltaket för att kunna få till en lucka. Sedan kom ett tjockt torvmoln. Hallen fylldes nästan och trappan mot nedervåningen behövde bokstavligen skottas. Säkert mer än en kubik torv kom på en gång. När vi väl tagit reda på all nerfallen torv och givit den en lämpligare placering i hallonlandet tog vi stegen och tittade försiktigt in på vindsutrymmet. Det var i stort sett torvfritt. De som byggde den gången struntade i att sprida torven! Sedan öste jag glasfiberull i plastkassar och hissade upp på vinden. Det var verkligt lågt i tak så maken fick åla på vindsgolvet för att skjuta ut ett behövligt lager isolering.

Det andra torvminnet är från vår sons sexårsdag. Fika ute med mormor och farmor närvarande. Jag hade precis satt fram tårtan då det brakade till. Grannen åt det hållet satte då i med spettet för att riva sin gamla bod. Vinden låg på mot oss så tårtan fick en riklig och synnerligen oväntad torvdekoration. Ett kul minne, men inte så skojigt just då!